Ledare SKMA Nyhetsbrev oktober 2025

Nio av tio judiska studenter och anställda på svenska universitet och högskolor anser att tryggheten på lärosätena har försämrats. Detta enligt rapporten ”Vi är inte välkomna här” från JUS, Judiska Ungdomsförbundet i Sverige.

Innehållet bekräftar mycket vi känner till sedan tidigare. Efter Hamas massaker den 7 oktober 2023 och Gazakrigets inledning har judiska ungdomars liv förändrats drastiskt. Många känner rädsla och olust, inte minst på sociala medier, men även i skolan. Många undviker att bära Davidsstjärna eller på andra sätt markera sin judiska identitet. Trakasserier förekommer, liksom vittnesmål om att lärare och skolledning inte alltid agerat för att motverka hot och hat. Även om viljan att ge stöd har funnits så saknas ofta kunskap om samtida antisemitism och metoder att stävja den.

JUS rapport behandlar de specifika problemen vid universitet och högskolor, där aktivismen mot kriget i Gaza och dess förödande konsekvenser för civilbefolkningen ofta tar sig starka uttryck. Inte minst skakande läsning är de kvalitativa intervjuer som ingår i rapporten. Så här kan det låta: ”Det känns som om hela samhället är emot en (och då menar jag inte åsiktsmässigt utan jag menar ens existens), och det är en förjävlig känsla som inte går att beskriva. Har haft en ångest till och från sedan den 7 oktober som inte lämnar kroppen.”

Även om protesterna på campus i huvudsak riktas mot staten Israel inger budskapen ibland helt andra känslor, menar en av informanterna: ”Att vara den onde, förövaren. Att vara skyldig. Rädslan för konspirationsteorier – hat – hot om våld – anklagelser.”

I rapporten understryker författarna varför det är viktigt att bekämpa antisemitismen. Det är inte bara för att skydda den judiska minoriteten, utan lika mycket för den svenska demokratins skull. Bland flera andra viktiga åtgärder kräver JUS mer undervisning om samtida antisemitism för studenter, lärare och universitetsledningar.

Jag läser JUS rapport just hemkommen från Bokmässan i Göteborg, sista helgen i september. Mässan brukar alltid locka aktivister i olika frågor, så även i år. På lördagen demonstrerade ett hundratal personer utanför mässan. Det var bland andra författarkollektivet Bröd och rosor som ville hylla dödade palestinska poeter och journalister, Chalmers-studenter och enskilda som protesterade mot kriget i Gaza. På plats fanns även andra aktivister som riktade sin kritik inte mot Israels regering, inte mot Sveriges regering eller andra internationella aktörer. Nej, på stora plakat höll de upp bilder av svenska journalister och författare.

Ett av porträtten visade Anne Lagercrantz, chef för SVT, med texten ”Vi ser hur du stöttar folkmord”. Ett annat plakat bar ett foto på kulturjournalisten Hynek Pallas, som ofta skriver om rasism och antisemitism, i Göteborgs-Posten och Expressen. Under Pallas bild stod texten: ”Varför sprider du propaganda?”.

När det gäller makten att påverka svensk nyhetsförmedling spelar Anne Lagercrantz i en annan division än Pallas. Hon är chef för Sveriges största mediaföretag. Att hålla henne och SVT ansvarig för folkmord är i mina ögon både felaktigt och djupt obehagligt. Men man kan säga att hon på plakatet i första hand fick representera ett tungt mediebolag, inte sig själv.

Hur annorlunda med Hynek Pallas! Han är en ensam frilansjournalist och författare, som i flera år oförtrutet kritiserat rasism och antisemitism, där den förekommer, både till höger och vänster. Att peka ut och misstänkliggöra enskilda journalister personligen, i detta fall som ”propagandamakare”, och antyda att han har ”blod på sina händer”, är hårresande, oacceptabelt och farligt. Det kan uppmuntra till handling, och leda till ytterligare hat och våldsdåd.

Några dagar efter Bokmässan nås vi av nyheten om den dödliga attacken mot judar vid en synagoga i Manchester. Tragisk och djupt chockerande, men tyvärr inte oväntad. Sedan Hamas terrorangrepp mot Israel hösten 2023 och Gazakrigets inledning har hatbrotten mot judar och judiska institutioner ökat markant i många länder, däribland i Storbritannien. Samma tendenser ser vi i Sverige, med en förstärkt hotbild mot judiska mål. Det är därför av yttersta vikt att polis och andra myndigheter ser till att judiska församlingar och organisationer har det skydd och stöd de behöver.

Ulrika Knutson