Ledare SKMA Nyhetsbrev juni 2024

Natten mot måndagen den 27 maj vandaliserades Mellanösternforskaren Anders Perssons kontor på Linnéuniversitetet i Växjö. Vilka gärningspersonerna är har inte framkommit men det är tydligt att det rör sig om en aggressiv, anonym och feg handling mot en enskild människa och akademisk forskare. Händelsen är polisanmäld.

Anders Persson är en av Sveriges ledande experter på Israel-Palestinakonflikten. Sedan den 7 oktober med Hamas massaker på civila israeler och gisslandtagandet, via det efterföljande kriget i Gaza, har Persson varit flitigt anlitad av media. Han betonar att han aldrig tagit politisk ställning i konflikten, men som forskare beskrivit fenomen som av respektive sidor kan uppfattas som kontroversiella. Det gäller säkert även den rapport för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet, där Persson föredömligt reder ut skillnaden mellan antisemitiska slagord och legitim kritik av staten Israels politik.

Med vandaliseringen i Växjö har aktivister mot Israels krig i Gaza överskridit varje godtagbar gräns. Den är ett angrepp på yttrandefriheten och den akademiska friheten. Aktionen speglar dessutom hur vissa aktivisters hotfulla språk i kritiken av Israels krigföring har glidit över i bruk av antisemitiska uttryck och symboler.

Nu har budbäraren blivit föremål för ett antisemitiskt hatbrott. Anders Persson är själv inte jude. Kan man ändå kalla aktionen antisemitisk? Ja. Antisemitism är stereotypa föreställningar om föreställda judar och kräver inte människor av kött och blod för att existera. I aktionen i Växjö förekommer en rad termer och hotfulla föreställningar som gör att man med fog kan säga att Anders Persson utsatts för ett antisemitiskt hatbrott.

Sammanställningen av orden associerar till antisemitiska föreställningar om judar, pengar och makt.

På en affisch har någon strukit över ”statsvetare” och ersatt Anders Perssons titel med ”zionist”, ett ofta använt kodord för ”jude” eller för någon som påstås gå en föreställd ”judisk makts” ärenden.

Anders Persson är forskare, och brukar ofta poängtera att han inte tar ställning i den politiska konflikt han studerar. Men i den här aktionen anklagas han i text och bild för att inte bedriva seriös forskning. Han anklagas för att ha ”blod på sina händer”, och för att ha tagit emot pengar av någon (läs: Israel eller så kallade ”sionister”) för att sprida deras ”propaganda”. Sammanställningen av orden associerar till antisemitiska föreställningar om judar, pengar och makt. Dessutom förekommer många bilder av illusoriska bloddroppar och uttrycksfulla ”blodfläckade” barnkläder, som påtagligt förstärker känslan av hot och hat mot personen Anders Persson.

Gärningsmännen har också förstört teckningar som hans dotter gjort, klottrat på affischer, ritat Hitlermustasch på bilder av Persson och hans kollegor.

Man kan säga att den tydliga adressen till en enskild person, och det våldsamma hatet synligt i de många blodiga symbolerna, förstärker det antisemitiska anslaget. Om gärningspersonerna i stället hade valt att utföra sin aktion som en utställning eller en konstnärlig installation på ett galleri – nota bene under eget namn – så hade utställningen gått att bemöta och diskutera i politiska termer. Åtminstone hade upphovsmännen då tvingats försvara och förklara sitt språkbruk offentligt, och säga vad de menar med  ”zionist”, ”genocide”, ”din forskning är propaganda”, ”hur mycket har du fått betalt. Var ärlig”. Men som det nu är – när själva aktionen är brottslig, anonym och hotfull – så smiter upphovspersonerna från både den akademiska och den demokratiska dialogen.

Att döma av fotografier från Anders Perssons kontor är aktionen omsorgsfullt utförd. Det hela är inget hastverk, utan noga planerat. Det som gör tilltaget särskilt otäckt är att de antisemitiska hoten och kraven på att forskaren ska tystas framförs inne i universitetets hjärta, på en enskild forskares arbetsplats.

Det är fullt möjligt, till och med troligt, att upphovspersonerna ser sig som frihetskämpar. Men i själva verket agerar de som yttrandefrihetens och demokratins dödgrävare. Vad den här aktionen påminner om är när nynazister förstörde konstverk av den norske konstnären Bjarne Melgaard på Historiska Museet i Stockholm 2004. Är aktivisterna på Linnéuniversitetet i Växjö medvetna om likheterna?

Ulrika Knutson

Ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism