SKMA Nyhetsbrev juni 2025

I samband med 250-årsjubileet av judiskt liv i Sverige genomförs ett stort upplysningsprojekt om judisk kultur och tradition genom historien och idag. I regeringens strategi för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism prioriteras dock säkerhet och arbetet mot judefientlighet. Det är högst rimligt, men satsningen borde även ha handlat om hur ett rikt judiskt liv kan berikas ytterligare, skriver Lars M Andersson.

Den 2 maj 1775 fick sigillgravören Aaron Isaac från den lilla tyska staden Treuenbrietzen genom beslut av Gustav III, förmedlat och delvis initierat av överståthållare Carl Sparre, rätt att tillsammans med sin bror, hustru och barn bosätta sig i Sverige och utöva sitt yrke utan att konvertera till den evangelisk-lutherska läran. Därmed lades grunden till ett judiskt liv i Sverige som 2025 har fortgått i 250 år.

Carl Henrik Carlssons biografi över Aaron Isaac utkom på Natur & Kultur 2025.

Den svenska judenhetens initiativrike och stridbare fader har i anslutning till minnesåret ägnats en biografi, skriven av historikern Carl Henrik Carlsson, Aaron Isaac. Sveriges förste jude. Utgivningen är ett sätt bland många att uppmärksamma jubileet. Det görs också genom teaterföreställningar, utställningar, föreläsningar, seminarier och mycket annat runtom i landet under året och involverar skolor, teatrar, museer, bibliotek, kulturhus, universitet, studieförbund, föreningar och andra i ett gemensamt upplysningsprojekt om judisk kultur, tradition och liv genom historien och idag.

Planeringen har pågått sedan 2022. Samordningen sköts av Judiska centralrådet. Ett projektkontor under ledning av jubileumsgeneralen Rebecka Glaser har tillsammans med frivilliga åstadkommit ett stort och varierat utbud av evenemang. Regeringen har också passat på att uppmärksamma den judiska minoriteten och dess kultur genom uppdrag till en lång rad statliga myndigheter och gett extra pengar till Judiska museet under jubileumsåret för projektet ”Synagogan på Själagårdsgatan 19 – grunden för judiskt liv i Sverige”.

Utredning om judiskt liv

Jubileet betonar just judiskt liv. Arrangörerna tycks ha tagit fasta på historikern Salo Wittmayer Barons kritik av lachrymose historiography, skrivandet av judisk historia som (enbart) lidandeshistoria, liksom på den diskussion som förts av bland andra Dara Horn i People Love Dead Jews: Reports from a Haunted Present (2021), om att majoritetssamhället inte har några problem att i högtidstal eller med monument uppmärksamma dödade judar men betydligt svårare att förhålla sig till den judiska minoriteten och dess behov i samtiden.

Prioriteringen av judiskt liv är ett klokt val liksom den folkbildande ambitionen. Som Mirjam Katzin framhåller i sin studie av antisemitismen i Malmös skolor är ett problem att det saknas bilder av svenskt-judiskt liv. Detta missförhållande kommer minnesåret förhoppningsvis att råda bot på.

Samtidigt med planeringen inför minnesåret och delvis som ett led i denna tillsattes utredningen Ett starkt judiskt liv för framtida generationer. Nationell strategi för att stärka judiskt liv i Sverige 2025–2034 (SOU 2024:3) med landshövdingen i Kronobergs län Maria Arnholm som ordförande och Mirjam Katzin som en av sekreterarna. Dess uppdrag var att ”beskriva förutsättningarna för att leva ett judiskt liv i Sverige”, kartlägga hindren för detta, föreslå ”en samlad strategi med syfte att säkra fortlevnad och utveckling av judiskt liv i Sverige” och ”lämna förslag om hur strategin ska följas upp och vilken aktör som ska ansvara för uppföljningen”.

Konkreta förslag

Utredningen, som bedrevs i nära samarbete med representanter för det judiska civilsamhället, är ambitiös och ger en god bild såväl av förutsättningarna som hindren och presenterar ett genomtänkt förslag till samlad strategi och ansvarsfördelning. Fem målsättningar formuleras: ”Judar i Sverige kan leva öppet, tryggt och säkert [—] Det finns goda möjligheter att leva ett judiskt liv och att överföra judisk kultur och traditioner till barn och unga [—] Det finns stärkt kunskap, utbildning och forskning om judiskt liv och i judiska studier [—] Judisk kultur och svensk-judiskt kulturarv är mer synligt i det svenska samhället [— och] Det offentligas arbete med jiddisch är relevant och framåtsyftande”.

