”Nyckeln till framgång är att ta hänsyn till deras egna erfarenheter av rasism”. Intervju med tyska KIgA som utbildar om antisemitism i grupper med migrationsbakgrund

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2019

European Network for Countering Antisemitism Through Education är ett nätverk av icke-statliga aktörer från olika europeiska länder som arbetar med utbildning om antisemitism. I oktober bjöds SKMA in att delta vid en nätverksträff i Berlin. Arrangörer var Kreuzberger Initiative gegen Antisemitismus, KIgA, som länge arbetat mot antisemitism inom bland annat invandrargrupper. Mathan Shastin Ravid representerade SKMA, och passade på att intervjua Johanna Voss och Dr. Mirko Niehoff på KIgA om deras arbete.

KIgA grundades 2003. Vad var bakgrunden till initiativet?

Verksamheten startade vid en tidpunkt då allt fler antisemitiska uttalanden hördes och broschyrer med antisemitiskt material cirkulerade i Kreuzberg, ett område i Berlin präglat av invandring och politisk aktivism. 11 septemberattackerna och den andra intifadan påverkade området.

Vid sidan av traditionella fördomar såg vi nya former av antisemitism växa fram, men också nya aktörer. Antisemitismen visade sig nu allt mer i relation till Israel och Mellanösternkonflikten, och allt oftare bland ungdomar och vuxna med turkisk eller arabisk bakgrund. Ingen visste hur man skulle hantera situationen. Det fanns inga pedagogiska material eller metoder med vilka de aktuella och ofta öppet uttryckta formerna av antisemitism kunde bemötas. KIgA grundades för att försöka fylla den luckan.

En av era målgrupper är invandrare och ni har länge arbetat med unga med muslimsk bakgrund. Finns det något ni tycker är extra viktigt att tänka på när man arbetar mot antisemitism inom dessa grupper?

Johanna Voss, utbildare på KIgA.
Foto Boris Bocheinski

Det är vår uppfattning att nyckeln till framgång i arbetet med dessa grupper är att ta hänsyn till deras egna erfarenheter av marginalisering, ojämlik behandling och rasism. När våra workshops handlar om fientlighet mot judar vill ungdomarna, som själva regelmässigt utsätts för diskriminering i det delvis islamofobiska tyska samhällsklimatet, också prata om fientlighet mot muslimer. Vår erfarenhet är att det är viktigt att ge ungdomarna utrymme för det, annars är det lätt att de känner att deras egna upplevelser av diskriminering betraktas som mindre viktiga än antisemitismen. Det kan i sin tur leda till en avvisande attityd till judar.

Dessutom måste vi tänka på att dessa ungdomar ofta upplever att de misstänks bära på antisemitism, vilket beror på förändringar i den tyska debatten om antisemitism. I den politiska och mediala debatten framställs antisemitismen gärna som ett ”importerat fenomen”, främst orsakat av muslimer. Denna förenklade och problematiska diskurs sätter naturligtvis sina spår i ungdomarna, och måste fångas upp på ett pedagogiskt sätt.

Vilka former av antisemitism är vanligast i de grupper ni arbetar med? Och vilka former upplever ni som svårast att göra något åt?

Vi möter olika former av antisemitism i vårt arbete. Det handlar dels om traditionella stereotyper och bilder av judar som reproduceras, men också om aversioner mot judar med hänvisning till Israel-Palestinakonflikten eller om en skuldavvisande argumentation i relation till nationalsocialismen som en del av den tyska historien. Ibland förekommer även konspirationsteoretiska perspektiv. Ofta stöter vi på mycket förenklade och stereotypa politiska tolkningar och förklaringar av vår komplexa värld som åtminstone ligger nära antisemitiska idéer och världsförklaringar.

Antisemitismen fyller vissa funktioner för dem som bär på den, att arbeta med och göra något åt den är därför alltid en utmaning och svårt. Det krävs att det finns en vilja att kritiskt ifrågasätta egna tolkningsmönster och önskningar, och ett konstruktivt förhållningssätt till mångfald, komplexitet och motsägelser. Det är inte alltid lätt.

När Israel-Palestinakonflikten intensifieras tenderar antisemitismen i Sverige att förstärkas eller bli mer synlig, till exempel som propaganda på nätet och ett ökat antal rapporterade antisemitiska hatbrott. Är konflikten i Mellanöstern även en trigger för antisemitism inom er målgrupp i Tyskland?

Det liknar situationen i Tyskland väldigt mycket. Ända sedan början av 1980-talet har studier visat att det finns ett samband mellan stöd för antisemitiska förhållningssätt och kriser i Mellanöstern. Om vi tittar på antalet antisemitiska incidenter i Berlin kan man tydlig se att exempelvis maj 2018 präglades av antisemitiska reaktioner på jubileumsfirandet av Israels 70-årsdag och öppnandet av den amerikanska ambassaden i Jerusalem. Israel-Palestinakonflikten fungerar således både som en katalysator och projektionsskärm för Israelrelaterad antisemitism.

