Leia Rubin Polite. Foto Karl Gabor.

SKMA Nyhetsbrev december 2025

Den 9 november, under en minnesstund i Stockholms stora synagoga för offren för Novemberpogromen 1938, delade SKMA ut Elsapriset. Elsapriset är en årlig utmärkelse till unga som via sociala medier eller på annat sätt motverkar antisemitism och andra fördomar. Priset består av ett diplom och 50 000 kr.

2025 års Elsapristagare är Leia Rubin Polite. Hon får priset för ”betydelsefulla insatser för att bland unga synliggöra och sprida kunskap om judiskt liv, kultur och identitet, samt för hennes arbete med att upplysa om och motverka antisemitism och främja dialog och förståelse mellan människor med olika kulturell och religiös bakgrund. I en tid präglad av ökad misstro och polarisering har Leia Rubin Polite genom artiklar, samtal och framträdanden på skolor – bland annat inom ramen för Fryshusets verksamhet Tillsammans för Sverige, som skapar möten mellan unga med olika bakgrund – på ett föredömligt och modigt sätt delat med sig av sina erfarenheter av att leva som ung jude i dag och av den antisemitism som hon och många andra möter.”

Leia Rubin Polite, född 2002, läser freds- och utvecklingsstudier vid Uppsala universitet. Sedan 2017 är hon verksam som storyteller i Fryshusets organisation Tillsammans för Sverige, som arbetar för att skapa möten och dialog mellan unga med olika religiös, kulturell och socioekonomisk bakgrund. Genom besök framför allt på högstadie- och gymnasieskolor delar hon med sig av sina erfarenheter av antisemitism och av hur det är att växa upp som ung judinna i Sverige. Hon deltar även i och modererar samtal om judiskt liv, identitet och antisemitism, och har publicerat texter i tidskriften Judisk Krönika.

Utöver detta föreläser Leia för skolelever om sin mamma Joanna Rubin Drangers bok Ihåg kom oss till liv och sina egna släktingars öden under Förintelsen. Genom styrelsearbete i bland annat Skandinaviska judiska ungdomsförbundet (SJUF) har hon engagerat sig för att stärka det judiska ungdomslivet, och tillsammans med Theo Loefler driver hon den judiska, humoristiska samtalspodden Jidder, som produceras av Judiska ungdomsförbundet i Sverige (JUS).

SKMA ställde några frågor till Leia Rubin Polite.

Grattis till Elsapriset 2025! Hur reagerade du på nyheten att du tilldelats priset?
Jag blev otroligt glad! Och förvånad! Det finns ju så många som gör så mycket bra saker så jag känner mig fantastiskt tacksam och hedrad.

Du får priset för att ditt arbete både med att motverka antisemitism och sprida kunskap om judiskt liv. När och varför började du engagera dig i dessa frågor?
Som jag sa när jag tilldelades priset i synagogan är jag ju någon sorts antirasistisk nepo baby, haha. Jag har vuxit upp i ett hem där det alltid, så länge jag kan minnas, pratats mycket om alla människors lika värde, mänskliga rättigheter och antirasism och mina föräldrar har format mig otroligt mycket. Med andra ord är det inte helt enkelt att säga när mitt engagemang började.

Kanske kan man säga att det var när jag gästade Judiska ungdomsförbundets Instagramkonto @stoltjude sommaren 2019 och fick möjlighet att skriva om min judiska identitet, min släkt och antisemitism på en offentlig plattform. Jag minns att jag fick väldigt fin respons och dessutom knöt jag kontakt med bland andra Anneli Rådestad, chefredaktör för Judisk Krönika, som jag senare kom att skriva för. Samtidigt som jag gästade @stoltjude var jag dessutom deltagare på en judisk ledarskapsutbildning, där Liam Sallmander, tidigare verksamhetsansvarig på Tillsammans för Sverige (TfS) på Fryshuset, sommarjobbade. Tack vare Liam fick jag börja som storyteller på TfS hösten därpå, när jag var 17 år gammal.

