SKMA Nyhetsbrev oktober 2023

L-politikern Carl B Hamiltons gradering av olika rasismer mötte omfattande kritik, men utnyttjades också för att ställa judar mot muslimer och för att sprida falska och förskönande bilder av antisemitismens närvaro och bemötande i Sverige.

Med hänvisning till SD-politikern Richard Jomshofs fientliga uttalanden om islam och muslimer sade den liberale riksdagsledamoten Carl B Hamilton till TV4 den 16/8 att gränsen för L när det gäller samarbetet med SD förmodligen skulle gå vid att ”de skulle börja uttala sig på samma sätt om judar”.

Påståendet mötte omfattande kritik, däribland från SKMA. ”Att gradera olika former av gruppfientlighet fungerar inte. Antirasism måste vara principiell för att vara trovärdig”, sade SKMA:s ordförande Ulrika Knutsson i ett uttalande. ”Hamiltons uttalande riskerar dessutom att ge näring åt den falska men tyvärr inte ovanliga uppfattningen om judar som en i samhället särskilt omhuldad och skyddad grupp”, påpekade hon.

Hamilton backade från sitt uttalande och lämnade riksdagen. Både Hamilton och L:s partiledare Johan Pehrson förklarade att de inte stod bakom rangordning av olika ”religioner”.

I en kommentar välkomnade SKMA distanseringen men noterade att den inbegrep nya felaktigheter och missförstånd. För det första var det inte så att Hamilton rangordnade olika religioner, utan graderade olika former av rasism. För det andra är judar inte endast en religiös kategori, utan även en folkgrupp, och antisemitismen riktas inte endast eller ens primärt mot judendomen som religion. Därtill kan Jomhofs uttalanden om islam inte reduceras till religionskritik, de återspeglar en i SD ideologiskt grundad, väldokumenterad fientlighet mot muslimer som grupp.

Vidare gav Hamiltons uttalande intryck av att SD ännu inte överträtt ”gränsen” mot antisemitism när denna gräns i själva verket överträtts otaliga gånger genom åren och överträds frekvent även idag.

I debatten kom Hamiltons uttalande omedelbart att utnyttjas i syfte att ställa judar mot muslimer, sprida bilden av antisemitismen som den i Sverige icke tillåtna rasismen och framställa judar som en särskilt skyddad minoritet. En som föga förvånande grep tillfället var Jan Guillou. I Aftonbladet 27/8 fastslog han att Hamilton endast påpekat ”självklarheten att det som sägs om muslimer i Sverige inte vore tillåtet att säga om judar”. ”Vad som helst får yttras bara det gäller muslimer” medan det skulle utgöra hets mot folkgrupp ”om motsvarande ’yttranden’ riktats mot judar.”

Skärmbild från Aftonbladet.

I våras spred Guillou liknande osanningar när han i Aftonbladet hävdade att brännandet av Toran skulle vara förbjudet och utgöra hets mot folkgrupp, men att brännandet av Koranen inte är det eftersom ”lagen inte räknar muslimer som en folkgrupp”. (Brännandet av religiösa skrifter är inte förbjudet och lagen omfattar hets mot muslimer.)

Liknande påståenden gjordes av journalisten Dick Sundevall. I Magasinet Paragraf upprepade han det falska påståendet att antisemitism inte tolereras ”i vårt land” och antydde att judefientlighet endast accepteras ”bland NMR-medlemmar och en och annan förvirrad SD-anhängare som inte har koll på vilka man ska hata och kränka som SD-trogen – nämligen muslimer.” Sundevall ignorerade det faktum att antijudiska uppfattningar och idéer inte bara förekommer utan i olika utsträckning accepteras i en rad olika politiska och religiösa opinioner, rörelser och miljöer, och han gav sken av att antisemitism vore en ovanlig och avvikande företeelse i SD. SKMA riktade kritik mot Guillous och Sundevalls påståenden.

Det finns goda skäl att kritisera regeringspartiernas eller andras ovilja att tydligt ta avstånd från och benämna SD:s antimuslimska propaganda som just antimuslimsk, men det finns otaliga sätt att göra det utan att ställa muslimer mot judar, framställa judar som en privilegierad grupp och förmedla falska bilder av att antisemitism skulle vara tabu i det svenska samhället och alltid mötas av ett enhälligt fördömande.

Det bör också noteras att en inkonsekvent antirasism förekommer i olika versioner i svensk debatt. Inte sällan styrs förhållningssättet av ideologiska preferenser och frågans politiska användbarhet. I vissa opinioner finns en selektiv antirasism som tenderar att exkludera och trivialisera antisemitism eller blunda för antijudiska uttryck i sammanhang som uppfattas som politiskt besvärliga, i andra är det muslimfientlighet och andra former av rasism som förminskas eller ignoreras. I SD-sfären förenas antijudiska yttranden med ett starkt intresse för att instrumentalisera frågan om antisemitism för att elda på misstro och hat mot muslimer.

SKMA