”Dåligt sällskap” har statsminister Ulf Kristersson talat om i den senaste tidens debatt med anledning av Expos uppgifter om en ministers anhörigs engagemang i högerextrema miljöer. Orden har använts för att beskriva de så kallade aktivklubbarna.
Det är avgörande att förstå att de så kallade aktivklubbarna inte primärt är en fråga om ”dåligt sällskap”. De är organiserade manifestationer av en militant och våldsbejakande nazistisk ideologi. Nationalsocialismen har förintelsen av Europas judar som sin yttersta, historiska konsekvens och antisemitismen utgör alltjämt dess ideologiska kärna. Varje uttryck för denna ideologi är därmed ett direkt hot mot judar och andra minoriteter i Sverige, och mot vårt öppna, demokratiska samhälle. Säkerhetspolisen har också tydligt pekat ut dessa miljöer som ett allvarligt hot mot demokratin och dess institutioner, liksom mot minoriteter.
Beteckningen ”dåligt sällskap” förminskar och relativiserar hotets natur. Det förskjuter fokus från ett strukturellt samhällshot – en politisk ideologi som hotar demokratins grundvalar – till en fråga om individuellt och moraliskt tvivelaktigt umgänge. Från politiska ledare, i synnerhet från landets regering, krävs ett otvetydigt och konsekvent avståndstagande från nazism och all form av rasism. Detta är inte enbart en fråga om retorik, utan om att upprätthålla en tydlig norm mot antidemokratiska och våldsbejakande ideologier.
När nazistiska organisationer växer och utgör ett dokumenterat hot måste ställningstagandet vara principiellt och tydligt. Att skydda det öppna samhället och dess minoriteter från dessa krafter är en av demokratins mest grundläggande förpliktelser.
SKMA