SKMA Nyhetsbrev mars 2024

Judiska och muslimska identiteter politiseras och den konsekventa antirasismen knuffas undan av krafter som vill spela ut grupper mot varandra. Detta klimat skapar allt större svårigheter för arbetet mot antisemitism och islamofobi, skriver Somar Al Naher.

För mig har det alltid varit självklart att bekämpa antisemitism precis som islamofobi och annan rasism. Men i takt med att högerkrafter försöker kidnappa frågan om antisemitism krymper utrymmet för oss andra. Vi som tror på konsekvent antirasism knuffas ut från den politiska debatten till förmån för dem som skriker högst och spelar ut grupper mot varandra.

Det höga tonläget tvingar in människor i fack och en ”är du med oss eller emot oss” -mentalitet.

Från vänsterhåll och bland muslimer finns ibland en misstänksamhet gentemot arbetet mot antisemitism. Det finns en idé om att den som ägnar sig åt frågan gör det för att sparka nedåt. Högerns retorik bidrar till misstänksamheten och ger näring till den föreställningen.

Det är inte överraskande att en del muslimer reagerar så eftersom frågan om antisemitism allt oftare används som just slagträ mot människor med rötter i Mellanöstern. Och de har tyvärr rätt i att det finns krafter som använder Israel-Palestinakonflikten för att slå en kil mellan judar och muslimer.

Somar Al Naher. Foto Lotte Fernvall

Ett exempel där dessa tankefigurer förekommer går att finna hos Liberalernas Fredrik Malm som på sin Facebook den 18 oktober skrev: ”Västvärlden kommer, antingen nu eller senare, att tvingas välja mellan judisk civilisation och islamisk jihadism. Det finns inte längre något mellanting eftersom det saknas palestinska demokratiska krafter”.

För honom existerar inte vanliga palestinier med drömmar om ett vanligt liv i fred. Att dessutom ställa civilisation mot barbari påminner om klassiska orientalistiska tankefigurer där araben bara kan betraktas som våldsam.

Detta tonläge lämnar lite utrymme för dialog, samförstånd och nyanser. I stället bidrar det till att olika aktörer och personer radikaliserar varandra utan att vara medvetna om det. Eller så är de medvetna men struntar i de långsiktiga konsekvenserna.

Malm och andra gör samma misstag som en del på den pro-palestinska sidan gör. De som inte låtsas om att det bor israeler i Israel utan bara så kallade ”sionister” och militärer. Israel blir en ansiktslös statsapparat utan människor. Det där konstruerandet av ”den andre”, och idén om att här finns ett val att göra mellan det goda och det onda, är ett av de främsta hindren i arbetet mot antisemitism och islamofobi.

Vad som är oroväckande är att detta synsätt på ”den andre” som genomsyrar pro-israeliska och pro-palestinska rörelser spiller över och skapar ännu mer spänningar i samhället och påverkar livet för både judar och muslimer här.

På seminariet ”What is the relationship between antisemitism and islamophobia?” från 2018 på Judiska museet i Berlin beskriver den brittiske historikern David Feldman likheterna i de utmaningar som judar och muslimer har stött på genom historien men även fortsatt i nutid i västvärlden. Bland annat att båda minoriteterna andrefieras i relation till det kristna. Samt att båda gruppernas identiteter politiseras. Muslimska kvinnors klädsel är ett sådant exempel.

Det judiska politiseras också och det har gått snabbt efter 7 oktober. Som i fallet när en skola i Stockholm valde att pausa kursen ”Dans till Klezmermusik” för att den kunde uppfattas som ett ställningstagande för Israel. Beslutet ändrades senare. Eller Höganäs kommun som valde att avstå från att högtidlighålla Förintelsens minnesdag den 27 januari med hänvisning till kriget i Gaza.

Dessa två exempel visar flera saker. Dels att kunskapen om judiskt liv, kultur och identitet är låg i Sverige, dels att arbetet mot antisemitism inte är en självklarhet. Exemplen visar också att debatten om Israel kan inbegripa antisemitiska tankefigurer, i detta fall att judar kollektivt är ansvariga för Israels agerande.

Detta polariserande klimat har varit och kommer bli en än större utmaning för alla som arbetar mot antisemitism. Det vill säga att inte låta de som vill polarisera definiera arbetet.

Somar Al Naher

Kultur- och frilansskribent och medlem i SKMA.

Artiklar i Nyhetsbrevet som ej författats av SKMA:s ordförande eller undertecknats i SKMA:s namn representerar inte nödvändigtvis SKMA:s åsikter.