Hur vanlig är så kallad sekundär antisemitism, t.ex. förnekande av Förintelsen, inom de grupper som ni arbetar med?

Mirko Niehoff, projektledare på KIgA.
Foto Birte Zellentin

Särskilt i vårt arbete med lärare händer det om och om igen att man ger uttryck för sekundär antisemitism. Behovet av att förhålla sig odelat positiv till sin egen historia, sin egen nation och sitt eget folk består.

Ofta smälter en sekundär antisemitism samman med Israelrelaterad antisemitism och tar sig uttryck i en invertering av förövare och offer, t.ex. i form av uttalanden som ”det som israelerna gör mot palestinierna idag är på intet sätt annorlunda från vad nazisterna gjorde mot judarna”. Studier visar att skrämmande många instämmer i detta påstående.

I svensk skolundervisning berörs antisemitism ofta bara i undervisning om Förintelsen, det vill säga som ett historiskt fenomen. Nutida antisemitism undervisas det inte lika ofta om. Hur ser det ut i tyska skolor?

Också här går det att dra paralleller. Nutida former av antisemitism behandlas alldeles för lite även i tyska skolor. Det är inte ovanligt att lärare reagerar på och hanterar antisemitiska incidenter i klassrummet på ett olämpligt eller överdrivet sätt – t.ex. genom att ignorera eller tysta ner diskussionen eller med besök vid före detta koncentrationsläger. Enligt vår uppfattning är det i regel inte särskilt effektivt. Samtidigt har situationen förbättrats de senaste 15 åren, eftersom sakkunskapen utanför skolan när det gäller utbildningsarbete mot antisemitism har ökat. Idag arrangerar KIgA och andra initiativ lärarfortbildningar och erbjuder metoder – och många är intresserade av att ta del av detta.

Efter att ha träffat och utbildat många svenska lärare är mitt intryck att kunskaperna om nutida antisemitism ofta är låga, något som bl.a. kan leda till en rädsla eller ovilja att lyfta och bemöta eventuella problem i klassrummet. Ni utbildar tyska lärare och pedagoger – hur skulle ni säga att den generella kunskapsnivån och benägenheten att ta tag i problemen är bland dessa?

Det finns en tendens att undvika komplexa, kontroversiella eller känslomässigt laddade ämnen eftersom de är jobbiga att hantera. Men det är skolans och utbildningsarbetets uppgift att ta itu med just dessa ”heta” ämnen. Därför är även lärare och pedagoger en av våra viktigaste målgrupper. Syftet med våra seminarier är att minska osäkerheten och öka medvetenheten. Vi ger bakgrundsinformation om fenomenet antisemitism, erbjuder råd om hur man pedagogiskt kan arbeta med antisemitism och delar med oss av våra egna erfarenheter av att arbeta med ungdomar. På så sätt kan vi dämpa rädsla, oro och reservationer och uppmuntra lärare till att ta itu även med känsliga frågor.

Deltagare på nätverksträffen hos KIgA i Berlin. Foto KIgA

 

Från senare år finns tydliga exempel på hur en generell xenofobi och rasism ofta hänger samman med antisemitiska uppfattningar. Är det faktum att olika former av fördomar ibland hänger ihop och ofta underblåser varandra något ni lyfter och använder er av i utbildningar?

Såväl studier som våra egna erfarenheter visar att olika former av gruppfokuserad fientlighet ofta hänger samman. Den som känner ett behov av att uttrycka sig antisemitiskt uttrycker sig ofta även homofobt eller rasistiskt. Överlappningarna mellan antisemitism och islamofobi spelar också en roll i vårt utbildningsarbete.

Skiftningarna i debatten, som gjort att antisemitismen ofta uppfattas som ett muslimskt problem, har lett till att antisemitismen delvis använts för att legitimera antimuslimsk rasism. Vi stöter till och med på det i våra lärarfortbildningar, där deltagare särskilt gärna pratar om antisemitism när den påträffas hos ”de andra”. Därför berör vi uttryckligen detta diskursskifte och överlappningarna mellan företeelserna i våra fortbildningar.

Hur uppfattas er organisation hos allmänheten och i de grupper med invandrarbakgrund som ni vänder er till? Vilka reaktioner får ni på ert arbete?

Både allmänheten och de invandrargrupper vi jobbar med ser mycket positivt på vårt arbete. Särskilt det faktum att KIgA grundades av människor med turkisk invandrarbakgrund, så att säga från den del av samhället vi än idag jobbar med, uppskattas mycket. Många av våra anställda har själva invandrarbakgrund vilket kan underlätta mötet med människor med liknande bakgrund.