Rasismen är inget nollsummespel

Skärmavbild från gp.se

Förra veckan kommenterade SKMA Sverigedemokraternas partisekreterare Rikard Jomshofs uttalande i SVT:s debattprogram ”Sverige möts” att islam är ”en avskyvärd ideologi och religion”. Jomshof fick välkommen kritik från bland andra Moderaternas partiledare Ulf Kristersson. SKMA påminde om att Jomshofs uttalande, som uppskattande och snabbt tweetades vidare av partikamrater som Björn Söder och Sverigedemokraternas officiella Twitterkonto, inte var ett undantag eller ett exempel på ”olyckligt språkbruk”, utan att det speglar den oförändrade kärnan i Sverigedemokraternas politik.

SKMA påminde också om att Kristersson och andra som på senare tid menat att Sverigedemokraterna har ”förändrats” till det bättre har fel, om något har partiets retorik radikaliserats och öppenhet mot s.k. alternativa och extrema medier växt i takt med att andra partier i riksdagen öppnat dörren för framtida samarbeten.

En politiker som på senare tid återkommande, och med rätta, varnat för riskerna med att släppa in ett parti som Sverigedemokraterna i den politiska värmen är försvarsminister Peter Hultqvist (S). Ett av de senaste exemplen är den debattartikel i Göteborgs-Posten som Hultqvist skrev 12/3, där han kritiserade Moderaternas och Kristdemokraternas närmanden till Sverigedemokraterna med hänvisning till att partiets politik bygger på att ”göra skillnad på svenska medborgare beroende på bakgrund, att splittra och ställa olika befolkningsgrupper emot varandra”.

Så långt ett riktigt och viktigt påpekande, men tyvärr gör sig Hultqvist också skyldig till en felaktig generalisering. Han skriver att det idag ”i första hand [är] muslimerna som är de högerextremas främsta måltavla. På 1930- och 40-talen var det judarna. Måltavlan skiftar beroende på tidsandan.”

Det är en missuppfattning att antisemitismen inom högernationalismen och extremhögern (eller i samhället i stort) skulle ha ”ersatts” av islamofobin eller andra former av rasism. Sverigedemokraterna har förvisso människor med utomeuropeisk bakgrund i allmänhet och muslimer i synnerhet som primär måltavla. Samtidigt har antisemitismen alltid varit närvarande i och kring Sverigedemokraterna, och som SKMA många gånger belyst är den ett större problem i den sverigedemokratiska miljön idag än vad många är medvetna om.

I de nazistiska och högerextrema grupper och rörelser som den sverigedemokratiska miljön har fortsatta kopplingar till sprids propaganda mot olika minoriteter och grupper, som muslimer, homosexuella och romer. Men det är uppenbart att det fortfarande är judarna som är ”huvudfienden”. En sökning på ordet ”judar” på nazistiska Nordiska motståndsrörelsens sajt Nordfront resulterar till exempel i skrivande stund i fler träffar än orden ”muslimer”, ”romer” och ”homosexuella” tillsammans.

Forskning på området pekar gång efter annan på hur fördomar och hat mot judar och myter om deras påstådda makt och inflytande utgör det ideologiska fundamentet för stora delar av den högerextrema miljön. I Statens medieråds rapport ”Våldsbejakande och antidemokratiska budskap på internet” (2013) konstateras, exempelvis, att den svenska extremhögern är starkt rasistisk i ordets grundläggande mening och att icke nordiska invandrare är mycket illa sedda, men att judarna ”i allmänhet är den mest avskydda gruppen”.

I undersökningen ges även exempel på hur olika former av rasism inte ”ersatt” varandra utan tvärtom ofta existerar parallellt, och inte sällan underblåser varandra: “Den rasideologiska miljön anser…att invandringen av muslimer till västvärlden bara är ett symptom på judarnas världsmakt. I en antisemitisk diskurs om judiskt världsherravälde är muslimerna brickor i judarnas plan att utrota de västerländska vita samhällena.” Rapporten belyser även hur antisemitiska teman propageras på sajter som drivs av svenska extrema islamister, grupper som i vissa avseenden delar världsbild med extremhögern: “Såväl bland högerextrema som hos jihadisterna återfinns tanken att världens utveckling i hemlighet styrs av en judisk konspiration med världsherravälde som mål.”, fastslår man.

Att försvarsminister Peter Hultqvist och många med honom fördömer högerextremismens islamofobi och varnar för samarbeten med Sverigedemokraterna är viktigt och välkommet, men analysen måste breddas och fördjupas. Rasismen i samhället är inget nollsummespel mellan olika former av rasism, och föreställningen att antisemitismen numera skulle höra till gårdagen och/eller har ”ersatts” av fördomar och hat mot andra grupper är felaktig.

SKMA