SKMA Nyhetsbrev mars 2024

Att människor protesterar mot kriget i Gaza är inte att undra över. För en del unga utgör frågan sannolikt ett slags politiskt uppvaknande. Problemet är att de i sociala medier riskerar att möta en bild av konflikten och dess historia som färgas av antisemitiskt konspirationstänkande, skriver Charlotte Wiberg.

Det stora engagemanget mot kriget i Gaza är det enda som liknar en folklig proteströrelse i Sverige i dag. Att människor protesterar mot det krig som äger rum, där många civilpersoner dör, är inte att undra över. Men liksom varje gång konflikten i Mellanöstern eskalerar ökar också hatet mot judar, och denna gång handlar det om en fullskalig eskalation på båda hållen. För en del unga människor utgör sannolikt den propalestinska rörelsen ett slags politiskt uppvaknande. Då är det desto viktigare att den bild de får av konflikten och dess historia är rättvisande och inte färgad av antijudiskt konspirationstänkande. Tyvärr är det inte riktigt så att döma av en del influerare och aktörer på sociala medier.

I en studie av opinionsbildning på TikTok i kölvattnet av 7/10 visar Bildungsstätte Anne Frank i Tyskland hur en starkt antiisraelisk opinion utbreder sig med hjälp av ett starkt grupptryck, där annars opolitiska influerare och andra aktiva personer uppmanas att ta ställning i konflikten och delta i den propalestinska kampen (”Die TikTok-Intifada – der 7. Oktober & die Folgen im Netz. Analyse & Empfehlungen die Bildungsstätte Anne Frank). En manikeisk världsbild presenteras där gott står mot ont, och det onda är sionismen som beskrivs som en i grunden rasistisk kolonial rörelse med folkmord på agendan.

Israel och dess majoritetsbefolkning beskrivs på ett dehumaniserande vis; att vara pro-israel eller bara inte tillräckligt starkt ta avstånd mot Israel och sionismen är att vara bärare av denna destruktiva, människofientliga och rasistiska smitta där vit överhöghet praktiseras brutalt. En stark emotionell gemenskap befäster grupptänkandet. Konflikten i Mellanöstern har status som överordnad andra frågor. Ställningstagandet verkar identitetsbyggande och har på så sätt en rent existentiell dimension.

”De ser sig som upplysta, till skillnad från en okunnig massa som tror på vad etablerade medier förmedlar.”

Är det likadant i en svensk kontext? Mönstret återfinns tydligt, här exemplifierat av en podd med namnet ”Palestina under lupp”, som görs av poddprofilen Fredrik Söderholm (från populära P3-programmet Tankesmedjan) tillsammans med personen bakom populära Instagramkontot ”Vardagsrasismen”, Paula Dahlberg. Söderholm uppträder som nyfrälst och understryker gång på gång hur han vaknat upp och förstått att ”man får kritisera Israel”, men samtidigt är han rädd att hela hans försörjning är i fara nu när han gör det.

I ett avsnitt (andra delen av #5) talar han om hur nära han känner sig andra personer med samma Israelkritiska hållning, och upprepade gånger om hur alienerad han känner sig i relation till sina vanliga vänner. Det är som att han kommit ut ur en tjock dimma där ett förbud mot att vara kritisk mot Israel gjorde det svårt för honom att se verkligheten. Men att det skulle vara förbjudet att kritisera Israel är ju blott en gammal kliché som ofta används i antisemitiska, antisionistiska eller konspiracistiska sammanhang, och den ter sig extra absurd i dag då tusentals människor protesterar mot Israels krigföring på gatorna, såväl som i sociala och etablerade medier.

För att bilden av Israel som kolonialstat med folkmordsambitioner ska stämma avfärdas andra skäl för sionismen. Att judar är ett förföljt folk är bara ett svepskäl, inte det sanna skälet till att idén om en stat för judar växte sig stark. Som ”bevis” anförs att Theodor Herzls bok Judestaten kom ut i slutet av 1800-talet, ”långt före den europeiska antisemitismen”. Det är ett fullständigt vansinnigt hävdande i en podd med någon som av många av sina följare sannolikt ses som en auktoritet på området rasism (Paula med ”Vardagsrasismen”).

Man verkar helt ovetande om de vågor av pogromer som ägde rum i östra Europa just under den tid som boken skrevs. Hela den antijudiska historien, flera tusen år gammal och högst levande även under 1800-talet, med de så kallade hep hep-kravallerna i tyska städer som blodigt exempel utöver pogromerna, är borta. Dessutom sägs upprättandet av staten Israel inte ha med Förintelsen att göra. Det är två helt separata händelser (#4). Det måste alltså ha varit en ren tillfällighet att sionismen växte sig stark och fick internationellt stöd under samma tid – eller ett skickligt manipulerande av en grupp särskilt insatta judar.

