”Antisemitismen är ett hot mot demokratin”. Intervju med 2024 års Elsapristagare Inas Hamdan

SKMA Nyhetsbrev december 2024

Antisemitism är viktigt för mig att granska som journalist på grund av att det är ett hot mot demokratin och de medborgare som utsätts. Jag belyser frågan för att det är ett samhällsviktigt ämne, säger Inas Hamdan, mottagare av SKMA:s Elsapris 2024. 

Den 7 november delade SKMA ut Elsapriset, en utmärkelse till unga som via sociala medier eller på annat sätt motverkar antisemitism och andra fördomar. Priset består av ett diplom och 20 000 kr.

2024 års Elsapristagare är journalisten Inas Hamdan. Hamdan får priset för ”betydelsefulla insatser för att synliggöra antisemitism i det svenska samhället, i synnerhet i sociala medier. Genom en modig och innovativ granskande journalistik har hon belyst hur konspirationsteorier, hat mot judar och stöd till terror sprids i svensk- och arabiskspråkiga forum, inte minst i sammanhang som rör Israel och Palestina. Inas Hamdan ger oss ny och viktig kunskap om den samtida antisemitismens uttryck liksom om den rasism som riktas mot muslimer och andra grupper.”

Priset överräcktes i samband med en minnesstund i Stockholms stora synagoga för offren för den nazityska Novemberpogromen 1938.

Inas Hamdan, född 1999, är journalist på Sydsvenskan. Hon har palestinskt ursprung och är uppvuxen i Malmö. Hamdan har stått bakom flera uppmärksammade granskningar av hur olika aktörer sprider desinformation och hat i sociala medier och andra sammanhang. Hon har bland annat avslöjat hur nyhetskanalen Al Jazeera deltagit i desinformationskampanjen om att den svenska socialtjänsten kidnappar muslimska barn.

SKMA ställde några frågor till Inas Hamdan.

Grattis till Elsapriset 2024!

Det är en stor ära att få ta emot ett så prestigefyllt pris som Elsapriset. Bland tidigare pristagare ser jag journalister och personer jag ser upp till, och det är otroligt hedrande att få ta emot ett pris från en institution som SKMA. Men om jag ska vara ärlig var det första jag kände när jag fick den fantastiska nyheten en oro över hur detta kommer att öka hotbilden mot mig. Och precis som jag befarade ökade mitt mottagande av priset mängden hat och hot jag fick. Samtidigt som jag fick enormt fina reaktioner och uppskattning från personer över hela landet.

Du har som journalist intresserat dig för och skrivit mycket om antisemitism. Varför är det en viktig fråga att belysa, tycker du?

Som journalist har jag en uppgift att skriva om det som har ett allmänintresse, som hot mot demokratin. Antisemitism är viktigt för mig att granska som journalist på grund av att det är ett hot mot demokratin och de medborgare som utsätts för antisemitismen. Jag belyser frågan för att det är ett samhällsviktigt ämne – och då är det inte längre en fråga om man ska göra journalistik på det, utan hur man ska göra journalistik på det. För mig har det varit en blandning av att berätta om de attityder jag såg under min uppväxt i Malmö, att prata med människor som drabbas, och sen granska de som uttrycker sig antisemitiskt både offentligt och på sociala medier.

Du har under det senaste året granskat vad som skrivits om Hamas terrordåd och Gazakriget i svenska propalestinska forum i sociala medier, inklusive i arabiskspråkiga sådana. Hur vanliga är enligt din bedömning antisemitiska uttryck i dessa forum? 

Antisemitism i den svenska propalestinska miljön är otroligt svårt att kvantifiera just på grund av bredden av de attityder som uttrycks och de sammanhang de kommer till uttryck i. I vår rapportering har vi undvikit det som av experter bedöms som gränsfall just för att det inte ska råda några tvivel om att vi rapporterar om antisemitism – inte Israelkritik. Men det jag kan säga är att grovt antisemitiska uttryck är vanligt förekommande, även på svenska. Och det kan också noteras att dessa uttalanden nästan aldrig kritiseras – snarare är det de få som säger emot som attackeras. Detta gäller de största svenska propalestinska Facebookgrupperna, Instagramsidorna och Tiktokkontona.

Vad är det för antisemitiska påståenden som förekommer, och hur beskrivs Hamas och terrordådet den 7 oktober?

Några påståenden som av experter har beskrivits som tydligt antisemitiska har varit likställanden av Israels krigföring med Förintelsen (eller ”värre”) eller att tillskriva judar en sorts inneboende kosmisk ondska. Även stöd för Hamas är otroligt utbrett bland de som är mest aktiva – alltså de som arrangerar demonstrationer och events. Här är det viktigt att notera att det inte finns några indikationer att de stora grupper som demonstrerar är lika radikala som arrangörerna – den stora majoriteten bara vill se ett stopp på det mänskliga lidandet.

Jag ser ofta att terrordådet beskrivs som en dag då ”frihetskämpar” tog sig ur ett ”koncentrationsläger” och att man anklagar Israel för att ha dödat sin egen befolkning och fabricerat förbrytelser mot mänskliga rättigheter 7 oktober. Bland de något mindre radikala ser jag istället att man påstår att man inte vet vad som skedde 7 oktober – vilket inte stämmer.

Du får priset bland annat för din innovativa journalistik där AI spelat en viktig roll. Kan du berätta om hur du använt dig av AI i dina granskningar?

AI ersätter inte det journalistiska arbetet, men kan användas för att effektivisera det. Jag har använt mig av AI för att kunna sammanställa stora mängder material och för att ge läsare en så bra läsupplevelse som möjligt. Alltid när vi använder oss av AI på något betydande sätt så berättar vi om det i artikeln då det är viktigt att vi alltid är transparenta med våra metoder.

I somras publicerade du tillsammans med andra journalister på Sydsvenskan en granskning av den propalestinska rörelsen i Malmö och kunde visa att V-politiker i staden liksom i Landskrona spridit antisemitism och uttryckt stöd för terrorrörelser. Vad mötte du för reaktioner på dessa avslöjanden från Vänsterpartiet?

När vi gjorde våra granskningar om företrädare för Vänsterpartiet fokuserade vi enbart på de grövsta systematiska exemplen hos dem med höga positioner. Vi har undvikit alla exempel som skulle kunna vara kritik – om än kontroversiell – av Israel, som att säga ”krossa sionismen”, att Israel inte har rätt att existera eller användandet av symboler som den nedåtriktade röda triangeln. Vi har också valt bort personer som sitter i styrelser utan förtroendeuppdrag eller som sitter i någon nämnd – trots att de har spridit grov antisemitism i vissa fall. Antisemitismen vi har lyft är på nivån att det handlar om påståenden om att judar låg bakom Tysklands förlust i första världskriget, hyllningar av specifika terrordåd och terrorledare, och konspirationsteorier om att judar kontrollerar världen.

Det jag har mött från Vänsterpartiet – både centralt och lokalt – är något som jag bara tidigare sett hos Sverigedemokraterna. Först ett blånekande av att dessa uttryck och åsikter skulle förekomma, och sedan när de blir konfronterade med bevis förminskar man problemen. Tills idag har Sydsvenskan enbart fått en 20 minuters intervju med ordföranden i Skånedistriktet. Annars har man nekat oss intervjuer eller helt enkelt låtit bli att svara. Partiföreträdare, och hela distrikt, har istället vänt sig till andra plattformar på påstått att det pågår en medial häxjakt, att media egentligen har rapporterat om Israelkritik och stämplat det som antisemitism, och att det handlar om någon form av rasism från media. Men både Miljöpartiet och Socialdemokraterna har varit väldigt tydliga i sin kritik mot Israel, utan att ha dessa problem på något större plan av vad vi har kunnat se.

En annan reaktion som vi har mött har handlat om att vi försöker flytta fokuset från lidandet i Gaza genom denna rapportering. Det är något jag inte har förståelse för alls. För i media har vi uppgiften att konsekvensneutralt avslöja och rapportera om samhällsviktiga ämnen. Att demonstranter eller partiföreträdare sprider antisemitism och stödjer terror är viktigt att rapportera om för vår demokrati. Och finns det då någon som skiftar fokuset från lidandet i Gaza så är det de som väljer att uttala sig på detta sätt. Vi kan inte komma och ändra verkligheten för att det försvårar debatten.

Sedan har jag fått frågor om varför jag själv inte rapporterar om vad som sker i Gaza och Israels krigsbrott i regionen. Även det har jag väldigt lite förståelse för. Det är för att jag inte är utrikeskorrespondent. Jag kan inte granska vad som sker i andra delar av världen i min roll som inrikesreporter.

Du har själv fått utstå trakasserier och mediala angrepp på grund av dina journalistiska granskningar. Hur påverkas du av dessa angrepp? 

Det har varit ett prövande år för mig och många andra kollegor. Det jag kan säga är att journalistiken är en lagsport och att allt vi gör inom journalistiken gör vi tillsammans. Jag är otroligt tacksam över det stöd jag har fått från min tidning specifikt och mina kollegor i branschen mer generellt.

Din hemstad Malmö står ofta i fokus i debatten om antisemitism i Sverige, så även under det senaste året. Finns det specifika problem i Malmö? Finns det andra städer med liknande problem?

Jag tycker nästan att det är lite synd att jag verkar i södra Sverige eftersom mina granskningar då ofta fokuserar på denna region. Detta därför att Malmö absolut inte har störst problem. Städer som jag oroar mig över ännu mer är bland annat Göteborg, Växjö och Helsingborg. I Malmö skulle jag säga att vi har ett något större problem i skolan, där det inte längre är elever som är det största problemet utan allt fler lärare och skolpersonal som sprider antisemitiska attityder. Något som helt bryter mot den värderingsgrund skolan ska sprida.

När vi intervjuade dig för ett år sedan sa du att även antimuslimska strömningar stärkts i kölvattnet på terrorn och Gazakriget. Hur ser det ut idag?

Det har blivit värre och finns inte bara spritt på X, Tiktok och poddar – utan även alltmer inom rikspolitiken.

När det kommer till antimuslimsk rasism har TV4:s Kalla fakta i år kunnat avslöja att Sveriges näst största parti har en trollfabrik där man sprider hatiska inlägg mot bland annat muslimer. Bara förra månaden valde exempelvis en Sverigedemokratisk riksdagsledamot att hylla och posera på bild med en ökänd NMR-kopplad aktivist. Detta verkar ha blivit helt normaliserat.

Och något som förstärker dessa attityder är aktörer som Elon Musk, en av världens rikaste män och ägaren av X, som systematiskt förstärker röster som sprider antimuslimsk rasism. Och jag ser också hur man använder judar som slagträ för att hata på muslimer. Ett exempel är när Expo nyligen avslöjade hur en högerextrem aktivist som förnekat Förintelsen och beskrivit judar som cancer framställs som judars beskyddare i den sverigedemokratiska mediemiljön.

Intervjuare: Mathan Shastin Ravid. Intervjun gjordes i november 2024.