SKMA Nyhetsbrev oktober 2024
Otryggheten bland svenska judar har tilltagit som ett resultat av den förstärkta antisemitism som följt i spåren på Hamas terrorattack och Gazakriget. Men redan före den 7 oktober upplevde en majoritet svenska judar att antisemitismen ökat och andelen som uppger att de utsatts för trakasserier är betydande. Det framkommer av en EU-studie av judars erfarenheter och uppfattningar om antisemitism som gjordes våren 2023.
I juli publicerade EU:s byrå för grundläggande rättigheter, FRA, sin tredje undersökning av judars erfarenheter av och uppfattningar om antisemitism i EU. De två tidigare publicerades 2013 och 2018. Undersökningen bygger på svar från runt 8 000 självidentifierade judar (äldre än 16 år) i tretton EU-länder. Från Sverige inkom 648 svar.
Undersökningen genomfördes mellan januari och juni 2023. Det betyder att svaren inhämtades före Hamas terrorattack i Israel i oktober 2023 och det efterföljande Gazakriget, händelser som åtföljts av en kraftigt förstärkt antisemitism i många europeiska länder.
Enligt resultaten ansåg 81 procent av de svensk-judiska respondenterna att antisemitism är ett ganska eller mycket stort problem i det svenska samhället. 2018 var motsvarande andel ungefär densamma, 2013 var den 60 procent. Snittet för samtliga länder 2023 var 84 procent. Den högsta nivån uppmättes i Frankrike där 90 procent uppfattade antisemitismen som ett stort problem.
82 procent av de svenska judar som svarat ansåg att antisemitismen ökat i Sverige de senaste fem åren. Snittet för samtliga länder var 80 procent. Högst andel återfanns i Tyskland där 86 procent svarade att antisemitismen ökat.
Vanliga troper
99 procent av de svenska respondenterna uppgav att de under det senaste året observerat någon typ av antisemitisk yttring. Snittet för samtliga länder låg på 96 procent.
Fler konfronteras med antisemitism ”online” än ”offline”. För samtliga länder var det i snitt 61 procent som uppgav att de under det senaste året ”ständigt” stöter på antisemitism på nätet. Bland de svenska respondenterna var motsvarande andel 63 procent.
Enligt resultatet för samtliga länder var de vanligaste antisemitiska budskapen som observerats på nätet myter som anklagar judar för att kontrollera medier, politik och ekonomi liksom konspirationsteorier som utpekar judar som ansvariga för olika händelser, krig och kriser, som till exempel Covidpandemin. Runt 70 procent uppgav att de sett denna typ av troper. Vanliga var även påståenden som utpekar judar som kollektivt ansvariga för Israels agerande, förnekade Israels rätt att existera eller på olika sätt förvanskade och trivialiserade Förintelsen.
Trakasserier
I undersökningen ställs även frågor om de svarande personligen utsatts för antisemitiskt motiverade trakasserier eller våld under det senaste året. Med trakasserier avses alltifrån kränkande och fientliga kommentarer till hot om våld ”offline” såväl som ”online”. Bland de svenska respondenterna var det 35 procent som svarade att de utsatts för trakasserier. Högst andelar återfanns i Belgien (49%), Tyskland (43%) och Polen (40%).
Det sammantagna resultatet för alla länder visar att svarande under 40 år i högre grad uppger att de utsatts för antisemitiska trakasserier än äldre åldersgrupper men också att respondenter som bär attribut som gör dem identifierbara som judar är mer utsatta än andra, det gäller särskilt dem som identifierar sig som ortodoxa. Trakasserier ”offline” äger oftast rum på offentliga platser som gator, parker, affärer och restauranger.
Sammantaget var det 5 procent som uppgav att de under de senaste fem åren utsatts för fysiska attacker motiverade av antisemitism, och 4 procent som angav att de fallit offer för detta under det senaste året. För de svenska respondenterna var motsvarande siffror 6 respektive 3 procent.
Döljer attribut
När det gäller gärningspersoners eventuella ideologiska motiv är detta svårt att fastställa, skriver FRA. En tredjedel av samtliga svarande i alla länder som uppgav att de utsatts för antisemitiska trakasserier kunde inte ange om gärningspersonen bakom den senaste incidenten hade ”extrema uppfattningar”. Runt 20 procent svarade att gärningspersonen eller -personerna hade ”högerextrema åsikter”, ungefär lika många uppgav att de hade ”vänsterextrema åsikter”, medan 30 procent svarade att de hade ”extrema islamistiska åsikter”. Undersökningen ger inte någon information om på vilka grunder respondenternas identifikation av gärningspersoners ideologiska hemhörighet skett, varför endast begränsade slutsatser kan dras av dessa resultat.
Bland de svenska judar som svarat på enkäten uppger 38 procent att de är oroliga för att de själva ska utsättas för antisemitiska angrepp och 47 procent känner av samma skäl oro för familj och vänner. Motsvarande siffror för samtliga svarande i alla länder är 53 respektive 60 procent.
Bland dem som bär attribut, till exempel kippa eller Davidsstjärna, som kan identifiera dem som judar är det 76 procent av samtliga och 81 procent av de svenska respondenterna som uppger att de åtminstone ibland undviker att bära dessa. Av dessa är det en stor andel som hänvisar till oro för sin egen säkerhet som skäl för detta.
Otrygghet
I samtliga länder är det 34 procent som undviker judiska evenemang på grund av de inte känner sig säkra som judar och 40 procent som av samma skäl undviker att vistas på vissa platser. Motsvarande andel bland de svenska respondenterna var 29 respektive 44 procent.
Som en följd av antisemitismen på nätet uppgav 24 procent av samtliga svarande att de undvek att lägga ut innehåll som skulle kunna identifiera dem som judar medan 23 procent sa att de begränsat sitt deltagande i diskussioner i sociala medier. Motsvarande siffror för de svensk-judiska respondenterna var 32 respektive 28 procent.
57 procent av de svenskar som svarat uppger att känslan av att som jude kunna vara trygg eller säker påverkas mycket eller ganska mycket av Israel-Palestinakonflikten. Högst andelar som svarat på samma sätt återfinns i Frankrike (78%) och Belgien (75%). 74 procent av samtliga och 73 procent av de svenska respondenterna upplever att de, därför att de är judar, ibland ställs till svars för Israels agerande.
Övervägt att utvandra
41 procent av de svarande i samtliga länder uppgav att de under den senaste femårsperioden utvandrat eller övervägt att utvandra på grund av de inte känt sig trygga som judar i sina hemländer. Högst andelar återfinns i Tyskland (46%), Frankrike (44%) och Sverige (39%).
Endast 15 procent av de svensk-judiska respondenterna var när studien gjordes mycket eller ganska nöjda med regeringens agerande i förhållande till de judiska församlingarnas behov av säkerhet, och 13 procent svarade på samma sätt när det gäller regeringens arbete för att motverka antisemitism.
Resultaten visar slutligen att relativt få av dem som utsätts för eller bevittnar antisemitiska trakasserier anmäler dessa till polisen, andra organisationer eller sociala medieföretag. Av de svenskar som svarat uppgav 32 procent att de rapporterade denna typ av incidenter. En vanlig orsak till att inte anmäla var skepsis mot att det skulle leda till något.
Oroväckande resultat
Undersökningens resultat är oroväckande. De understryker att antisemitismen är ett allvarligt problem i Sverige och andra EU-länder och att detta har djupgående negativa konsekvenser för de judiska minoriteterna. Det finns också anledning att tro att resultaten skulle vara ännu dystrare om studien gjorts efter den 7 oktober 2023 och under det pågående Gazakriget, med tanke på den förstärkta antisemitism som observerats i Sverige och andra länder sedan förra hösten. Detta noteras också av FRA, som skriver att resultaten inte nödvändigtvis korrekt återspeglar erfarenheter av antisemitism och upplevelser av otrygghet bland judar i EU efter oktober 2023.
Som SKMA framhöll även när de tidigare FRA-undersökningarna presenterades bör resultaten emellertid tolkas med försiktighet. Undersökningen, som genomfördes som en öppen webbenkät, bygger inte på ett statistiskt representativt slumpmässigt urval. Det är alltså svårt att veta hur representativa de svar som erhållits är för de judiska minoriteterna i de deltagande länderna.
En annan omständighet som bör beaktas är att det är svårt att fastslå vilka incidenter som har kategoriserats som antisemitiska. Det är respondenternas upplevelser som redovisas, inte någon ”objektiv” sanning. Det är alltså inte klart varför vissa incidenter är att betrakta som antisemitiska. Inte heller framgår vad som visar att antisemitismen ökat under senare år, vilket en majoritet av de som besvarat enkäten anser. Respondenternas bild av utvecklingen kan mycket väl vara korrekt, men för att kunna dra säkra slutsatser om antisemitismens utveckling krävs andra typer av studier. I sammanhanget bör också noteras att även medierapportering och sociala medier torde påverka uppfattningarna på denna punkt.
SKMA