Hynek Pallas: När antisionismen gjorde socialarbetaren till folkfiende

SKMA Nyhetsbrev december 2025

Varför är kunskapen om kommunistländernas antisionism så frånvarande i Sverige? HYNEK PALLAS berättar om en ny politisk antisemitism som föddes efter andra världskriget – och hur den ledde till fyra decenniers judeförföljelse i Tjeckoslovakien.

En morgon våren 1957 möttes tjeckoslovakiska tidningsläsare av en trött dam som bistert blickade ut från ett förbrytarfotografi. Texten meddelade att en ”israelisk spionring” hade krossats i Tjeckoslovakien. Kvinnan var ledare för nätverket och en farlig folkfiende!

Damen hette Kateřina Rychnovská, och jag stötte på hennes historia under arbetet med min nya bok Frimärkssamlaren. Ett arbete då jag återkommande fick riva upp mina föreställningar om hur den politiska antisemitismen hade sett ut i efterkrigstidens Tjeckoslovakien.

Det är välkänt att kommunistpartiet i jakt på syndabockar för landets dåliga ekonomi, i en skenrättegång kallad Slánskýprocessen, 1952 dömde judiska partimedlemmar till döden. Men antisemitismen var mer än ett kort inslag i 1950-talets stalinism. Den ”antisionism” som hade blivit dogm i östblocket, efter att Sovjetunionen insett att Israel inte skulle bli deras brohuvud i Mellanöstern, räckte inte ens för att förklara rättegången. Antisionismen var nämligen aldrig bara utrikespolitik, utan ett inrikespolitiskt propagandaverktyg som nyttjade befintliga, folkliga föreställningar om judar.

FILMUPPTAGNINGAR FRÅN PROCESSEN återfanns 2018 i en lagerlokal. Där hörs de åtalade, som hade torterats, ”bekänna” att de uppfostrats som ”judiska kapitalister” eftersom föräldrarna hade tagit dem till synagogan. Slánskýprocessen födde därmed en kraftig antisemitisk våg i Tjeckoslovakien. Sju år efter krigets slut diskuterades på fabrikernas stormöten om man inte borde utvisa alla judar – eller kanske bara skjuta av dem.

Kateřina Rychnovská var en legendarisk socialarbetare. Före kriget hjälpte hon flyktingar från Nazityskland. Inspärrad i gettot Theresienstadt vårdade hon sjuka. Rychnovská överlevde, men dottern mördades i Auschwitz. Efter kriget hjälpte hon överlevande. Deras släkt var mördad, och i brist på skyddsnät fick de ekonomiskt stöd från organisationer i utlandet (även Sverige). Det ledde till att socialarbetaren, tillsammans med kollegor och patienter, 1957 åtalades som ”spindeln i ett sionistiskt nät”.

HON TILLBRINGADE FLERA år i landets värsta fängelser och dog omgående efter att hon hade släppts. Det brukar påstås att den tjeckoslovakiska diktaturen efter 1960-talets töväder blev ett förtryck utan ideologi. Jag upptäckte att det knappast gällde antisemitismen. Efter 1968 återkom den med full kraft. Då stämplades Pragvåren, den som krävde en sovjetledd invasion för att kväsas, som en ”sionistisk konspiration”.

Det innebar ny, intensiv förföljelse av landets judiska befolkning. Säkerhetstjänsten registrerade judar och även barn övervakades med argumentet att det bland judar fanns ”hög risk för sionism”. Databasen hette ”Semiter”, övervakningsoperationen döptes till ”Spindeln” – och vem som var jude avgjordes utifrån nazisternas raslagar.

Medierna fylldes av liknande antisemitiska troper i antisionistisk skrud. Transportlistor över deporterade hemligstämplades eftersom Förintelseforskning var att ”gå sionismens ärende”. I det tidigare gettot Theresienstadt skulle det uppföras ett ”museum över koncentrationsläger i Israel”. Ett museum över nazismens judiska offer kunde skapas där först efter kommunismens fall.

ÄVEN 1970- OCH 80-talens medborgarrättskamp stämplades som sionism, och dissidenter med judisk bakgrund utsattes för antisemitiska hatkampanjer. Samtidigt tränade säkerhetstjänsten palestinska terrorister i landet. Förutom att bidra med vapen och låta terroristerna vila upp sig i tjeckiska kurorter, spred man antisemitiska skrifter i Mellanöstern och i västvärlden.

I Sverige är kommunistländernas antisemitiska antisionism känd via Polen 1968, när judar fråntogs medborgarskap och drevs i exil. Men Kateřina Rychnovská – som vilar på Prags Nya judiska begravningsplats mellan Franz Kafka och den sten som minner om mina mördade släktingar – är tillsammans med många andra offer en påminnelse om att vi knappt har skrapat på ytan till denna politik. Vilket vi måste göra för att bättre förstå antisionismen och vad den under ett halvt sekel innebar i länderna där Förintelsen hade ägt rum. Och varför ointresset för denna historia fortsätter att skada judar idag.

Hynek Pallas
Kulturskribent och författare

Pallas bok Frimärkssamlaren gavs ut av Kaunitz-Olsson förlag i september 2025.

Artiklar i Nyhetsbrevet som ej författats av SKMA:s ordförande eller SKMA representerar inte nödvändigtvis SKMA:s åsikter.