Ledare SKMA Nyhetsbrev juni 2023
SKMA fyller fyrtio år i år. Hur ska vi fira? Vi gläds över att den lilla organisationen har utvecklats, och bedriver ett omistligt arbete med folkbildning och utbildning mot antisemitism och rasism i Sverige. Vi ska fira att SKMA samlar landets främsta forskare på vårt område, och har starkt stöd för sin verksamhet. Jag tänker både på alla som generöst bidrar med ekonomiska medel för att SKMA ska kunna värna sitt oberoende, och på alla som stöder oss symboliskt, genom att ge kommittén stort förtroende. Men en liten sorgens tanke kan vi ägna det faktum att SKMA fortfarande behövs, därför att antisemitiska föreställningar och hatbrott fortfarande utgör ett allvarligt samhällsproblem, därför att rasism och islamofobi fortfarande grasserar, och därför att judar i Sverige ännu trakasseras och inte fullt ut kan leva det liv som alla medborgare ska kunna i en demokrati.
Ulrika Knutson. Foto Ewa-Marie Rundquist
Med stort intresse och viss bävan har jag sagt ja till att bli ordförande i SKMA. Jag kan aldrig fylla Willy Silbersteins skor, för jag vet vad han under många år har åstadkommit för SKMA:s räkning, men med hans och kommitténs stöd ska jag försöka gå i egna tofflor. Uppdraget är viktigt, men ger föga utrymme för soloåkning. Detta är ett lagarbete.
Jag har inte judisk bakgrund, men det är heller inget krav. Antisemitismen drabbar judar personligen, men är inte ett judiskt problem. Antisemitism och rasism är hela samhällets problem i en demokrati, och allas vårt ansvar.
Vad tar jag med mig i boet? Ett yrkesliv som journalist och kritiker, i press, radio och tv, huvudsakligen på kulturområdet. Jag har också varit ordförande i Publicistklubben, och intresserat mig för olika aspekter av yttrandefriheten.
Det offentliga samtalet, och samtalsklimatet, har förändrats mycket under SKMA:s fyrtioåriga tillvaro. Den digitala revolutionen har både vitaliserat och skakat demokratin. Snabbheten betyder allt, eftertanken allt mindre. Yttrandefrihetens sorgebarn är hatspråk, hot och lögner, där en del utsagor visserligen faller inom lagens råmärken, men lika fullt sårar och gör människor rädda – och på sikt kan vara farliga och leda till våld.
I det allmänna samtalet talar vi ofta om den ökande polariseringen. Det är ett komplext begrepp. På djupet har faktiskt inte så mycket förändrats som man kan frestas att tro. Sverige är fortfarande ett samhälle med hög tillit mellan medborgare, myndigheter och politik, och inbördes mellan medborgarna själva. Det råder ofta enighet om vad som är de viktiga frågorna. Det ska vi inte glömma.
Men på vissa områden finns skäl att vara vaksam. När SKMA bildades i början på 1980-talet var okunskapen stor om antisemitismens olika uttryck i samtiden. Vid sidan av SKMA, Judisk Krönika och några till var det få opinionsbildare som uppmärksammade och analyserade den antisemitiska propagandan i Radio Islam, för att bara nämna ett exempel. Detta ledde också med tiden till ökad medvetenhet. Radio Islams ohöljda budskap skulle knappast mötas av samma tystnad eller öppna sympatier som då.
Att anklaga någon för antisemitism på åttiotalet var trots allt en hård anklagelse. Trots okunskapen rådde liknande konsensus som efter Förintelsen: antisemitismen är inte en ”åsikt bland andra”. Antisemitism är en uråldrig vanföreställning som i mitten på nittonhundratalet ledde till folkmord i hjärtat av Europa. Antisemitism är inte förenlig med upplysning eller demokrati. Att öppet kalla sig antisemit var tabu, ett stigma i omgivningens ögon. Och – mycket viktigt – man talade inte om antisemitismen som ett särintresse. Kampen saknade partipolitiska förtecken.
Sant är att av tradition hade kritiken av antisemitism och rasism i Sverige haft sina ledande förespråkare bland liberaler och socialdemokrater, men många enskilda röster i samma kamp höjdes från kristna och konservativa, liksom från vänsteranhängare. Frågan om antisemitism och rasism stod i regel utanför partiväsendet, eftersom den rörde människovärdet.
Så är det fortfarande, och detta borde vara det självklara. Det som oroar mig är att idag måste denna hållning aktivt försvaras. Det finns krafter som vill göra antisemitism till en ”åsikt bland andra”. Röster som vill misstänkliggöra SKMA beskyller mot bättre vetande kommittén för att driva vänster- eller högerståndpunkter. Men vi vet att antisemitism och rasism har många rötter. Den frodas i olika sammanhang, kulturer och former, tyvärr både till höger och vänster. Därför är det viktigt att också arbetet mot antisemitism och rasism representerar många olika åsikter, som förenas i tron på människovärde och demokrati.
Ulrika Knutson
Ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism