Att SKMA och andra organisationer som arbetar mot antisemitism och rasism möter kritik för ställningstaganden och analyser är inget märkligt, och i den mån kritiken är saklig är den både välkommen och viktig. Men saklig kritik är i det debattklimat som råder sällsynt. Det SKMA i regel möter är i stället allt grövre och allt osakligare angrepp, ofta rena lögner, och inte sällan med det tydliga syftet att misstänkliggöra och försvåra kommitténs arbete. Avsändarna återfinns både på höger- och vänsterkanten.

Från ytterkantshögern och vissa s.k. ”proisraeliska” röster anklagas SKMA för att vara ”vänster” och ”antiisraelisk”, i några fall till och med för att vara en ”antisemitisk” organisation. Detta bland annat därför att kommittén inte uppfyller önskemål om att fördöma icke-antisemitisk kritik av Israel som antijudisk och har kritiserat missbruket av begreppet antisemitism i debatten om Israel-Palestina.

Anklagelserna har också sin grund i att SKMA återkommande kritiserat SD:s islamofobi och rasism liksom dess tolerans för antisemitism i de egna leden, inklusive hos ledande företrädare, och underkänt trovärdigheten i partiets försök att framställa sig som ett anti-antisemitiskt parti. Som ett ”svar” på SKMA:s kritik utsåg SD förra året SKMA till en politisk fiende (Aftonbladet 18/10 2024).

Missnöjet har även spätts på av att SKMA kritiserat den politiska instrumentaliseringen av frågan om antisemitism, och den selektiva antirasism som förekommer både till höger och vänster. Att efterlysa en principiell antirasism är provokativt i vissa opinioner.

Från delar av vänstern och vissa s.k. ”propalestinska” röster möts SKMA av motsatta beskyllningar. Där påstås SKMA vara ”höger” och utmålas som en ”proisraelisk lobbyorganisation” som använder anklagelser om antisemitism för att tysta kritik av Israels krigföring i Gaza.

Ett viktigt skäl till smutskastningen är i detta fall att SKMA återkommande kritiserat antisemitiska yttringar i opinionsbildning som rör Israel-Palestina, inklusive bland företrädare för Vänsterpartiet och enskilda aktörer inom Palestinarörelsen. Den motiveras också av att SKMA kritiserat missbruk och förvanskning av Förintelsen, som ibland förekommer i kritiken av Israel.

Den senaste att ansluta sig till denna kör är författaren och debattören Johannes Anyuru, något som belysts av Charlotte Wiberg i en text på SKMA:s blogg (3/8 2025). ”Anyurus modus operandi är att fullständigt göra ner de som påpekar att det finns antisemitiska och andra problematiska inslag i Palestinademonstrationerna – påpekanden som görs för att de är antisemitiska eller på annat sätt problematiska, inte för att tysta kritik av Israel”, påpekade hon. Wiberg gav också flera exempel på hur Anyuru använder ”uttryck som historiskt är tydligt färgade av ett antisemitiskt språkbruk” och kritiserade hans mycket obehagliga personangrepp på Flammans kulturredaktör Paulina Sokolow.

I sin replik valde Anyuru att till stor del ignorera eller förvränga Wibergs kritik (Aftonbladet 6/8). Däremot passade han på att ytterligare förfalska bilden av SKMA:s ståndpunkter och analyser, vilket också påpekades av Wiberg i hennes slutreplik (Aftonbladet 8/8). Anyuru antydde till exempel att SKMA:s syn på antisemitism överensstämmer med IHRA:s definition och insinuerade att SKMA bland annat skulle sprida uppfattningen att det kan vara antisemitiskt att påstå att Israel begår folkmord eller att förorda sanktioner mot Israel.

SKMA använder inte IHRA:s definition och har aldrig påstått att det skulle vara antisemitiskt att hävda att Israel begår folkmord eller kräva sanktioner mot Israel. (För SKMA:s syn på IHRA:s och JDA:s definitioner, se detta utdrag ur en intervju med SKMA:s kanslichef Mathan Shastin Ravid.)

Anyuru försökte vidare insinuera att SKMA menar att ”det ’kan’ vara ’antisemitiskt’ att säga att palestinierna måste få vara fria, överallt där de lever.” Naturligtvis har SKMA aldrig påstått detta eller givit minsta stöd till en sådan grotesk uppfattning. Anyurus beskyllning liknar den halmdocka som affärsmagnaten Roger Akelius konstruerade efter att SKMA kritiserat hans återkommande bruk av antisemitiska troper. I stället för att besvara SKMA:s kritik krävde han att SKMA skulle ”förklara för mig varför palestinier bör utrotas” (Alkompis 21/7).

Efter att Anyuru skapat sin halmdocka proklamerade han: ”Vi känner igen rasismen.” Med andra ord: den som kritiserar förekomsten av antijudisk rasism i debatten om Israel ska tystas med lögner och anklagelser om rasism. Ohederligheten är gränslös. Med antirasism har detta inget att göra.

SKMA