Mångsidig belysning av antisemitismen i Sverige. Rapport från SKMA:s konferens 2019

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2019

Antisemitismen i Sverige förekommer i skiftande former och politiska sammanhang. På en konferens arrangerad av SKMA i november belystes problemet från olika vinklar och med olika perspektiv.

Den 8 november arrangerade SKMA en konferens i Stockholm på temat ”Antisemitism i dagens Sverige – ett allvarligt och mångfasetterat problem”. Konferensen, som genomfördes i samverkan med Forum för levande historia och med stöd av Gerald och Monica Naglers stiftelse, riktade sig i första hand till journalister, politiska beslutsfattare, forskare, lärare samt myndigheter och organisationer som arbetar med att förebygga och motverka rasism och politisk extremism. Cirka 130 personer deltog.

SKMA:s konferens 8 november 2019. Foto Jenny L. Wallin

 

Syftet med konferensen var att fördjupa kunskaperna om den samtida antisemitismens uttrycksformer och politiska sammanhang och därigenom förbättra förutsättningarna att motverka problemen. Fokus riktades bl.a. mot spridningen av antisemitiska konspirationsteorier i sociala medier, antisemitismens roll och funktion i radikala islamistiska och nationalistiska miljöer, och dess närvaro och avtryck i vänstermiljöer och i grupper med rötter i Mellanöstern.

Svante Weyler. Foto Jenny L. Wallin

I sin inledning underströk SKMA:s ordförande Svante Weyler vikten av att förstå antisemitismen som just en mångfasetterad företeelse, som kan framträda i olika skepnader och politiska kontexter, som kan uttryckas både öppet och subtilt, med en fientlig avsikt såväl som utan en illvillig intention.

Han påpekade att antisemitismen inte är isolerad till vissa politiska läger eller befolkningsgrupper utan förekommer som attityder i alla opinioner och i olika delar av befolkningen, men noterade samtidigt att det går att identifiera sammanhang, miljöer och grupper där den är påtaglig. I programmet har vi valt att uppmärksamma ett antal viktiga sådana, sade Weyler.

30 år sedan Radio Islam  

Efter inledningen läste poeten och Elsa-pristagaren Hanna Rajs Lara sin dikt Chai, vilken mötte stor uppskattning.

Hanna Rajs Lara. Foto Jenny L. Wallin

Därpå följde ett panelsamtal med Per Svensson, politisk redaktör på DN, och idéhistorikern Stéphane Bruchfeld, om betydelsen av och erfarenheter från Radio Islam-affären för 30 år sedan. Detta liksom övriga panelsamtal modererades av Willy Silberstein.

Bruchfeld redogjorde för den grova antisemitism som spreds av den i Stockholm baserade närradiostationen Radio Islam i slutet av 1980- och början av 90-talet. Han framhöll hur svårt det var för SKMA att väcka opinion mot närradiostationen och hur Radio Islam och dess ansvarige utgivare Ahmed Rami under en rad år fick stöd av namnkunniga opinionsbildare som bl.a. ursäktade antisemitismen med påståenden om att det skulle handla om ”kritik av Israel”. Även Svensson påminde om det starka stöd Rami erhöll från bl.a. vissa vänstergrupper, i synnerhet i kretsen kring Jan Myrdal och tidskriften Fib-Kulturfront.

Det var först när JK, baserat på en anmälan från SKMA, väckte åtal mot Radio Islam 1989 och när domarna för hets mot folkgrupp föll som omvärlden långsamt började reagera och försvaret delvis försvagades, sade Bruchfeld. Men genom utsagor från försvarets vittnen under rättegången, professorerna Jan Hjärpe och Jan Bergman, som beskrev antisemitiska yttranden som politisk kritik, hädelse eller sanna påståenden, och genom det försvar för Bergman som utvecklades av teologiska fakulteten vid Uppsala universitet, utvidgades affären till en svensk och internationell akademisk skandal. Först 1994, efter en utredning av en norsk akademiker, medgav teologiska fakulteten att man agerat fel.

Per Svensson och Stéphane Bruchfeld. Foto Jenny Wallin

 

När det gäller Radio Islams betydelse – den existerar fortfarande som webbsida – påpekade Per Svensson att Ahmed Rami varit en sammanbindande länk inom den svenska antisemitismen. Han beskrev honom som en kultfigur inom extremhögern som fortfarande idag bjuds in som talare.

Stéphane Bruchfeld framhöll hur Rami, som vid flera tillfällen bjöd in förintelseförnekaren Robert Faurisson till Sverige, knöt ihop ”historierevisionister”, nazister och andra grupper. Båda menade att Rami hade bemötts annorlunda idag. Det antisemitiska landskapet är mer komplicerat, men medvetenheten om problemen är större i svensk offentlighet, sade Bruchfeld.

Konspirationsteorier

Kent Werne, journalist och författare till boken Allt är en konspiration (2018), belyste i en föreläsning spridningen av antisemitiska konspirationsteorier i sociala medier. Det handlar om historiskt förankrade mytbildningar som uppdaterats och genom sociala medier fått stor spridning, påpekade han.

Kent Werne. Foto Jenny L. Wallin

Propagandan som framställer den amerikansk-judiske finansmannen och filantropen George Soros som drivkraft bakom global migration och andra samhällsförändringar är ”vår tids stora antisemitiska konspirationsteori”, menade Werne.

Nära besläktad med denna är även den i högerextrema kretsar vanliga konspirationsteorin om att judar ligger bakom ett pågående ”befolkningsutbyte” i länder i väst. Men antisemitiska konspirationsteorier förekommer inte endast i ytterlighetsgrupper utan tränger allt tydligare in i olika miljöer på nätet, noterade han.

Spridningen av hat och konspirationsteorier i sociala medier bidrar till radikalisering och befrämjar våld. Werne exemplifierade med terrordåd mot judiska och andra mål i USA, Europa och Nya Zeeland. Stora företag som Facebook och Twitter har börjat rensa bort hat från sina plattformar, men mycket återstår att göra. På forum som 4chan, 8chan och Gab kan antisemitisk och rasistisk propaganda spridas utan begränsningar, konstaterade Werne.

Åsa Lindhagen: Mer måste göras

Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP), som även ansvarar för arbetet mot bl.a. diskriminering, varnade i sitt anförande för strömningar som vill skapa motsättningar och försvaga det demokratiska samhället. Med utgångspunkt i Brottsförebyggande rådets rapport om antisemitiska hatbrott beskrevs den utsatthet och otrygghet många judar upplever i Sverige.

Lindhagen beskrev de satsningar regeringen initierat för att stärka arbetet mot antisemitism, men konstaterade att fler åtgärder behövs. Utbildningsinsatserna måste stärkas och förståelsen för att antisemitism är ett samtida och inte bara ett historiskt problem öka. Rättsväsendet måste bli effektivare i arbetet mot hatbrott och judiska institutioner få ett bättre skydd. ”Vi ser en risk för grova våldsbrott och attentat i Sverige, så att stärka säkerhetsinsatserna är oerhört viktigt”, sade hon.

Åsa Lindhagen. Foto Jenny L. Wallin

 

Islamistiska miljöer

Temat för nästa programpunkt var antisemitism i islamistiska och jihadistiska miljöer. I panelen deltog journalisten Magnus Sandelin, ansvarig utgivare för sajten Doku, och Filip Ahlin, analytiker på Försvarshögskolan med fokus på våldsbejakande extremism och terrorism. (Även Bilan Osman, Expo, skulle ha medverkat men fick förhinder.) Initialt beskrevs skillnaderna mellan olika former av islamism och vad som utmärker våldsinriktade jihadistiska rörelser samt hur dessa olika miljöer ser ut och utvecklas i Sverige.

Såväl Sandelin som Ahlin betonade att antisemitismen är en central komponent i islamistisk och jihadistisk ideologi. Antisemitismen ingår som en naturlig beståndsdel i tolkningarna av världen och samtida händelser, sade Sandelin. Ahlin påpekade att antisemitism förekommer i olika former i dessa miljöer och kan accentueras av den israelisk-palestinska konflikten eller vävas in i jihadismens föreställningar om ett västligt krig mot islam. Han lyfte även fram hur fientlighet mot judar och shiiter förenas i salafistisk propaganda om shiamuslimer som förtäckta judar som infiltrerat islam inifrån.

Filip Ahlin, Magnus Sandelin och moderatorn Willy Silberstein. Foto Jenny L. Wallin

 

I samtalet framhölls att den våldsbejakande jihadistiska miljön i Sverige ökat oroväckande snabbt under de senaste 10 åren, en utveckling som bl.a. påverkats av kriget i Syrien, IS framväxt och spridning av propaganda i sociala medier, men att denna utveckling under senare tid förefaller ha bromsats upp.

Både Sandelin och Ahlin menade att förståelsen för problematiken som rör islamism och jihadism förbättrats i Sverige, men att arbetet mot dessa strömningar behöver samordnas bättre inom polis, rättsväsende och andra myndigheter, att förebyggande insatser framför allt i s.k. utanförskapsområden är nödvändiga och att muslimska företrädare som utgör en motkraft mot antidemokratiska grupper bör ges ökat stöd.

Radikalnationalistiska miljöer

Antisemitismens roll och funktion i vit makt- och högernationalistiska miljöer var temat för ett panelsamtal med Daniel Poohl, vd för Expo, journalisten Jenny Strindlöv och idéhistorikern Stéphane Bruchfeld.

Poohl talade om radikalnationalismen som ett spektrum där SD som ett brett, nationalistiskt parti finns i den ena änden och vit maktgrupper som NMR i den andra. Han poängterade att vit maktmiljön inbegriper såväl aktivistiska, våldsbejakande rörelser som mer intellektuella grupper, men de förenas i en önskan att skapa en samhällsgemenskap byggd på etnisk eller ”rasmässig” homogenitet.

När det gäller risken för angrepp mot judiska mål finns det anledning att vara mer orolig i dag än tidigare, menade Poohl. Det finns ett stort fokus på judar i dessa grupper och vi har sett en alarmerande trend av högerextrema terrordåd utförda av individer som formats av den hatpropaganda som sprids, sade han.

Jenny Strindlöv beskrev sina erfarenheter av att som undersökande journalist under 2017-2018 vistats undercover i högerextrema miljöer, vilket resulterade i reportage för SVT:s Uppdrag granskning och artiklar för Expressen. I dessa grupper mötte hon människor ur olika yrkeskategorier, inklusive många akademiker. Det fanns en stark rasism som riktades mot olika grupper, men antisemitismen spelade en helt avgörande roll, menade hon.

”Det är genom antisemitiska konspirationsteorier som de förklarar exakt allting”, konstaterade Strindlöv. Judar påstås ligga bakom konflikter i världen och orkestrera en ”massinvasion” av flyktingar och muslimer med syftet att skapa mångkulturella samhällen och i förlängningen utplåna den ”vita rasen”. Det är viktigt att förstå att denna politiska rörelse inte kan reduceras till öppet agerande aktivistgrupper som NMR, sade hon.

Jenny Strindlöv och Daniel Poohl. Foto Jenny L. Wallin

 

Stéphane Bruchfeld beskrev hur sociala medier underlättat men också förändrat spridningen av ”revisionistiska” budskap. Tidigare bestod propaganda som förnekar Förintelsen till stor del av långa pseudoakademiska texter, i dag handlar det mer om snabba tweets och ”ironiska” memes.

Bruchfeld framhöll som särskilt oroande att radikalnationalistiska föreställningar nu börjar äta sig in i en etablerad politisk mittfåra. Det handlar om idéer om ”befolkningsutbyte” eller om konspirationer som kretsar kring Soros, men också om termer som ”globalister” som tidigare kunnat användas i kritik av globalisering men idag har blivit ett otydligt begrepp som inte sällan står för ”skumma krafter” vilka i sin tur associeras med judar, sade han. Bruchfeld pekade också på tydliga paralleller mellan hur Soros framställs i denna typ av propaganda och hur Nazityskland framställde ”juden” som symbol för och bärare av förkastliga demokratiska värden som pressfrihet, jämlikhet, humanism och skydd av minoriteter.

Vänstermiljöer

Frågan om antisemitismens närvaro och uttryck i vänstermiljöer diskuterades av Mirjam Katzin, doktorand i juridik vid Lunds universitet, Rasmus Fleischer, historiker vid Stockholms universitet, Karin Olsson, kulturchef på Expressen, och Lars M Andersson, historiker vid Uppsala universitet. Samtliga var överens om att det finns problem med antisemitism i vissa vänstergrupper, men betonade att bilden behöver kompliceras och nyanseras.

