Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2012

Antisemitism, islamofobi, hatbrott och Europas två extremhögrar stod i fokus när SKMA arrangerade ett tvådagarsseminarium i Karlstad.

”Jätteintressant, informativt och nyttigt”, så beskrev läraren Elin Blom från Lundsbergs skola i Storfors det tvådagarsseminarium om antisemitism och islamofobi som SKMA arrangerade i Karlstad tillsammans med Karlstads universitet och ABF Värmland 14-15 februari. Utbildningen, som genomfördes med bidrag från Ungdomsstyrelsen, var den andra i sitt slag och lockade drygt 100 deltagare, mestadels lärare.

Liksom vid seminariet i Malmö i mars 2011 (se Nyhetsbrev juni 2011) inledde historikern Anders Wigerfelt den första seminariedagen med en diskussion om begrepp som fördomar, stereotyper, xenofobi, främlingsfientlighet och rasism, varpå idéhistorikern Henrik Bachner redogjorde för antisemitismens historiska orsaker och tankemönster, med fokus på hur dessa kommer till uttryck i vår samtid.

Därefter talade idéhistorikern Stéphane Bruchfeld om den så kallade ”historierevisionismen” – förnekandet av Förintelsen och andra nazityska förbrytelser. Många i publiken deltog i det samtal som följde kring hur man som lärare bäst arbetar för att motverka spridandet av fenomenet bland elever som t ex via Internet kommer i kontakt med dylik propaganda. Första seminariedagen avslutades med en föreläsning av historikern Heléne Lööw om hatbrottens utveckling.

Två extremhögrar

Under den andra seminariedagen redogjorde islamologen Jonas Otterbeck för islamofobibegreppets framväxt och för hur islamofobi gått från att framför allt gälla olika former av diskriminering av muslimer i samhällslivet till att kompletteras av en ”islamkritik” ofta driven av populistiska partier i Europa och höger(kristna)grupper i USA. Jonathan Leman, föreläsare på Expo utbildning, gav åhörarna exempel på nutida hat på nätet, samt presenterade olika strategier och metoder i arbetet mot intolerans i skolan.

Ny för denna gång var Rasmus Fleischer, doktorand i historia, vars föreläsning bar titeln ”Europas två extremhögrar”. Europa har i dagsläget inte en extremhöger utan minst två. Om den ena är antimuslimsk är en andra antisemitisk. Så lyder det simpla sättet att skilja dem åt.

Den förstnämnda extremhögern, som inkluderar organisationer som brittiska English Defence League (EDL) och Sverigedemokraterna, ser sig själva i många fall som ”kontrajihadister”. Centralt för dessa är föreställningen om att muslimer utgör ett demografiskt hot mot ”den västerländska civilisationen”. Inom vissa miljöer finns en villighet att möta detta föregivna hot med våld.

Partier som ungerska Jobbik och organisationer som Nordisk Ungdom kan istället inordnas i den extremhöger som ofta betecknar sig själv som ”identitär”. Tanken på den ”vita rasens” överlägsenhet är inte frånvarande i dessa miljöer, men har i hög grad trängts ut av ”etnopluralismen”, en idé om att alla folk eller ”raser” har rättigheter, men bör leva i total separation från varandra. I praktiken innebär detta global apartheid. Grupperingar inom denna extremhöger hålls i många fall samman av fixeringen vid att bekämpa en föregiven judisk konspiration, vars företrädare ofta benämns som ”sionister”.

För att samtidigt kunna bemöta de två extremhögrarna är det dock, enligt Fleischer, också nödvändigt att förstå vad som förenar dem och hur de i vissa fall lever i symbios. Synen på Israel är ett exempel; både ”kontrajihadister” och ”identitärer” – som inte sällan vill framställa sig som ”pro-israeliska” respektive ”pro-palestinska” – har ett intresse av ett upptrappat våld i Mellanösternkonflikten och att dess konfliktlinjer ska bli vägledande för politiken i Europa. Ett påstått ställningstagande för den ena eller andra parten i konflikten mellan israeler och palestinier innebär, slutligen, inte heller någon garanti mot att såväl antisemitism som islamofobi kan påträffas inom båda extremhögrarna. Som Fleischer visade finns otaliga exempel på motsatsen.

Värdefull kunskap

Även denna gång möttes SKMA:s arrangemang med stor uppskattning. Hugo Wessman var en av många deltagare som påtalade hur föreläsarna på ett bra sätt konkretiserade tankar och fördomar som vi alla i viss mån har, och han fick medhåll av Elin Blom: ”Ofta bär vi på omedvetna attityder och föreställningar, och inte minst som lärare är det viktigt att tänka på hur man uttrycker sig.”

Enligt Elin hade dagarna i Karlstad givit henne en ökad medvetenhet, och en hel del användbara praktiska exempel att jobba med. ”Seminariet påminner på ett effektivt sätt om vikten av antirasistiskt arbete.”

Mathan Ravid