Målsättningarna omsätts i föredömligt konkreta förslag. Tryggheten föreslås garanteras genom statsbidrag för säkerhetshöjande åtgärder, utvecklat och förbättrat arbete mot och fortsatt kartläggning av antisemitiska hatbrott samt fortsatta demokratistärkande insatser i skolan. Traditionsöverföringen tänks säkerställas genom en översyn av definitionen av konfessionella inslag i skollagen, möjlighet för judiska skolbarn att vara lediga på judiska helgdagar, säkerställande av möjligheten till brit milah och av upprätthållandet av en judisk identitet inom äldreomsorgen. Avseende kunskap, utbildning och forskning föreslås stimulansbidrag till judiska studier i årskurs 7–9 (pilotkommuner), framtagande av undervisningsmaterial om den judiska minoriteten, en tioårig satsning på folkbildning samt en förstärkning av utbildning och forskning i judiska studier.

Utställningen ”Judiskt liv”, med fotografier av Karl Gabor, visades på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm i maj 2025. Foto Karl Gabor

Judisk kultur och svensk-judiskt kulturarv tänks stödjas och spridas genom uppmärksammandet av 250-årsminnet, statsbidrag för att öka det judiska civilsamhällets förutsättningar för insatser på lokal och regional nivå liksom stöd till ett nationellt judiskt informationscentrum, ökade anslag till Judiska museet samt öronmärkta medel till vården av judiska byggnader och platser. Jiddisch föreslås stärkas bland annat genom en långsiktig finansiering av Språkcentrum för jiddisch och fortsatt satsning på jiddischutbildningen vid Lunds universitet.

Strategi präglad av 7 oktober

Utredningen tillsattes av Magdalena Anderssons regering i juni 2022, slutfördes efter massakern den 7 oktober 2023 och överlämnades till Ulf Kristerssons regering i januari 2024. Trots att den arbetade i mindre än två år är den värld där den presenterades radikalt annorlunda än den där den koncipierades. Det märks också i Strategi för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism i Sverige, offentliggjord den 15 maj i år. Den är präglad av 7 oktober och dess efterverkningar. Det framgår redan i inledningen:

Det borde vara en självklarhet att man som jude i Sverige kan bära sin davidsstjärna eller kippa öppet och med stolthet. Tyvärr är så inte alltid fallet. Sveriges första strategi för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism kommer i en tid av ökande känsla av otrygghet för den judiska minoriteten. Många svenska judar beskriver antisemitismen som det enskilt största hindret för att fullt ut kunna leva ett judiskt liv i Sverige. [—] Utan effektiva verktyg för att undanröja de hinder och hot som möter judar som vill leva fritt och öppna med sin judiska identitet, kan inget judiskt liv garanteras i Sverige.

Det som främst resurssätts är därför säkerhetsarbetet och kampen mot antisemitismen. Statsbidraget för trossamfundens säkerhetsarbete fördubblades 2024. I strategin öronmärks ytterligare 10 miljoner kronor för den judiska minoritetens säkerhet från och med 2025. Därtill satsas det brett mot antisemitismen. Mycket är förvisso redan pågående insatser men exempelvis SKMA får tillsammans med Forum för levande historia och Voksenåsen ytterligare medel för att genomföra hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser.

Den högst rimliga prioriteringen av säkerhet och kamp mot antisemitism har, som Mirjam Katzin framhållit, fått till följd att flera av SOU:ns mest utvecklingsinriktade förslag försvunnit, däribland de generella bidragen till det judiska civilsamhället, utvecklingsmedlen till pilotkommuner, det nationella judiska informations- och kunskapscentret och nya forsknings- och folkbildningssatsningar. Dock får Paideia glädjande nog 3 miljoner kronor årligen 2025–2027 för fortsatt arbete med utbildning och forskning om judisk kultur och judiskt liv. Det är också, som Katzin betonat, utmärkt att det nu finns en nationell strategi med tydliga och ambitiösa mål (hämtade från SOU:n) och att judiskt liv därigenom ”synliggörs som ett politikområde i sig”. Jag skulle dock önskat att satsningen handlade inte bara om judisk överlevnad utan om hur ett rikt judiskt liv kan berikas ytterligare.

Lars M Andersson

Historiker och föreståndare för Forum för judiska studier vid Uppsala universitet.