Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2017

När två personer pissar i kors dör en jude.

Jag vågar min heder på att varenda pojk uppvuxen i Sverige på 50-talet har hört den repliken – vitsen? – fällas på en killmugg. Vad gjorde vi när vi hörde den? Jag protesterade i varje fall inte. Skämdes jag? Kände obehag, snarare, och berättade aldrig hemma. En lite äcklig hemlighet.

När den svenske youtubaren Pewdiepie skämtar om hur lätt det är att få fattiga indier att göra plakat med judehatsparoller inför sina 53 miljoner åskådare kan det, om man är välvillig,  jämföras med det som sades på killmuggen på 50-talet. Och när några av oss blivit upprörda och tyckt att det var för grovt och vette mot antisemitismen, så blir vi uppmanade att lugna ned oss, att inte överreagera.

”Vill man verkligen förstå är det tydligt att skämtet inte är att Pewdiepie vill döda judar” skrev kulturjournalisten Kalle Lind i Expressen häromdan, och fortsatte: ”Var Pewdiepie står politiskt är svårt att utläsa av hans vloggande. Representerar han någon –ism eller –het är det snarast blåögdheten.” Och så skärpte Kalle Lind tonen mot oss kritiker: ”Humor, även den som görs av ungglopar på nätet, har ett sammanhang. Att bortse från det är intellektuell ohederlighet.”

OK, så här såg sammanhanget ut på 50-talet: det hade inte gått ett decennium sen utrotandet av judar hade ägt rum.

Så här ser sammanhanget ut idag: det finns knappast en enda judisk inrättning i Sverige eller i Europa som står obevakad, ofta utgörs bevakningen av beväpnade vakter. Den som ville besöka den stora synagogan i Stockholm på minnesdagen av förintelsen den 27 januari var tvungen att passera polisens avspärrningar av gatan som synagogan ligger på och alla som inte kändes igen av den judiska församlingens egen säkerhetspersonal var tvungna att visa upp sina väskor och passera genom metalldetektorer.

Och så här såg sammanhanget ut som fick USA:s president att dagen efter att han utropat sig till ”den minst antisemitiska person ni nånsin sett i hela ert liv” slå fast att just han skulle stoppa antisemitismen: elva utrymda judiska samlingslokaler under bara en dag, mer än 60 bombhot mot judiska center över hela USA, en begravningsplats vandaliserad. Trumps uttalande, bör noteras, tycks ha suttit långt inne och kom efter stegrad kritik mot hans tystnad inför vågen av antisemitiska incidenter.

Pewdiepie har först bett om ursäkt och sedan i ett magnifikt inslag med en lätt narcissistisk ton på sin egen kanal gjort sig till offer för ”big media”. Hans kanal på youtube, säger han, är inte en plats för ”seriösa politiska kommentarer”. Det skulle man kunna säga om killmuggen också.

Och till sist, vad gör man med den märkliga glidningen som fanns i Jonas Thentes kommentar till det hela (DN 23/2): ” Svenske Pewdiepie, som i det offentligas ögon flörtar med antisemitismen …” – det offentliga, de humorlösa, de vuxna, de som inte förstår hur nätet fungerar och låter.

Jag har inget emot att framstå som en smula humorlös just nu. Och jag vägrar att uppfatta nätet som ett helt eget ”sammanhang” med en egen moral och kod för vad som är anständigt.

Jag vill aldrig tillbaka till den där killmuggen.

Nu till en annan sak: SKMA kritiserade nyligen Islamiska förbundet, Sveriges Unga Muslimer och studieförbundet Ibn Rushd för att organisationerna på nytt bjudit in en föreläsare som sprider grov antisemitism och homofobi (läs mer här). Att detta agerande upprepas, trots åratal av skandaler och debatt, är djupt oroväckande.

Sveriges Unga Muslimer avvisade bekymmersamt nog kritiken, men Islamiska förbundet och Ibn Rushd tog denna gång avstånd från föreläsarens judehat och beklagade inbjudan. Denna markering är välkommen, även om tystnaden om föreläsarens homofobi reser frågor. Mot bakgrund av att inbjudningarna följer ett mönster är det dock viktigt att organisationerna nu på ett genomgripande sätt  förändrar sin hållning och uppfattningar om vilka auktoriteter som är lämpliga att bjuda in. I annat fall kommer vi med all sannolikhet tyvärr att få återkomma i frågan.

Svante Weyler

Ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism