Oscar Österberg: Förintelsens plats i svensk historiekultur

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev juni 2019

En ny studie från Forum för levande historia belyser hur svenskar ser på Förintelsen och vilken betydelse denna historiska händelse tillskrivs för samtiden. Resultaten pekar på att Förintelsens historia utgör en central komponent i dagens dominerande svenska historiekultur.

Att Förintelsen har en framträdande plats i den officiella svenska historiekulturen torde knappast ha undgått någon. Undervisning om Förintelsen är ett av få obligatoriska inslag i historieämnet i den svenska grundskolan sedan snart två decennier och Förintelsens minnesdag den 27 januari högtidlighålls varje år i hela landet med en rad olika offentliga ceremonier. Det utkommer dessutom hela tiden nya böcker, spelfilmer och dokumentärer om Förintelsens historia och 2017 besökte drygt 44 000 svenskar Auschwitz (Flennegård 2018).

Likväl har det saknats undersökningar om hur vuxna människor i Sverige ser på Förintelsen och vilken betydelse man tillskriver denna historiska händelse för samtiden. Av denna anledning har Forum för levande historia nu tagit fram rapporten Uppfattningar om Förintelsen som försöker att teckna en rudimentär bild av denna förståelse.

Syftet med rapporten är att beskriva hur personer bosatta i Sverige förstår och tänker kring Förintelsen. Analysen baseras på data från två enkätundersökningar som Novus har genomfört på uppdrag av Forum för levande historia under perioden 12–19 juni 2018. Den ena undersökningen genomfördes genom webbintervjuer med 1 027 personer i åldrarna 18–79 år i Novus slumpmässigt rekryterade och representativa Sverigepanel. Den andra undersökningen genomfördes genom webbintervjuer med 207 ungdomar i åldrarna 14–18 år.

En dimension av intresse för undersökningen är hur ”Förintelsen” förstås och avgränsas. I de flesta länder används, oavsett nationella språk, ”Holocaust” eller ”Shoah” som samlingsbegrepp för Nazitysklands folkmord på Europas judar. ”Förintelsen” är däremot en svensk term, men de flesta utgår nog ifrån att Förintelsen och Holocaust täcker samma semantiska fält och det har väl i allmänhet också varit fallet. Ombedda att kortfattat beskriva vad Förintelsen var tenderar de allra flesta svarspersoner att koppla begreppet till förföljelse och mord på judar. Många förknippar det även med nazismen och med det andra världskriget, men det som står i beskrivningarnas centrum är händelsen och offren.

På den direkta frågan om vilka offren var svarar i princip alla respondenter judar. Däremot finns det en skiljelinje mellan de som enbart nämner judar som Förintelsens offer och de som därtill uppger ytterligare en eller flera grupper. Den sistnämnda gruppen av respondenter är i den äldre svarspanelen något större (54 procent) än den förra (40 procent). Bland respondenterna i åldrarna 18–79 år är det vanligast att romer (32 procent), homosexuella (27 procent) och funktionsnedsatta (22 procent) omnämns som offer för Förintelsen, vid sidan av den judiska gruppen.

Detta resultat speglar ganska väl den bild som ges i liknande internationella studier. I en kanadensisk undersökning av vuxna personer från 2018 (n = 1 100) angav 96 procent av svarspersonerna judar som offer för Förintelsen (Holocaust), 40 procent svarade även funktionsnedsatta, 40 procent homosexuella och 35 procent romer (Schoen Consulting 2018a). I en motsvarande amerikansk undersökning (n = 1 350; 18 år och äldre) nämnde 94 procent av respondenterna judar som offer, 33 procent homosexuella, 32 procent funktionsnedsatta och 22 procent romer (Schoen Consulting 2018b).

I den yngre panelen med personer i åldrarna 14–18 år är bilden relativt likartad. 44 procent anger enbart judar som offer för Förintelsen, medan 50 procent nämner judar och en eller flera andra grupper som offer för Förintelsen. Även i avseende på vilka övriga grupper som omnämns är den övergripande bilden likartad med den äldre panelen. Romer (26 procent), homosexuella (28 procent) och personer med funktionsnedsättning (28 procent) är de tre mest omnämnda grupperna, även om ordningsföljden är något omkastad.

Minnesmonument över Förintelsens offer, Stora synagogan i Stockholm. Foto Emmiliet, Wikimedia Commons.

 

På frågan om vilka som var ansvariga för Förintelsen svarar den absoluta merparten av respondenterna i båda panelerna nazisterna och nazismen, ibland i kombination med Tyskland/tyskar, ibland tillsammans med Hitler. En mindre grupp nämner enbart Hitler och en ungefär lika stor grupp nämner istället enbart Tyskland eller tyskarna.

Det är intressant att konstatera att väldigt få breddar ansvarsfrågan till att inkludera andra aktörer såsom Nazitysklands allierade eller kollaboratörer i de av Tyskland ockuperade länderna. Det är intressant att notera att kvinnliga svarspersoner tenderar att i sina svar i betydligt större utsträckning än de manliga nämna Hitler som ansvarig, antingen ensam eller tillsammans med andra aktörer. Det är svårt att finna en förklaring till denna tendens som dock är statistiskt signifikant också under prövning för andra bakgrundsvariabler.

Ett annat intresseområde rör de åtminstone i officiella sammanhang vanliga utsagorna om vikten av att dra lärdom av Förintelsen. En absolut majoritet av respondenterna, 95 procent av de i åldrarna 18–79 år och 92 procent av de i åldrarna 14–18 år, svarar att kunskap om Förintelsen är viktigt för att kunna hindra att någonting liknande inträffar igen. I den äldre panelen svarade även 94 procent av svarspersonerna det är viktigt med kunskaper om Förintelsen för att förstå vad rasism och fördomar kan leda till, medan 91 procent i den yngre panelen gjorde detsamma.

Även dessa är i internationell jämförelse höga andelar. I den ovannämnda kanadensiska undersökningen instämde 85 procent av de tillfrågade i påståendet att det var viktigt att fortsätta undervisa om Förintelsen för att förhindra att något liknande inträffar igen och i USA svarade 80 procent av respondenterna på samma sätt (Schoen Consulting 2018a, Schoen Consulting 2018b). I en undersökning av vuxna personer som genomfördes Storbritannien 2018 (n = 2 006) instämde 84 procent i påståendet att vi alla kan dra lärdomar som är relevanta för nutiden av vad som hände under Förintelsen (Opinion Matters 2019).

En mindre vanlig frågeställning i liknande undersökningar rör personers personliga intresse för och meningsskapande kring Förintelsens historia. Här visar resultaten att Förintelsen tillskrivs en personlig betydelse för de allra flesta av de tillfrågade. Mer än 90 procent av respondenterna i den äldre panelen och runt 90 procent av de i den yngre tar avstånd från olika påståenden med innebörden att Förintelsen skulle vara betydelselös eller ointressant för dem.

Det absoluta flertalet (83 procent i den äldre panelen och 84 procent i den yngre) tar också avstånd från påståendet att det skulle talas för mycket om nazismen och utrotningen av judar. Även här kan vi jämföra med de internationella undersökningarna från 2018 där 62 procent av de kanadensiska respondenterna och 53 procent av de amerikanska tog avstånd från ett liknande påstående (Schoen Consulting 2018a, Schoen Consulting 2018b).

Undersökningen visar också att 98 procent av svarspersonerna i såväl den yngre som den äldre panelen säger sig vara säkra på att Förintelsen har ägt rum och endast 0,7–1 procent svarar att de inte alls är säkra. Även detta är ett i internationell jämförelse gott resultat.

I Kanada svarade 93 procent av svarspersonerna att de trodde att Förintelsen hade ägt rum och i USA gjorde 96 procent detsamma (Schoen Consulting 2018a, Schoen Consulting 2018b). I den brittiska undersökningen från 2018 tog 84 procent avstånd från påståendet att Förintelsen aldrig har ägt rum (Opinion Matters 2018).

I Sverige är denna fråga dessutom särskilt intressant eftersom den även förekom i undersökningen av svenska skolelevers attityder som publicerades av CEIFO 1997, något som blev startskottet till informationsinsatsen Levande historia.  I föreliggande undersökning kan det konstateras att den generation som CEIFO undersökte idag inte utmärker sig som avvikande ifrån den vuxna befolkningen i övrigt. 1997 svarade 11,6 procent ”vet ej” på frågan om de var säkra på att Förintelsen hade ägt rum; 2018 gav endast 0,9 procent av deras generationskamrater samma svar. 1997 svarade 4,8 procent av respondenterna att de inte alls var säkra på att Förintelsen hade ägt rum; 2018 var det endast 0,9 procent av de i samma ålderskohort som svarade på detta sätt.

Slutligen behandlar rapporten frågan om varifrån svarspersonerna anser att de hade fått sina kunskaper om Förintelsen ifrån. Den största andelen av svarspersoner i åldrarna 18–79 år uppger film och tv (79 procent) samt skolans undervisning (77 procent) som källor till kunskap om Förintelsen. Mer än hälften (63 procent) svarar att de har fått kunskaper från böcker och knappt hälften (49 procent) att de har lärt sig om Förintelsen genom att lyssna på berättelser från överlevande. Mer än en tredjedel (38 procent) har även lyft fram internet, samt föräldrar och släktingar (35 procent) som kunskapskällor. Ungefär en av fem (21 procent) svarar dessutom att de har fått kunskaper om Förintelsen i samband med besök till före detta koncentrations- eller förintelseläger.

I den yngre panelen är betydelsen av skolans undervisning ännu mer framträdande. 86 procent av samtliga respondenter i åldrarna 14–18 år anger skolan som kunskapskälla. För denna grupp är även internet av stor betydelse. 62 procent har lyft fram internet som en källa till kunskap om Förintelsen. En annan skillnad gentemot den äldre panelen rör betydelsen av samtal med föräldrar och äldre släktingar. 52 procent av alla respondenterna i den yngre panelen svarar att de har fått kunskap om Förintelsen via sådana samtal.

Sammanfattningsvis antyder rapportens resultat att ”Förintelsen”, oavsett vad vi väljer att lägga i detta ord, har en meningsfylld plats i det svenska historiekulturella landskapet också utanför officiella sammanhang.  Svaren säger självfallet ingenting om hur svarspersonerna förstår Förintelsen eller hur korrekta, omfattande eller detaljerade deras kunskaper om Förintelsen är. Det är fullt möjligt att vi främst ser spåren av en konventionell uppfattning i samhället som slentrianmässigt reproduceras i svaren, men detta skulle knappast motsäga påståendet att Förintelsens historia utgör en central komponent i dagens dominerande svenska historiekultur.

Rapporten finns nedladdningsbar på www.levandehistoria.se

Oscar Österberg

FD i historia, forskningssamordnare vid Forum för levande historia och författare till rapporten ”Uppfattningar om Förintelsen”.

Referenser:

Flennegård, Ola (2018). Besöksmål Auschwitz. Om svenska resor för elever till Förintelsens minnesplatser. Stockholm: Forum för levande historia.

Opinion Matters (2019). Holocaust Memorial Day 2019 research.

Schoen Consulting (2018a). Azrieli Foundation Holocaust Poll September 2018.

Schoen Consulting (2018b).  Holocaust Knowledge & Awareness Study.