Jimmie Åkessons ”ursäkt” till svenska judar har fått stor medial uppmärksamhet, men saknar trovärdighet. I sitt Almedalstal (24/6) påstod han att antisemitismen endast var ett problem inom SD under partiets första år, att det bara förekom hos ”enskilda” företrädare, och att man sedan dess tagit sitt ansvar, dragit tydliga gränser och ”hållit rent”. Det stämmer inte. Här räcker att påpeka att en lång rad företrädare för partiet, inklusive ledande personer, även under senare år givit uttryck för antisemitism. Flera av dem har fått stanna i partiet, och SD-ledningen har förnekat att uttalandena skulle vara antijudiska eller rationaliserat dem som harmlösa eller rimliga.
Bortsett från detta kan Åkessons ”ursäkt” heller inte tas på allvar av det enkla skälet att ett avståndstagande från antisemitism endast är trovärdigt om det vilar på ett principiellt avståndstagande från alla former av rasism. I SD:s fall handlar det om att partiet ser en politisk nytta i att distansera sig från gångna tiders antisemitism (och tiga om samtida yttringar), samtidigt som man driver en politik där misstänkliggörande och fientlighet mot minoriteter, i synnerhet muslimer, utgör en bärande idé.
SKMA
Läs mer:
SKMA: Att skönmåla SD hjälper inte i arbetet mot antisemitism
Ulrika Knutson: SD:s anti-antisemitism saknar all trovärdighet