Affärsmagnaten och miljardären Roger Akelius har i en rad uttalanden förenat kritik mot Israels krigföring i Gaza med antisemitiska uttryck samt stöd för terrororganisationen Hamas. Dessa uttalanden har väckt både kritik, bland annat från SKMA, och stöd, bland annat i samband med en propalestinsk demonstration i Stockholm den 12 juli.
I en intervju i Affärsvärlden (8/7) beskrev Akelius Israels agerande med orden: ”Tält, material och mat stoppas av judiska massmördare.” Akelius riktade därmed inte sin kritik mot Israels regering eller militär, i vilken för övrigt ingår flera religiösa och etniska minoriteter, utan generaliserade den till att omfatta judar som grupp. Att formulera kritik mot en stat i termer av en etnisk eller religiös grupps påstådda handlingar är en form av kollektiv skuldbeläggning. Detta blir förhoppningsvis tydligt om man gör en hypotetisk jämförelse: få skulle anse det acceptabelt om kritik mot exempelvis Turkiets, Syriens eller Sudans regeringar formulerades i termer av ”muslimska massmördare”.
I samma intervju hävdade Akelius att ”Israeler beter sig inte som Guds utvalda folk utan som Satans lakejer”. Uttrycket ”Guds utvalda folk” är en vanlig omskrivning för judar i antisemitiska sammanhang. Referensen till ”Satans lakejer” anknyter till en av de äldsta antijudiska troperna med rötter åtminstone i medeltiden: judarna som djävulens ombud.
Dessa uttalanden följde på tidigare kommentarer under hösten 2024, där Akelius bland annat beskrev Hamas som ”frihetskämpar” och menade att antisemitismen i Sverige skulle minska om judar tog avstånd från Israels agerande (Dagens ETC 26/11 2024). Detta flyttar ansvaret för antisemitism från förövare till offren och villkorar judars trygghet och säkerhet genom deras politiska ställningstaganden.
Det är alltså dessa och andra liknande uttalanden som SKMA har kritiserat.
I en uppföljande intervju av Edgar Mannheimer i nättidningen Alkompis (21/7), som utlovade ett svar på SKMA:s kritik, bemötte Akelius inte alls kritiken. Istället framhärdade Akelius genom att konstruera en absurd halmdocka och servera ytterligare antisemitiska troper. Han krävde att SKMA skulle ”förklara för mig varför palestinier bör utrotas”. SKMA har aldrig uttryckt att palestinier ”bör utrotas” eller givit minsta stöd åt en sådan groteskt rasistisk uppfattning. Intervjuaren lät påståendet passera utan kommentar.
Akelius gavs även oemotsagd möjlighet att framföra påståendet att Israel ”skär upp palestinier och säljer levande organ via en rabbi i New York”. Detta är i mångt och mycket en modern variant av den medeltida myten att judar dödade kristna barn för att använda deras blod i religiösa ritualer. Akelius påstående går tillbaka till en kulturartikel i Aftonbladet 2009 som väckte liv i sådana föreställningar. De har sedan dess fortsatt att spridas inte minst i sociala medier. Mannheimer beskrev endast frågan som ”kontroversiell”. Det är den inte.
Akelius hävdade i intervjun också att ”till och med BBC filtrerar sanningen för att inte störa den judiska befolkningen”. Detta återger en klassisk antisemitisk föreställning om judisk makt och mediekontroll. Även detta påstående lämnades okommenterat.
Den okritiska hanteringen av intervjun, där grova påståenden och falska anklagelser får passera utan följdfrågor eller kommentarer, är ett journalistiskt problem. Dagens ETC (21/7) förstärkte dessutom Akelius halmdocka genom att göra den till sin rubrik, och utelämnade helt de antisemitiska yttranden som gjordes i Alkompis, vilket gav läsarna en ofullständig bild av Akelius uttalanden.
Roger Akelius uttalanden och det mediala bemötandet av dem visar klart hur gränsen mellan legitim kritik av Israel och antisemitism görs flytande när uppenbart antisemitiska troper sprids utan att möta motstånd. När detta i stället bemöts med avledande manövrar och okritisk journalistik, bidrar det till att flytta gränsen och normalisera spridandet av antisemitism.
SKMA