Förvanskning av Förintelsen – ett växande problem. Rapport från SKMA:s konferens 2022

SKMA Nyhetsbrev december 2022

Missbruk, relativisering och andra former av förvanskning av Förintelsen är ett ökande problem i Europa och andra delar av världen. Särskilt allvarlig är situationen i vissa östeuropeiska länder där staten är drivande bakom historieförvanskningen. Det framkom på SKMA:s årliga konferens i november.

Sedan 2015 har SKMA arrangerat en årlig konferens som belyser olika aspekter av antisemitism och därmed sammanhängande frågor. Temat för årets konferens, som ägde rum den 8 november i Stockholm och arrangerades i samarbete med Forum för levande historia och The Institute for Holocaust Research in Sweden (IHRS), var ”Förvanskning av Förintelsen – ett växande problem”.

Syftet med konferensen, som genomfördes med stöd av Gerald och Monica Naglers stiftelse, var att öka medvetenheten och kunskapen om och därigenom förbättra möjligheterna att motverka missbruk och förvanskning av Förintelsen. Den riktade sig framför allt till journalister, politiska beslutsfattare, forskare, lärare samt myndigheter och organisationer som arbetar med att förebygga och motverka rasism och politisk extremism. Cirka 100 personer deltog.

Underminerar förståelsen

Konferensen öppnades av Karin Kvist Geverts, styrelsemedlem i SKMA, docent i historia och föreståndare för IHRS. Förvanskning av Förintelsen (Holocaust distortion) är ett tilltagande problem i Sverige, Europa och internationellt, sade hon. Det tar sig många uttryck, men handlar framför allt om påståenden och propaganda som relativiserar, förminskar, förlöjligar, ursäktar eller på olika sätt missbrukar minnet av Förintelsen i politiska syften.

Förvanskningen och missbruket av historien kränker minnet av offren, men underminerar även förståelsen av nazismens och Förintelsens innebörd och konsekvenser. Den ger därtill näring till förintelseförnekelse, antisemitism, konspirationsteorier och farliga former av nationalism, underströk Kvist Geverts. I öppningsanförandet hedrades även minnet av Gerald Nagler, medgrundare och långvarig styrelsemedlem i SKMA, som gick bort tidigare i år.

Nästa talare var Ann Bernes, ambassadör och ordförande för International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) under det svenska ordförandeskapet för IHRA 2022–2023. Hon beskrev förvanskning, desinformation, instrumentalisering och förnekande av Förintelsen som ett utbrett problem som återfinns över hela den politiska skalan och i många olika kontexter. Bernes exemplifierade bland annat med Rysslands falska och missledande bruk av termen ”avnazifiering” för att rättfärdiga sitt aggressionskrig mot Ukraina.

Bernes redogjorde för olika initiativ som IHRA tagit för att förebygga och bekämpa förvanskning. Organisationen har bland annat tagit fram en arbetsdefinition av företeelsen och 2021 lanserade IHRA tillsammans med EU-kommissionen, FN och Unesco en global kampanj kallad ”Protect the facts” som syftar till att öka medveten bland politiska beslutsfattare, institutioner som arbetar med frågor som rör Förintelsen, civilsamhällesorganisationer och allmänheten om behovet av att motverka förvanskning av Förintelsen.

IHRA kommer under det svenska ordförandeskapet att även följa upp de åtaganden för att motverka förvanskning som en rad stater och andra aktörer redovisade vid Malmö internationella forum för hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism 2021.

Skuldavlastning

Den första av konferensens två föreläsningar i ämnet hölls av historikern Juliane Wetzel, seniorforskare vid Centrum för antisemitismforskning vid Technische Universität Berlin. Wetzel är även ordförande för IHRA:s kommitté om antisemitism och förintelseförnekelse och har ingått i den tyska förbundsdagens två expertråd om antisemitism. Hennes föreläsning belyste utvecklingen i framför allt Västeuropa.

Förvanskning och trivialisering förekommer i olika former och med olika syften, påpekade Wetzel. Avsikten behöver inte alltid vara att förminska Förintelsen eller kränka minnet av dess offer. I vissa fall handlar det om en önskan att dra uppmärksamhet till politiska frågor, som till exempel djurhållning och abort, sade hon.

Men det finns yttringar som bör bedömas annorlunda. Det gäller till exempel när Förintelsens gärningsmän och offer inverteras, när dessa bilder projiceras på Israel som beskrivs som vår tids ”nazister”, och när denna typ av historieförvanskning ensidigt används i relation till Israel-Palestinakonflikten. I dessa sammanhang avlegitimeras Israel, sade Wetzel.

Länder som var direkt delaktiga i folkmordet på Europas judar projicerar sina egna skuldkänslor på Israel och kränker judar som kollektiv. En skuldavlastande diskurs av detta slag är framträdande i Tyskland och Österrike, men en liknande argumentation förekommer i flera västeuropeiska länder, hävdade Wetzel.

Denna europeiska modell för att demonisera Israel används även i arabiska länder och i Iran, sade hon. I dessa fall nyttjas förvanskning och förnekande av Förintelsen för att hävda att Israel tillerkändes existensrätt på falska grunder, att Israels bildande vilar på ”lögnen om Förintelsen”.

Spridning under pandemin

Wetzel pekade vidare på att ett ökat fokus på utbildning om och uppmärksamhet på Förintelsen i Europa, inte minst i samband med minnesdagar, i vissa fall mött motreaktioner som inbegriper trivialisering och förminskande. Anklagelser som att ”judar ständigt påminner oss om Förintelsen” vilar även på antisemitiska föreställningar om judiskt inflytande, sade hon.

En avsiktlig förvanskning av folkmordet på judarna kan därtill observeras i högerradikal propaganda, framhöll Wetzel. Ett exempel på detta är när de allierades bombningar av Dresden i februari 1945 av tyska högerextrema grupper kallas ”bomb-Holocaust”. Ett annat exempel är italienska högerradikala gruppers likställande av jugoslaviska partisaners massakrer på italienare i bland annat Istrien och Dalmatien i slutet av och efter andra världskriget med Förintelsen.

Wetzel pekade på utvecklingen under coronapandemin som ett exempel på hur snabbt ett förvanskande bruk av Förintelsen kan spridas i stor omfattning. Konspirationsteorier spreds från extremhögern in i den politiska mittfåran. I protester mot restriktioner och vaccinationer användes i flera länder gula stjärnor av det slag Nazityskland tvingade judar att bära, med syftet att likställa demonstranter med judar under Förintelsen.

Även Wetzel underströk att förvanskning av Förintelsen återfinns över hela det politiska spektrumet, inklusive i vänstermiljöer. Hon exemplifierade bland annat med en rad uttalanden av den brittiske tidigare Labour-politikern Ken Livingstone.

Avslutningsvis redogjorde Wetzel för de material som IHRA tagit fram för att motverka förvanskning av Förintelsen.

Nationalistiskt narrativ

Konferensens andra föreläsning hölls av Jan Grabowski, professor i historia vid University of Ottawa, Kanada, och specialist på Förintelsen i Polen och relationerna mellan judar och icke-judiska polacker under kriget. Hans bok Hunt for the Jews. Betrayal and Murder in German-Occupied Poland tilldelades Yad Vashems International Book Prize. 2018 var han medredaktör och medförfattare till Dalej jest noc (Natt utan slut), som utkom på engelska 2022 under titeln Night without End.

Grabowskis föreläsning hade fokus på utvecklingen i Polen och andra östeuropeiska EU-länder. Han beskrev förvanskningen av Förintelsen som ett allvarligt problem i Polen, Litauen, Ungern, Rumänien och Slovakien, men påpekade att företeelsen där, i motsats till i Västeuropa, inte kom till uttryck i sammanhang som rör Israel-Palestinakonflikten.

I Polen ingår förvanskningen i ett nationalistiskt narrativ och innebär att judarna gradvis exkluderas från Förintelsens historia, hävdade Grabowski. Förintelsen framställs i dessa sammanhang som ett skeende under vilket det polska samhället massivt erbjöd judarna hjälp. Budskapet är falskt, men när det upprepas gång på gång påverkas allmänhetens uppfattning om historien och den nationella identiteten förändras, sade han.

På ett liknande sätt förändrar nationalister narrativet i Litauen och Ungern. Vårt folk hade inget att göra med det som hände judarna, tyskarna bär ensamma skulden, påstås det.

Statlig historieförvanskning

En avgörande skillnad mellan utvecklingen i Västeuropa och Östeuropa är att det i östeuropeiska länder är staten som driver på för att förvanska Förintelsen och som vill skriva en ny historia om vad som skedde, underströk Grabowski. Det handlar om aktörer med stora resurser och som använder dessa bland annat mot forskare.

Han exemplifierade med den aggressiva kritik som riktats mot boken Night without End i polska regeringstrogna medier och den rättsprocess som följde. Boken är en antologi som behandlar judarnas öde i det ockuperade Polen under Förintelsen.

Bokens redaktörer, Grabowski och Barbara Engelking, även hon historiker och specialist på Förintelsen, stämdes av en släktning till en person som påstods ha förtalats av en av bokens författare, men saken drevs i själva verket av den polska staten, hävdade Grabowski. I februari 2021 dömdes antologins redaktörer till att be om ursäkt till släktningen. Domen överklagades och upphävdes senare 2021, men fallet kan komma att tas upp igen.

Påvisas, vilket vår bok gjorde, att betydande delar av det polska samhället deltog i plundringen och mördandet av judarna så är det oacceptabelt för nationalisterna, sade Grabowski. Därför är det viktigt för dem att försvåra forskning som belyser problematiska sidor av Polens förflutna.

Utvecklingen har betydelse långt utanför Polen, menade han. En majoritet av alla judiska offer under Förintelsen mördades på polsk mark. Alla förintelseläger placerades på ett territorium som tillhör dagens Polen. Polen har således ett avgörande ansvar för minnet av folkmordet, men den polska staten vill inte axla detta ansvar, hävdade Grabowski.

Nationalistiska grupper i Östeuropa störs också av att Förintelsen blivit en universell symbol för ondska, påpekade han. Människor runt om i världen kan ofta mycket lite om polsk, ungersk eller rumänsk historia, men många känner till något om Förintelsen eller har hört talas om Auschwitz. Även detta bidrar till att förvanskningen av Förintelsens historia och försvaret av den nationella myten tillmäts så stor betydelse bland nationalister, sade Grabowski.

Avtryck i Sverige

I en kort presentation belyste Karin Kvist Geverts hur förvanskning och instrumentalisering av Förintelsen kan se ut i en svensk kontext. Hon pekade bland annat på vissa yttringar i protester mot restriktioner i samband med pandemin där deltagare satt på sig gula stjärnor och liknat svenska myndigheter vid Nazityskland liksom på hur flyktingkatastrofen på Medelhavet 2015 liknats vid Auschwitz av ett av Miljöpartiets språkrör.

Kvist Geverts pekade även på förekomst av förlöjliganden eller ”skämt” om Förintelsen och exemplifierade med en SD-företrädares hånfulla kommentarer om Anne Frank nyligen. Som problematiskt om än inte nödvändigtvis förvanskande beskrev hon därtill det instrumentella bruket av folkmordet på Europas judar som ibland förekommer i undervisning om Förintelsen, det vill säga när Förintelsen primärt används som verktyg för andra syften än att fördjupa kunskapen om de historiska skeenden begreppet betecknar.

Konferensen avslutades med ett panelsamtal med de båda föreläsarna modererat av Kvist Geverts. I samtalet återknöts till skillnaderna mellan öst- och västeuropeiska länder i fråga om vilka aktörer som underblåser förvanskning och relativisering av Förintelsen. Wetzel instämde i Grabowskis påpekande att det faktum att stater driver på utvecklingen i Östeuropa utgör en viktig skillnad, men hon underströk samtidigt att förvanskning i västeuropeiska länder i vissa fall även propageras av högerpopulistiska partier och att vissa av dessa, som till exempel i Italien, ingår i regeringar. Gränser förflyttas även i västeuropeiska länder, sade hon.

Utbildning som motmedel

Föreläsarna var också överens om att förvanskning av Förintelsen inte var en ny företeelse. Den har pågått parallellt med förnekandet, men diskursen aktiveras av olika frågor och stärks periodvis, som till exempel under pandemin, sade Wetzel. Tendenserna har varit synliga i konservativa och högerradikala opinioner, men har också förekommit till vänster, hävdade hon.

Grabowski menade att tecken på förvanskning även återfinns i den så kallade nya ”historikerstriden”, det vill säga den debatt som initierats av postkolonialt orienterade forskare som kritiserar Förintelsens föregivet allt överskuggande plats i tysk minneskultur och menar att koloniala förbrytelser ignorerats till följd av detta, och som ifrågasätter det unika/specifika i Nazitysklands folkmord på judar.

På frågan hur förvanskning av Förintelsen kan motverkas betonade de båda förläsarna utbildningens roll. Jan Grabowski framhöll historikernas ansvar för att föra ut och försvara fakta. Juliane Wetzel pekade på utbildning om Förintelsen som grundläggande men underströk samtidigt behovet av forskning och undervisning om samtida former av antisemitism.

Angrepp på historien är ett angrepp på de grundläggande demokratiska principerna i ett fritt samhälle. Därför är kampen mot fördomar, försvansking och förnekande av Förintelsen i grund och botten en kamp för att försvara demokratin, hävdade Grabowski.

SKMA

Konferensen filmades och kan ses på SKMA:s hemsida skma.se