Mirjam Katzin hävdade att den huvudsakliga orsaken till att antisemitism och rasism förekommer inom vänstern är att det handlar om grundläggande strukturer som präglar samhället i stort. Problem finns i alla politiska opinioner varför även antisemitiska yttringar i den ”liberala mitten” och i majoritetssamhället borde ha uppmärksammats på konferensen, sade hon.

Antisemitismen i vänstersammanhang tar sig olika och delvis specifika uttryck, menade Katzin. Det kan handla om tydligt antijudiska yttringar, bruk av konspirationsteorier eller övertramp i diskussionen om Israel-Palestina, men det största problemet är okunskap om antisemitism liksom om judars utsatthet och historiska trauma. Inom delar av vänstern finns en bristfällig antirasistisk analys, en frånvaro av solidarisering med judar och en tendens att relativisera antisemitism, sade Katzin.

Även Rasmus Fleischer pekade på en bristande förståelse för antisemitismens särdrag som ett problem i vissa vänstermiljöer. Genom antisemitismens karaktär av konspirationsteori kan den erbjuda förklaringar till i stort sett allt som sker och kan ge intryck av att även ”sparka uppåt”. Men oförståelsen handlar också om att antisemitismen förutsätts handla om ett urskillningslöst hat mot alla judar, påpekade Fleischer. Ett sådant hat finns, men flertalet versioner av antisemitism bygger på en uppdelning i ”goda” och ”onda” judar. Om antisemitiska troper sprids men avsändaren inte hatar alla judar blir det förvirrande för vissa, menade han.

Såväl Fleischer som Katzin underströk att antisemitism inom vänstern inte hänger samman med om miljön är mer eller mindre radikal.

Karin Olsson pekade på att antisemitiska uttryck återkommande förekommit i vänstersammanhang men menade att de som står för dessa tenderar att komma undan ansvar på ett helt annat sätt än om de förkommit på den yttersta högerkanten. Olsson exemplifierade bl.a. med Aftonbladet-Kulturs publicering av Donald Boströms artikel som spred påståenden om att israeliska soldater dödade palestinier för att stjäla deras organ. Det var en text som förmedlade osanna påståenden och tydligt anknöt till antisemitiska föreställningar, men den försvarades oupphörligt av Aftonbladets dåvarande kulturchef Åsa Linderborg, som även fick stöd av tidningen Filter, sade hon. Det är anmärkningsvärt att de kom undan med detta, menade Olsson.

Lars M Andersson, Karin Olsson, Rasmus Fleischer och Mirjam Katzin. Foto Jenny L. Wallin

 

Även Lars M Andersson pekade på föreställningarna om ”judisk makt” och antisemitismens funktion som världsförklaring som en viktig orsak till att antijudiska motiv kan dyka upp i vänstersammanhang. Dessa bilder öppnar för en typ av systemkritik som kan rikta sig mot individer istället för strukturer. Även antiimperialistiska och antisionistiska diskurser kan transportera antisemitiskt tankegods, menade han.

Debatten om antisemitism försvåras dock av sammanblandningen av Israel och judar, vilken underblåsts av såväl Netanyahu som Trump, och den tilltagande politiseringen av frågan, sade Andersson. Han framhöll därtill att det i en diskussion om antisemitism och vänstern också är viktigt att komma ihåg att det historiskt sett till stor del är vänstern som tillsammans med liberaler fört kampen mot judehatet.

Grupper med bakgrund i Mellanöstern

Antisemitism i grupper med bakgrund i Mellanöstern diskuterades av journalisten Somar Al Naher, debattören och Palestinaaktivisten Bassem Nasr, skribenten Nalin Pekgul och idéhistorikern Henrik Bachner.

Somar Al Naher. Foto Jenny Wallin

Somar Al Naher menade att det i Sverige finns en okunskap om den statssanktionerade antisemitism som finns i delar av Mellanöstern. Många påverkas av föreställningar om en judisk världskonspiration och sådana bilder är viktigare än Israel-Palestinakonflikten för att förklara varför personer med rötter i Mellanöstern angriper judiska mål i Sverige, menade hon.

