”Att se Jonah Hill i 21 Jump Street har fått mig att tycka om judar igen”, påstod den världsberömde amerikanske rapparen Kanye West (”Ye”) häromdagen på Instagram efter att ha tittat på en film med en judisk skådespelare. Wests senaste utspel ska självfallet tas med en stor nypa salt. Under hösten 2022 fick han stor uppmärksamhet för sina antisemitiska uttalanden, bland annat nidbilder av judar som giriga utsugare och påståenden om att de kontrollerar medier, underhållningsindustrin, politik och näringsliv. Antisemitism inom rap-världen är emellertid inte något nytt, utan ett sedan länge förekommande problem. Det lämnar även avtryck i den svenska rap-scenen.
SKMA har tidigare vid ett flertal tillfällen uppmärksammat hur kända rappare i sina låtar och i andra sammanhang sedan länge spridit antisemitiska budskap. Ofta har det handlat om konspirationsteorier – inte sällan framförda med i antisemitisk propaganda vanliga kodord – om judars påstådda inflytande och makt.
I SKMA:s nyhetsbrev från oktober 2020 uppmärksammades exempelvis hur vissa artister ur både äldre och yngre generationer amerikanska rappare som ”Ice Cube” (O’Shea Jackson Sr.) och Nick Cannon tycks ha influerats av de antisemitiska budskap som sprids av Louis Farrakhan, ledaren för den amerikanska svarta separatistiska rörelsen Nation of Islam (NOI) som bland annat menar att svarta, inte judar, är ”Israels barn”. I sin podcast påstod Cannon bland annat att svarta inte kan uttrycka sig antisemitiskt ”eftersom vi är det semitiska folket”, samtidigt som han spred antisemitiska konspirationsteorier om hur ”Rothschild” och ”sionister” kontrollerar USA och världen. Han bad senare om ursäkt för detta.
Antisemitism inom den amerikanska rapscenen är inget nytt. Till sin podd hade Cannon bjudit in Richard Griffin, ”Professor Griff”, som instämde i Cannons budskap. Griffin var tidigare medlem i Public Enemy, en grupp han temporärt tvingades lämna 1989 efter att han påstod att judar bar ansvar för ”huvuddelen av ondskan i världen” och att de ”har Amerika i sitt grepp”.
Kort efter att Cannon bjudit in Griffin till sin podd uppmärksammades att den kände brittiske rapparen ”Wiley” (Richard Kylea Cowie Jr.) postat en rad antisemitiska inlägg på Twitter. Bland annat skrev han att han var ”trött på att judar tycker de är så viktiga” och att judar ”skulle göra vadsomhelst för att förstöra en svart mans liv”. Några av ”Wileys” inlägg raderades av Twitter med hänvisning till att de bröt mot plattformens regler, och hans judiske manager John Woolf bröt kontraktet med artisten med motiveringen att hans beteende och hatfulla uttalanden är oacceptabla. ”Wiley” vägrade dock be om ursäkt. I en intervju kort därefter slog han i stället fast att judarna ”äger allt” och ”styr världen”.
Problemet är tydligt även inom tysk rap, där artister som ”Kollegah” (Felix Blume), ”Haftbefehl” (Aykut Anhan) och ”Celo & Abdi” (Erol Huseinćehajić och Abderrahim el Ommali) bland annat spridit antisemitiska konspirationsteorier om ovan nämnda Rothschild, den judiska bankirfamilj som i århundraden använts som symbol i antisemitisk propaganda för judarnas påstådda makt över finansvärlden och förmenta strävan efter världsherravälde.
Juden som ”konspiratör”
Antisemitiska budskap har genom åren också framförts av en del svenska rappare. Som 2014, då Jacques ”Jacco” Mattar från gruppen Labyrint i ett Instagraminlägg påstod att ”högt uppsatta zionister” både hade skapat terrorrörelsen Islamiska staten och ”styr median”. Två år tidigare, 2012, hade rapparen Daniel ”Dani M” Monserrat i en läsarkommentar i Aftonbladet anklagat ”familjen Rothschild” för att styra ”i stort sett hela bankväsendet i världen” och ”i stort sett hela världsmedia”. I låtar som Agenda och Allt är en fasad har han sen återkommande framfört konspirationsteorier, bland annat med påståenden om att världen styrs av ”hemliga sällskap” som ”binds samman av blod”, ”äger media” och ”gör allt för rikedomar”.
Vid sidan av myter om judars påstådda makt har påståenden om just judars välstånd och girighet – ”gör allt för rikedomar” – återkommande framförts av kända svenska rappare. Som 2001, då gruppen Fattaru i låten Mer bounce (Hack Hack) rappade om att vara ”som en jude, tät”. Eller senare på 2000-talet, då Ken Ring i låtarna Håll om dom respektive Fritt Palestina sjöng om hur USA är ”styrt av några judar” och om att bli ”lika rika som alla judar”. Samme Ken Ring som 2013 på Instagram kallade sin rapparkollega Petter för ”jävla fucking jude” med motiveringen att Petter är ”en snål människa som alltid har en baktanke med allt han gör”. Som svar på kritik mot den rasism mot judar som han spridit bedyrade Ken Ring att han ”såklart” inte är rasist – ”jag har själv fått smaka på rasismen hela mitt liv” – och att han inte har något emot judar. ”När jag säger jude, då betyder det snål. Inte folket.”
Juden som ”snål”, ”girig”, ”feg”, ”självisk” och ”illojal”
Antisemitism tycks fortsatt vara gångbart inom viss svensk rapmusik. Ett återkommande fenomen är användandet av ordet jude som synonymer för ”rik”, ”snål” och ”girig”. Men även nidbilder av judar som ”fega”, ”själviska” och ”illojala” förekommer. Ett exempel på en ”snål” (samt ”feg” och ”illojal”) jude återfinns i låten Ingen idé från 2021 av rapparen ”Sickan”, som framträder maskerad och inte avslöjat sitt riktiga namn: ”I gäng han spelar tuff men själv han är opartisk. Sen de undrar varför man har svårt att va sympatisk. Snåljävel stackar undan som en Ashkenaz”. Ashkenazer är ättlingar till de ofta jiddischtalande judar som under medeltiden bosatte sig i Central- och Östeuropa, och att ”stacka undan” är här slang för ungefär ”samla på sig” eller ”lägga på hög”, från engelskans ”stack”.
Personer som ”stackar som juden” kan man också höra om i låten Dom Vet De Vi från 2018 av Kalid Abdulle, känd under artistnamnet ”K27”. I låten A.P.T.A. från 2022 rappar Baran Çelik, känd som ”VC Barre”, på liknande sätt om sin ”akhi” (bror på arabiska) som ”är rik för han vart som en jude”. Föreställningar om judisk snikenhet återfinns också i Salah Abdi Abdulles musik. Känd under artistnamnet ”Dree Low” var han år 2020 Sveriges mest strömmade artist på Spotify, och i skrivande stund har han ca 600 000 lyssnare i månaden på musiktjänsten. Där finns bland annat låten Hoodparty, framförd tillsammans med ”Blizzy” (Hamza Mohamed), som innehåller raderna ”En trevlig benät kommer fram och hon blir bjuden. Brodern ducka baren vi kalla han för juden”.
Om man googlar de ovan nämnda låtarna verkar artisterna inte fått någon nämnvärd kritik för sin antisemitism, om ens någon kritik alls. I onlinemagasin som dopest.se, som fokuserar på svensk hiphop, uppmanades läsarna exempelvis att ”spana in” videon till ”Sickans” låt Ingen idé utan att antisemitismen omnämndes. Samma sak med ”VC Barres” A.P.T.A., som man enligt dopest.se inte fick missa. ”Dree Lows” låt Hoodparty hyllades på samma sajt som ”succésingeln”, men inte ett ord hade man att säga om den snåla ”juden” i baren som återfinns i texten.
Oroväckande spridning och brist på debatt
Antisemitism är självfallet inget unikt för vissa former av rapmusik. Enligt en undersökning från Forum för levande historia som publicerades 2021 har antisemitiska attityder och föreställningar visserligen minskat i Sverige jämfört med 2005, då en liknande undersökning gjordes. Men i undersökningen betonas att en icke obetydlig del av befolkningen fortsatt bär på sådana attityder och föreställningar, inte minst vissa former av antisemitiska konspirationsteorier är vanligt förekommande. Enligt resultaten instämde mellan 10–20 procent i olika grad i påståenden som uttrycker konspiratoriskt präglade förställningar om judisk makt och inflytande.
Att döma av det SKMA genom åren fått höra från bland andra lärare och elever tycks därtill ett nedsättande användande av ordet ”jude”, inte minst i bruket av det som synonym för ”snål”, vara relativt frekvent förekommande, inte minst i skolmiljöer. Något som bekräftas av exempelvis den rapport som Mirjam Katzin skrev för ett par år sedan om antisemitism i Malmös skolor.
Den antisemitism som ibland påträffas inom rapmusiken är med andra ord i mångt och mycket en spegling av de myter och idéer som finns i samhället i stort. Samtidigt kan det vara så att föreställningar om judars ”inflytande”, ”rikedom” och ”girighet” enklare fyller en funktion och lättare kan användas i vissa former av rapmusik än i många andra sammanhang, då rapmusiken inte sällan påstår sig ”sparka uppåt” och företräda svaga och mindre bemedlade grupper i samhället.
Genom historien har antisemitismen ofta framträtt som en påstådd ”maktkritik”; idéer och påståenden om att det finns en (judisk) elit och att kollektivt utpekande av gruppen judar i själva verket skulle vara en legitim revolt mot en förtryckande övermakt. Att sådana budskap än idag regelbundet sprids av kända svenska artister med stor publik och många följare, inte minst bland unga, är oroväckande. Förekomsten av antisemitiska troper i rapmusiken bidrar till att sprida, legitimera och normalisera fördomar, konspirationsteorier och hat mot judar. Frånvaron av en bredare kritisk debatt om detta gör inte saken mindre bekymmersam.
Mathan Shastin Ravid