Livia Fränkel till minne

Livia Fränkel har lämnat oss, 97 år gammal.

Ett av mina starkaste minnen av Livia är från en resa vi gjorde tillsammans 2013 till norra Transsylvanien i Rumänien. Vi var där för att presentera SKMA:s digitala utbildningsmaterial Eternal Echoes. Ett material där Livia intervjuades om sin barndom och familjens öde under krigsåren och Förintelsen. En av de platser vi besökte var Sighet, Livias födelsestad där vi skulle guidas av Alina Marincean från Elie Wiesel-museet i Sighet. Naturligtvis ville vi alla se de platser Livia kom ihåg från barndomen och livet i staden.

Rätt som det är när vi åker runt ropar Livia när bussen passerar ett stort lågt gult hus. Stanna, stanna! Här är det!

Alina tror dock att föräldrahemmet är rivet och att det dessutom låg på andra sidan sjukhuset. Men Livia är helt säker på att detta är huset där hon växte upp, och efter en kort diskussion stiger vi alla ur bussen.

Vi spanar in över staketet, tar foton av Livia framför huset och lyssnar till minnena som väcks till liv. En äldre dam dyker upp ur grannhuset och låter oss alla gå in på gården så att vi kan se den stora trädgården på baksidan av det gula huset, och Livia berättar om de underbara plommonen.

Ett annat starkt minne från resan är en intervju med Livia i Cluj. Inför en fullsatt biografsalong berättar hon om hur hon och hennes syster Hédi, tillsammans med sina föräldrar Frida och Ignaz, deporteras från Sighet till Auschwitz-Birkenau. Hédi och Livia skickas vidare till arbetsläger i Tyskland innan de så småningom kommer till Sverige från Bergen-Belsen i juli 1945. Föräldrarna mördas i Auschwitz-Birkenau.

Vi som hade förmånen att få dela glädjen och sorgen då Livia mindes sin barndom i Sighet kommer aldrig att glömma glädjen som lyste ur hennes ögon när hon såg det gula huset på Sjukhusgatan! Vi kommer att berätta vidare igen och igen om familjen Szmuk, om Frida och Ignatz och deras döttrar Livia och Hédi. Idag ingår Livias berättelse i våra hågkomstutbildningar och tusentals elever och lärare har lyssnat till Livias vittnesmål.

Tack Livia för din generositet, din villighet att dela med dig av dina erfarenheter, din humor och din värme. Vi är många som kommer att sakna dig!

Vännerna i SKMA, genom Lena Jersenius