SKMA Nyhetsbrev juni 2023
Relationen mellan antisemitism och rasism stod i fokus på en lärarfortbildning som arrangerades av SKMA och Forum för levande historia.
Hur har negativa bilder av judar sett ut genom historien? Vilken roll har idéer om ”ras” spelat i antisemitiskt tänkande och propaganda historiskt, och vilken roll spelar de idag? Vilka likheter och skillnader finns mellan fördomar och fientlighet mot judar och andra former av gruppfientlighet?
I debatten hävdas ibland att antisemitism inte är en form av rasism. Vad avses med sådana påståenden och hur påverkar de förståelsen av antisemitism? Och hur kan du som lärare tänka och agera när diskussioner kring detta uppstår i klassrummet?
Dessa frågor berördes på en lärarfortbildning som SKMA arrangerade tillsammans med Forum för levande historia (FLH) den 1 juni.
Fortbildningens förste föreläsare var Lars M Andersson, lektor i historia vid Uppsala universitet. Under rubriken ”’Juden’ som svart och som vit” inledde Andersson med att ge exempel från samtida debatter där det påståtts att judar är ”vita” och därför inte kan vara offer för rasism. Andersson påpekade att ”vithet” är en flytande, föränderlig kategori, och han menade att den teoretiska förståelse som följer av postkolonial teori i vid mening, inkluderande kritiska rasstudier och vithetsstudier, där hudfärgsrasism och inte minst föreställningar om makt står i fokus, är en orsak till att antisemitismen är ”antirasismens blinda fläck”.
Hansalbin Sältenberg och Lars M Andersson. Foto Mathan Shastin Ravid
Andersson gav många exempel på hur judar genom historien återkommande framställts som en icke-vit, från majoritetsbefolkningen väsensskild, främmande och hotfull grupp eller ”ras”. Han visade bland annat på tydliga likheter mellan hur judar och svarta porträtterats från 1800-talet och framåt – inte bara med mörk hudfärg utan också med till exempel stora öron och läppar, krulligt hår och en ”djurisk” sexualitet. Andersson gav även exempel på hur judar långt in på 1900-talet ofta även framställdes som ”orientaler” och ”halvasiater”.
Samtidigt betonade Andersson skillnaderna mellan antisemitism och andra former av rasism. Antisemitismen är inte ”bara” en rasism utan en slags världsförklaring, påpekade han. Det grundar sig i gamla men för den samtida antisemitismen helt centrala föreställningar om judar som en mäktig grupp som påstås styra hela världens öden. Kunskap om detta är enligt Andersson centralt för att förstå vad antisemitismen är, vilken funktion den har och vilka konsekvenser den får.
Nästa föreläsare var Hansalbin Sältenberg. Han är doktor i genusvetenskap vid Lunds universitet och disputerade 2022 på avhandlingen ”Anti-Jewish Racism. Exploring the Swedish Racial Regime” i vilken han djupintervjuat ett 20-tal personer med judisk identitet. Rubriken på Sältenbergs föreläsning var ”Antisemitism – en rasism bland andra?”. Han argumenterade för att det förvisso kan vara sant att det finns tydliga skillnader mellan olika former av rasism, men att risken med att framställa dem som i grunden olika är att det blir svårare att se det relationella dem emellan.
Enligt Sältenberg är det vanligt att antisemitism förstås som antingen något dåtida (medeltiden, pogromer, Förintelsen), något långt borta (i Mellanöstern, kopplat till Israel-Palestinakonflikten), något extremt (bland högerextremister, vänsterextremister och islamister) och/eller något konstigt och ”irrationellt” (t.ex. i form av konspirationsteorier). Denna typ av synsätt kan lätt leda till att ”vardagsantisemitism” inte känns igen och erkänns som antisemitism, menade han.
Sältenberg betonade vikten av att se antisemitism som något ”rationellt” i bemärkelsen att aktörer sprider och använder den med övertygelse om att det gynnar den egna gruppen, som något modernt (här och nu) och som något strukturellt (del av det ”normala”). Alla de personer han intervjuade i sin avhandling berättade om erfarenheter som Sältenberg uppfattar som anti-judisk rasism (även om de själva inte alltid gjorde det) och många hade erfarenheter av en slags balansgång mellan att ibland vara inkluderad i ”svenskheten” och ibland vara exkluderad från den.
På de båda föreläsningarna följde ett panelsamtal mellan Andersson och Sältenberg, lett av Daniel Strand från FLH. Fortbildningen avslutades med att SKMA:s Mathan Shastin Ravid presenterade undervisningsmaterialet ”Antisemitism – då och nu” och hur det kan användas i undervisning. Ca 50 personer deltog i fortbildningen.
SKMA