Och sedan dess har du varit verksam i Tillsammans för Sverige. Vad gör ni där?
Vi arbetar med att skapa möten mellan unga från olika religiösa, kulturella och socioekonomiska bakgrunder. Som storyteller åker jag runt till skolor och delar med mig av min personliga berättelse av att leva som ung judinna i Sverige idag tillsammans med mina kollegor som berättar om deras respektive erfarenheter. Jag har även arbetat som ungdomsledare på TfS och utbildat andra unga i storytelling och ledarskap. Syftet, kan man säga, är att unga ska prata mindre om varandra och mera med varandra. Att skapa möten över gränser.

Leia Rubin Polite och SKMA:s ordförande Ulrika Knutson. Foto Mathan Shastin Ravid

Varför är det viktigt att ni är just unga med olika bakgrunder som tillsammans delar med er av era liv och upplevelser till andra unga?
Dels så tror jag att det är lätt för unga att känna igen sig i andra unga. Att det blir lättare för elever att se likheter mellan sig själva och oss som föreläser. Dels så tror jag att budskapet om att skapa möten över gränser blir betydligt starkare när vi som föreläser alla har olika bakgrunder och erfarenheter. Jag hoppas och tror att skolbesöken visar att vi är människor, inte stereotyper.

Vilka reaktioner får du när ni är ute och föreläser och samtalar med unga på skolor? Märker du någon skillnad i hur du som judinna bemöts sedan Hamas terrorattack i Israel den 7 oktober 2023 och det efterföljande kriget i Gaza?
Jag upplever att vi oftast får väldigt fina reaktioner från nyfikna och engagerade elever! Några få gånger sedan den 7 oktober har det dock hänt att elever demonstrerar att de inte är intresserade av att höra just min berättelse genom att till exempel vägra möta min blick eller demonstrativt lägga huvudet på bänken när det blir min tur att föreläsa. Det har också hänt att elever väntar tills sekunden då de får ställa frågor, och då kastar upp handen för att utkräva att jag tar ställning i Israel-Palestinakonflikten.

Hur ser du på dagens antisemitism, och märker du själv av den i din vardag?
Jag oroar mig mycket för utvecklingen och jag upplever att det finns enorma kunskapsluckor vad gäller antisemitism hos väldigt många som jag möter, både i mitt jobb och privat. Jag tror att det behövs kunskapshöjande insatser när det kommer till vår tids antisemitiska uttryck, inte bara för unga. Det skulle vara en underdrift att säga att jag ”märker av antisemitismen i min vardag”. Jag badar snarare i den. När jag och min vän Theo på sociala medier annonserade att vi att vi skulle släppa en podd om judiskt liv i Sverige var ”jävla barnamördare” en av de första kommentarerna vi fick. Den typen av antisemitism är inte bara konstant i min mobiltelefon.

Senast förra helgen var jag på på en fest tillsammans med min pojkvän som också engagerar sig för judiskt liv i Sverige där en klasskompis bestämde sig för att förhöra oss om huruvida vi ”bryr oss” om nazistiska aktivklubbar och islamofobi, samt tydligt markerade att hon avskyr Netanyahu. Såvitt jag vet krävde hon inte att någon annan på festen skulle ta ställning mot Israels regering, nazister eller islamofober. Det tar sig olika uttryck, men båda beteenden härstammar från samma idé, nämligen att judar kollektivt bär ansvar för bland annat Israels agerande. Det kan låta som lite men i det långa loppet blir man trött av att ständigt bli ”förhörd” bara för att man är judisk. Det hade varit kul att bara gå på en fest som alla andra.

Du engagerar dig inte bara mot antisemitism utan försöker också på olika sätt lyfta fram de positiva aspekterna med att vara ung jude i Sverige idag. Varför är det viktigt?
Jag fick en fråga en gång från en elev som undrade varför jag fortsätter att vara judinna om det nu är så himla jobbigt. Jag tyckte det var en bra och viktig fråga och jag kände direkt att jag hade misslyckats med att förmedla hur roligt jag tycker att det är att tillhöra den judiska minoriteten i Sverige. Jag är övertygad om att arbetet mot antisemitism kräver kunskapshöjande insatser inte bara om judiskt lidande utan också om judiskt liv.

Intervjuare: Mathan Shastin Ravid
Intervjun gjordes i november 2025.