Missbruket och förvanskningen av Förintelsen fortsätter i oförminskad styrka. Under hösten såg vi hur en rad inlägg, framför allt i sociala medier, som riktade kritik mot regeringens förslag om mottagningscentra där asylsökande ska bo under hela den tid som asylansökan prövas liksom i inlägg som var kritiska till regeringens förslag om att offentligt anställda ska tvingas anmäla papperslösa, ibland kallad angiverilagen, inkluderade liknelser med nazismen och folkmordet på Europas judar.
I samband med att regeringen och SD i veckan presenterade sitt förslag om att införa visitationszoner har liknelser av detta slag återigen använts i kritiken mot förslaget. Några exempel:
I en kommentar på X, som bland annat anspelade på förslaget om att viss klädstil ska räcka för att bli visiterad av polisen, skrev Anne Ramberg, ordförande i Uppsala universitets styrelse och tidigare generalsekreterare för Advokatsamfundet: ”Regeringens förslag till visitationszoner är ytterligare ett exempel på ett för den svenska rättsstaten främmande förslag. I dag Guccikeps i morgon Davidsstjärna”.
I Magasinet Paragraf skrev Andreas Magnusson, gymnasielärare: ”Det hade givetvis varit enklare om man tvingat på ’orten-killarna’ någon typ av symbol, kanske i form av en stjärna, att bära väl synlig på bröstet.” Artikeln illustreras med ett foto från Novemberpogromen i Nazityskland 1938 och en bild på den gula stjärna nazisterna tvingade judar att bära före och under Förintelsen.
Skärmbild från Magasinet Paragraf
Rambergs liknelse mötte skarp kritik och som en följd av den raderade hon postningen och skrev att ”jämförelsen mellan Gucci kepsar och Davidsstjärnor var inte bra.”
Det finns anledning att upprepa det SKMA skrev i höstas:
”Den kritiska debatten om regeringens förslag är naturligtvis både legitim och viktig. Avsikten med liknelserna behöver heller inte vara att trivialisera nazismen och folkmordet på Europas judar, men det blir konsekvensen.
Stéphane Bruchfeld, idéhistoriker med fokus på Förintelsen och medlem i SKMA, beskriver den i olika debatter ständigt återkommande retoriska symboliken med Förintelsen och Nazityskland i centrum som ett tecken på bristande kunskap om och förståelse för vad som faktiskt hände under Förintelsen och vilka orsakerna var.
̶ Jag förstår upprördheten kring regeringens förslag men den här typen av klumpig retorik är egentligen ett fattigdomsbevis. Å ena sidan förminskas och förvrängs Förintelsen, å den andra förytligas och felriktas analysen och debatten kring förslagen.”
SKMA