Som SKMA tidigare påpekat används nu Carl B Hamiltons uttalande om att gränsen för L när det gäller samarbetet med SD skulle gå vid att ”de skulle börja uttala sig på samma sätt om judar” som Richard Jomshof (SD) gjort om islam (ett uttalande Hamilton senare backade ifrån) för att sprida en felaktig och trivialiserande bild av förekomsten av och reaktioner på antisemitism i Sverige. Det nyttjas för att ställa judar mot muslimer och utmåla judar som en särskilt gynnad och skyddad grupp, vilket riskerar att underblåsa antisemitiska föreställningar och sentiment.

En av dem som sprider denna bild är Jan Guillou. En annan är Dick Sundevall i Magasinet Paragraf. Sundevall upprepar det falska påståendet att antisemitism inte tolereras ”i vårt land” och antyder att judefientlighet endast accepteras ”bland NMR-medlemmar och en och annan förvirrad SD-anhängare som inte har koll på vilka man ska hata och kränka som SD-trogen – nämligen muslimer.” Sundevall använder uttrycket ”rasistiskt judehat”, men i texten talas om ”kränkningar” av judar vilka ställs mot ”kränkningar” av muslimer vilket tyder på att han avser antisemitism i generell mening. Han ignorerar det faktum att antijudiska uppfattningar och idéer inte bara förekommer utan i olika utsträckning accepteras i en rad olika politiska och religiösa opinioner, rörelser och miljöer. Och han ger sken av att antisemitism vore en ovanlig och avvikande företeelse i SD, när den i själva verket uttrycks frekvent av SD-politiker, inklusive av ledande företrädare, och inte sällan utan att möta några reaktioner från partiledningen.

Även om det idag finns en större medvetenhet om hur antisemitism kommer till uttryck i Sverige jämfört med för ett par decennier sedan och yttringar oftare kritiseras, är det på intet sätt så att antijudiska yttringar generellt identifieras som sådana eller möter kritik eller motstånd. Det bör också noteras att reaktioner mot antisemitism, islamofobi och andra former av rasism tenderar att se delvis olika ut i olika opinioner. Inte sällan styrs förhållningssättet av ideologiska preferenser och frågans politiska användbarhet. I vissa opinioner finns en selektiv antirasism som tenderar att exkludera och trivialisera antisemitism eller blunda för de uttryck som uppfattas som politiskt besvärliga, i andra är det muslimfientlighet och andra former av gruppfientlighet som förminskas eller ignoreras. I SD-sfären förenas antisemitiska yttranden med ett påtagligt intresse för att instrumentalisera frågan om antisemitism för att elda på misstro och hat mot muslimer. Och så vidare.

Som vi tidigare påpekat finns det goda skäl att kritisera regeringspartiernas eller andras ovilja att tydligt ta avstånd från och benämna SD:s antimuslimska propaganda som just antimuslimsk. Men det finns otaliga sätt att kritisera detta utan att ställa muslimer mot judar, framställa judar som en skyddad och privilegierad grupp och förmedla falska bilder av att antisemitiska uppfattningar och troper skulle vara tabu i det svenska samhället och alltid mötas av ett enhälligt fördömande.

Om Dick Sundevall är intresserad av hur antisemitism faktiskt kommer till uttryck i Sverige, hur den bemöts och vilka konsekvenser den har för den judiska minoriteten så finns flera rapporter som belyser detta, till exempel:

Brå: Antisemitiska hatbrott

Mirjam Katzin: Skolgårdsrasism, konspirationsteorier och utanförskap

Kristin Wagrell: Antisemitismen i Stockholms skolor

Henrik Bachner och Pieter Bevelander: Antisemitism i Sverige. En jämförelse av attityder och föreställningar 2005 och 2020, Forum för levande historia

Sundevall kan även hitta åtskilliga artiklar på temat i SKMA:s Nyhetsbrev.

SKMA