SKMA Nyhetsbrev oktober 2022
Under hösten satte Arabiska Teatern i Stockholm upp Överlevare – en pjäs om Förintelsen på arabiska. ”Förintelsen är en katastrof som hände i Europa och som är relevant för oss”, säger Arabiska Teaterns konstnärliga ledare Helen Al-Janabi i en intervju med Somar Al Naher.
Överlevare – en pjäs om Förintelsen på arabiska, gick under två veckor i september på Turteatern i södra Stockholm.
Pjäsen, som är skriven av den syriske exildramatikern Waseem Alsharqi tillsammans med Helen Al-Janabi, handlar om ”Dima” – en skådespelare som flytt krigets Syrien till Sverige och om hennes första möte med en jude. När hon för allra första gången möter en överlevande berör det Dima djupt och blottar samtidigt hennes egen brist på kunskap om Förintelsen. Därför bestämmer sig Dima för att åka till Auschwitz för att lära sig mer om vad som hände. Inför resan läser hon Primo Levis bok ”Är detta en människa”.
Skådespelaren Helen Al-Janabi har själv rötter i Syrien. Sedan ett antal år tillbaka är hon konstnärlig ledare för Arabiska Teatern.
Skapandet av pjäsen har i sig varit en lärorik process med toppar och dalar. När Helen kontaktade olika arabisktalande manusförfattare och skådespelare var det många som var uppmuntrande, medan andra ställde sig mer tvekande till idén.
̶ Folk var oroliga att det här skulle handla om påverkan från Israel. Eller som ett annat exempel när en författare tackade ja, men när jag fick förslag till manus handlade den inte alls om Förintelsen så vi fick börja om, säger hon.
Helen beklagar sig och säger att det tyvärr finns de som blandar ihop judar och Israel och inte vet vad i sammanhanget som är eller kan utgöra antisemitism. En person frågade varför hon inte gjorde något om ”al-nakba” i stället för om antisemitism. ”Borde ni inte uppmärksamma Palestina idag i stället för Förintelsen som ägde rum för 70 år sedan”.
̶ Det är problemet, att varje gång vi ska prata om Förintelsen så dyker frågan ”what about Palestine” upp, säger hon.
Var fick du idén ifrån att göra den här pjäsen?
̶ Idén fick jag för längesen, vi har jobbat i fem år med pjäsen. Egentligen gjorde jag den för min egen skull, jag insåg att jag inte hade så mycket kunskap om Förintelsen. Vi kommer från en diktatur som förtrycker alla. Mycket är förbjudet samtidigt som vi matades med fake news. Det sades att Förintelsen var en bluff eller överdrivits i historiebeskrivningen. Orsaken ska enligt regimen varit att judarna ville använda det som ursäkt för att ta över Palestina, säger hon.
Helen tror att kombinationen av propaganda och att aldrig ha fått möta judar skapat enorma kunskapsluckor hos folk. Efter sexdagarskriget 1967 tvingade den syriska regimen judiska familjer att lämna landet.
När Helen kom till Sverige insåg hon hur hjärntvättad hon var, som hon själv uttrycker det. Under undervisningen i ”Svenska som andraspråk” i Motala hade hon en engagerad lärare som gav dem mycket information om Förintelsen. En dag besökte en överlevande hennes klass för att berätta om sin erfarenhet. Visserligen tyckte eleverna att det var svårt att förstå de svåra orden men det var starten på en förändringsprocess. Och när klassen senare recenserade Anne Franks dagbok föll pusselbitarna på plats.
̶ Egentligen ville jag bygga pjäsen på Anne Franks dagbok, pjäsen skulle då hetat ”Anne Frank och jag” men den planen fick vi skrota av olika anledningar.
För Helen handlar hennes konstnärliga arbete om att nå människor.
̶ Förintelsen är en katastrof som hände i Europa och som är relevant för oss. Vi måste kunna se det utan att alltid koppla ihop det med vad som händer i Palestina. Europa utsatte judar och andra minoriteter för systematisk förföljelse och till slut mördades de. Och det hände i länder som till en början var toleranta och demokratiska, säger hon.
Finns det planer på att fortsätta turnera i landet? Och i så fall vilka hoppas du ska se den?
̶ Absolut! Men det beror på om lokala arrangörer i landet bokar föreställningen. Jag hoppas att arabisktalande ska få chansen att se den då vi spelar på arabiska. Sedan kommer svensktalande och även judar som är intresserade av att vi gör denna föreställning. Det är så roligt att se arabisktalande och judar sitta i samma salong och se samma föreställning, säger hon.
Somar Al Naher
Kulturskribent på Aftonbladet och medlem i SKMA.