Al Naher varnade dock för att betrakta Mellanöstern som en enhet, den politiska kulturen skiljer sig mellan länder. Hon varnade också för generaliserande bilder av människor som kommit till Sverige från Mellanöstern, och för att möta fördomar med fördomar. Bland annat kriget i Syrien har förändrat perspektiven hos många i regionen, man ser att ”gamla sanningar” inte stämmer, det skapar nya möjligheter för samtal och omprövningar. Problematiska uppfattningar bör mötas med diskussion och kunskap, menade Al Naher.

Bassem Nasr beskrev hur han sett ”otaliga exempel” på antisemitism i Palestinarörelsen och hur han länge arbetat för att få bort dessa, men sett liten förändring och ofta mötts av negativa reaktioner när han påtalat problemen. Många inom rörelsen utsätts själva för rasism, det bidrar till att vissa har svårt att acceptera kritik mot antisemitism, sade han.

Problemet med antijudiska uppfattningar i grupper med rötter i Mellanöstern har ökat, ansåg Nasr men menade sig samtidigt se att fler inom dessa grupper tar ställning mot antisemitism. Han betonade vikten av en konsekvent antirasism. ”Jag fortsätter kämpa för palestiniernas rättigheter, men det måste göras på rätt sätt”, sade han.

Nalin Pekgul och Bassem Nasr. Foto Jenny l. Wallin

 

Nalin Pekgul menade att antisemitismen i grupper med bakgrund i Mellanöstern förvärrats genom att islamister stärkt sina positioner i Sverige. Det är viktigt att staten slutar ge bidrag till organisationer som sprider kvinnohat, homofobi och antisemitism, sade hon. Hon såg också med oro på hur många unga påverkades av antisemitisk propaganda som sprids i sociala medier.

Henrik Bachner. Foto Jenny L. Wallin

Även Pekgul varnade för negativa, kollektiviserande bilder av muslimer eller människor som kommit till Sverige från Mellanöstern. Genom samtal och med satsningar på utbildning kan problematiska attityder motverkas, menade hon.

Henrik Bachner pekade på att attitydmätningar visat att antisemitiska uppfattningar finns i olika grupper men är jämförelsevis mer utbredda i grupper med utomeuropeisk eller muslimsk bakgrund. Men diskussionen behöver kompliceras, menade han. Begreppet muslimer används ofta oprecist i dessa sammanhang.

Studier från andra länder indikerar att faktorer som ursprungsland och den politiska kultur som är förhärskande där kan ha ett starkare samband med antisemitism än religionstillhörighet. Liksom i andra grupper har även utbildningsnivå, kön och andra faktorer en inverkan, sade Bachner.

Judars utsatthet

I den sista panelen diskuterades svenska judars upplevelser av antisemitism och utsatthet för hatbrott. David Shannon, forskare på Brottsförebyggande rådet, redovisade resultat från Brå:s rapport om antisemitiska hatbrott. Brotten kan äga rum på många olika platser och handlar om alltifrån nedvärderande uttryck till hot, trakasserier, våld och vandalisering. Undersökningen visar att hatbrott kan leda till ångest och otrygghet, och vissa utvecklar strategier för att minimera risken för att utsättas, som t.ex. att undvika vissa platser eller gömma judiska symboler, sade Shannon.

Peter Vig, som arbetat som lärare i Malmö i över 20 år och är medlem i judiska församlingen, vittnade om att han regelbundet mött antisemitiska uttryck i skolor. Men Vig pekade också på hur attityder kan förändras och hur han i sin nuvarande tjänst på Malmö Borgarskola har till uppgift att som ”synlig jude” samtala med elever för att förebygga antisemitism.

Aron Verständig, Peter Vig och David Shannon. Foto Jenny L. Wallin

 

Aron Verständig, ordförande för Judiska centralrådet, betonade att det finns mycket som är positivt i det judiska livet i Sverige, men att antisemitismen utgör ett växande problem. Han pekade bl.a. på rader av antisemitiska yttranden i sociala medier som följde på Centerstämmans beslut om att förbjuda omskärelse av pojkar. Hatet har chockerat mig, sade han och underströk, med hänvisning till hur debatten om antisemitism ofta ser ut, att dessa angrepp har kommit från s.k. etniska svenskar. Verständig menade att arbetet mot antisemitism i det svenska samhället förbättrats, men efterlyste en enhetlig strategi för att stärka judiskt liv i Sverige och förstärkta satsningar på utbildning mot antisemitism.

Hela konferensen visas på SVT Forum.

SKMA