Här finns alltså ett totalt förnekande av faktorer som gör sionismen begriplig ur ett såväl historiskt som rent mänskligt perspektiv. Vidare sägs den ha ett omfattande folkmord på palestinier som mål. Den sjunde oktober avfärdas, återigen, som ett svepskäl för att gå in och döda palestinier (första delen av #5). Händelserna 7/10 förnekas inte, som gjorts av exempelvis popstjärnan och antisionisten Roger Waters, men bagatelliseras så långt möjligt. Återigen anser man sig veta ett underliggande motiv, som hemlighålls för omvärlden. Att Israel inte redan genomfört en förintelse av palestinier förklaras med att ”det vore för uppenbart” (#11). Det finns således en hemlig agenda, som har styrt den judiska statens tillkomst och agerande. Sionismen är en konspiration.

Det är en skarpt svartvit bild av konflikten och regionen som presenteras, och den nyfrälste Fredrik är märkbart upplivad över att, som han förmodligen uppfattar det, bryta tabun – vid ett tillfälle utbrister han plötsligt: ”Jag stödjer Hamas!” (#6).

”Tycker typ att Israel har förbrukat sin rätt att existera. Vad tycker ni?”. Fredrik Söderholm kommunicerar med sina följare på Instagram i december 2023.

Gäster som bjuds in kan uttrycka tämligen extrema åsikter vilka inte motsägs alls eller bara indirekt – Israel ska inte finnas som stat säger gästen Brahim Dababish i avsnitt nummer 11, och detta upprepas av både Fredrik och Paula. I beskrivningen till det avsnittet får vi veta att gästen anser att ”(b)osättare och dom flesta israeler kan inte betraktas som ’vanliga’ civila medborgare, eftersom hela staten Israel är ett illegalt, apartheidistiskt, white supremacy kolonialt, sionistiskt projekt.” Detta är dock inget som tydligt uttalas i sändningen, det framstår som oklart vem avsändaren är och det tas alltså inget avstånd från det.

Till det narrativ som uttrycks hör synen på israeliska ashkenaziska judar som vita. Detta för att det då blir enklare att läsa hela landets historia som en uppvisning i rasism. Paula och Fredrik är medvetna om att majoriteten av Israels judiska befolkning helt eller delvis härstammar från andra länder i Mellanöstern, det vill säga ser ut som araber, men dessa verkar inte spela någon roll eftersom, menar poddarna, ”bara vita” lyfts fram som offer och gisslan i israeliska och andra medier (#3).

Själva Israel blir med deras retorik ett vitt land. Med den synen på landet blir majoriteten av alla israeler något slags staffage i ett drama där vitt står mot brunt, och målet är att på grund av rasism fördriva och döda bruna palestinier, medan bruna israeler tydligen saknar betydelse – och man bortser från att synen på judar som icke-vita och i själva verket ett dödligt hot mot den ”vita rasen” varit ett centralt motiv i modern antisemitism liksom för folkmordet på Europas judar.

Charlotte Wilberg. Foto Sofi Bornheim

Sionismen handlar inte heller om ett judiskt hemland utan om att etablera ett ”Stor-Israel” som inbegriper delar av Irak, Syrien, Libanon och Saudiarabien. Man vill ha kontroll över alla tillgångar i området (#6). Till mönstret hör också att arabvärlden sägs sakna inslag av antisemitism. Judar i Israel behöver alltså egentligen inte den israeliska staten utan kan lugnt bo kvar i ett Palestina utan Israel. Kort sagt är den antirasism som praktiseras i podden blind på ena ögat och mycket okunnig om antisemitismen och dess historia.

”Palestina under lupp” är ingen stor podd, men de båda medverkande är hyfsat kända. Framför allt kan de sägas vara typiska för en opinion som vuxit sig stark under kriget. De ser sig som upplysta, till skillnad från en okunnig massa som tror på vad etablerade medier förmedlar. Fredrik och Paula uppfattar sig absolut inte som antisemiter, men det starka inslaget av konspirativt tänkande i samband med judiska aktörer säger något annat. Och de kan ostörda i sin filterbubbla på nätet fortsätta sprida en bild som är så skev att den mest liknar desinformation. Det finns en stor och svår uppgift i att försöka förmedla en alternativ bild som kan nå ut även på medier som Instagram, TikTok och andra nya uppdykande fora.

Charlotte Wiberg

Fri skribent och filmvetare.

Artiklar i Nyhetsbrevet som ej författats av SKMA:s ordförande eller undertecknats i SKMA:s namn representerar inte nödvändigtvis SKMA:s åsikter.