Somar Al Naher: Antisemitism och islamofobi förstärker varandra

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2020

Gästkrönika av Somar Al Naher

Antisemitism i grupper med rötter i Mellanöstern är ett reellt och allvarligt problem, men det är ett misstag att se antisemitism från muslimer som det enda stora hotet mot judar.

Det skriver Ingrid Lomfors, överintendent vid Forum för levande historia, i en debattartikel i GP. Risken är att man bortser från hot från högerextremister och annan antisemitism som svenska judar möter i vardagen.

Lomfors lyfter en viktig poäng. I dagens politiska klimat har det blivit populärt att använda antisemitism som slagträ, inte minst mot muslimer och invandring.

Argumentationen får hjälp av föreställningen att antisemitismen är ett till stora delar avslutat kapitel i Europa, att idéerna ebbade ut efter andra världskriget. Istället talas det på många håll helst om en ”importerad” antisemitism från Mellanöstern som vuxit i skuggan av Israel-Palestinakonflikten.

Somar Al Naher.

Tyvärr faller Socialdemokraterna också i den fällan. Stefan Löfven har tagit tydlig ställning mot antisemitism, det råder inget tvivel om var han står personligen. Men när han i en intervju i DN i oktober skulle ge sin analys av antisemitism så sa han ”de här uttrycken är så osvenska”. Sverige, menade Löfven, kännetecknas snarare av samarbete och samförstånd.

KD:s Ebba Busch Thor tar det här tio resor längre. Efter sin omtalade lunch med Jimmie Åkesson sa hon i sitt tal i Almedalen och i en debattartikel publicerad i Aftonbladet att hon istället vill prata om samhällsgemenskap, där ”svenskarna” beskrivs som ett homogent folk. Busch Thors polerade svenskhet är lika oskuldsfull och vit som hennes eget leende. Inte en enda skönhetsfläck av antisemitism eller rasbiologi.

En alert reporter på SVT följde upp resonemanget och frågade EBT: ”Hur är det med judar, som inte vill fira jul?” varpå Busch Thor svarade att det är ”självklart att man måste få förhålla sig till högtider och traditioner på olika sätt. Men att det är klart att det skapar en bättre gemenskap och sammanhållning om man visar respekt för och bejakar det nya landets kultur.”

Dessvärre är flera politiker ovilliga att erkänna eller kanske omedvetna om att antisemitism och islamofobi i många fall hänger ihop och förstärker varandra. Ökad nationalism och rasism ger nytt bränsle åt antisemitismen, något vi kunnat se i Europa och USA. När politiker och debattörer spär på islamofobin och främlingsfientligheten ökar även attacker riktade mot judar.

Vid flera terrordåd som ägt rum de senaste åren tycks gärningspersonerna ha motiverats av konspirationsteorin om “befolkningsutbytet” eller Eurabia. Ett tankemönster som förutsätter en syndabock, en fiende som har “förrått folket”. För högerpopulister och vit maktgrupper i USA och Europa handlar sveket om att ha drivit på för öppna gränser. På så sätt återupplivas den klassiska antisemitismen. Medan muslimerna och flyktingarna betraktas som fienden på utsidan görs judarna till den illojala fienden på insidan.

Även om mytbildningen förekommer i olika versioner och judar och muslimer tillskrivs olika roller så utgör båda grupperna centrala mål.

När en 46-årig man dödade 11 människor i en synagoga i Pittsburgh i USA 2018 hade han skrivit flera gånger i sociala medier om HIAS, Hebrew Immigrant Aid Society, en judisk organisation som hjälper flyktingar. “HIAS vill ta hit inkräktare som mördar vårt folk. Jag kan inte stå passiv och se mitt folk slaktas. Åt helvete med vad ni tycker. Jag går in.” Terroristen drevs inte bara av judehat utan också av idén att judarna var ansvariga för att de vita amerikanerna var under hot.

I oktober 2019 satte sig en 27-årig gärningsman i en bil full av vapen och hemmagjorda sprängladdningar och körde mot synagogan i Halle i Tyskland. Även han drevs av konspirationer om en dold judisk makt och om att befolkningen i väst håller på att bytas ut.

Det oroar mig att majoriteten av våra riksdagspartier dagligen talar om flyktingar i termer av hot och problem. De som påstår sig vara motståndare till antisemitism borde förstå att om man bidrar till ökad främlingsfientlighet, utmålar muslimer som ett hot och lånar retorik från högerextrema så man är med och bidrar till ökat hat och antisemitism.

HIAS säger det bäst, på sin hemsida skriver de: ”Den ilska och förbittring vi upplevt i detta land och runt om i världen, och som lett till ökade attacker mot flyktingar, kan inte förstås i ett vakuum. Det går inte att frikoppla vit nationalism, antisemitism och fientlighet mot invandrare från varandra, de binds samman av hat. HIAS mission har varit att välkomna främlingen, men i uppdraget måste nu även ligga att förvisa hatet mot ’den andre’.”

Somar Al Naher

Kultur- och frilansskribent och medlem i SKMA.