SKMA Nyhetsbrev oktober 2022
En rapport från Stockholms stad visar att judiska elever upplever antisemitism i skolmiljön, men också att det bland lärare finns bristande kunskaper om företeelsen och hur den kan bemötas.
I juni presenterade Stockholms stad rapporten ”Antisemitismen i Stockholms skolor” som undersöker förekomsten av antisemitism i Stockholms grund- och gymnasieskolor samt hur skolpersonal och judiska elever upplever antijudiska yttringar som ett problem i skolmiljön. Granskningen följer på en liknande undersökning som presenterades av Malmö stad 2021 och beskrivs som en del av ett mer omfattande arbete inom Stockholm stad för att motverka antisemitism.
Syftet med undersökningen har varit att förstå om och hur antisemitismen utgör ett problem i skolmiljön samt att utifrån resultaten lägga fram förslag på åtgärder. Författare till rapporten är Kristin Wagrell, fil. dr i kultur och samhälle verksam vid Malmö universitet, vars tidigare forskning bland annat rört de roller Förintelsens överlevande tilldelats i den svenska offentligheten.
Kristin Wagrell. Foto Stockholms stad
Frågorna har undersökts med både kvantitativa och kvalitativa metoder. En enkät riktad till undervisande lärare vid Stockholm stads kommunala grund- och gymnasieskolor under perioden november 2021–februari 2022 besvarades av 2 725 lärare (en svarsfrekvens på ca. 51 procent.) Därutöver genomfördes djupintervjuer med lärare och annan skolpersonal (20 personer) samt judiska elever (9 personer). Underlaget för studien begränsades av pandemin och andra faktorer.
Resultaten pekar på att antisemitismen i Stockholms skolor är ett mångbottnat problem. De visar att judiska elever upplever antisemitism i skolmiljön, men också att det bland lärare finns en bristande kunskap om företeelsen och vilka uttryck den kan ta sig.
Bristfällig kunskap
Rapporten framhåller att många lärare inte förstår på vilka sätt antisemitismen utgör ett problem i samhället. Vissa uppger till exempel att antisemitism inte förekommer på deras skola då de har få eller inga judiska elever. I dessa fall förefaller lärarna inte förstå att antisemitism handlar om föreställningar om judar och inte har med faktiska judars närvaro eller agerande att göra. Synsättet indikerar också en bristande förståelse för att antisemitism inte endast utgör ett hot mot judar som minoritet utan att den även är skadlig för samhället i stort, framhåller Wagrell.
Resultaten pekar därutöver på att delar av skolpersonalen uppfattar antisemitism som i första hand ett uttryck för hat mot judar, och att förståelsen för att den kan ta sig andra uttryck, som till exempel stereotypisering och homogenisering, är begränsad. Vidare finns en tendens till att se antisemitismen som en ”osvensk” företeelse och som ett problem som främst förekommer bland personer med bakgrund i Mellanöstern. Enligt rapporten återfinns denna uppfattning även bland skolpersonal som saknar egna erfarenheter av elever med bakgrund i Mellanöstern som uttryck sig antisemitiskt.
I intervjusvaren förekommer även en felaktig föreställning om att samtida antisemitism i huvudsak kan härledas till Israel-Palestinakonflikten eller Mellanösterns historia och politik. Det finns också lärare som i enkätsvaren ifrågasätter undersökningens fokus på antisemitism och anser att studien borde handla om andra former av gruppfientlighet.
Undervisning om Förintelsen
Med hänvisning till bland annat resultat från tidigare undersökningar som pekat på att elever i vissa fall ifrågasatt eller motsatt sig undervisning om Förintelsen ställdes frågor på detta tema. Enligt enkätsvaren upplever inte lärare i Stockholms stads skolor att ett ifrågasättande av undervisning om Förintelsen är vanligt förekommande bland eleverna. 9 procent uppger att de varit med om detta ”någon gång” och 1 procent ”ibland”.
Ett problem i undervisningen om folkmordet på Europas judar är, enligt rapporten, att antisemitismen som förklaringsgrund till Förintelsen ofta faller bort. I intervjumaterialet svarar historielärare på högstadiet att de inte har tid och utrymme att koppla antisemitismen till Förintelsen när de undervisar i ämnet. Som möjlig förklaring till den bristfälliga behandlingen av antisemitismens roll hänvisar Wagrell även till forskning som visat att Förintelseundervisning ofta sker i en ”komparativ kontext där andra folkmord och moraliska dilemman ges mer utrymme än kunskapsstoff om Förintelsens historia”.
Antisemitism i skolan
När det gäller de judiska elevernas erfarenheter av antisemitism handlar dessa i första hand om att nazistiska symboler, heilningar och skämt om judar, nazismen och Förintelsen förekommer i skolmiljön. De uppger att de känner sig trygga på sina skolor men Wagrell skriver att det i vissa fall går ”att skönja en ledsamhet, oro och stress som kommer ur deras tidigare erfarenheter”. En del elever upplever att skolpersonalen inte alltid tar antisemitiska uttryck på allvar eller vet hur de ska hantera dessa. I enkätsvaren förekommer också exempel på hur lärare förklarar till exempel förekomst av nazistiskt klotter eller skämt om Förintelsen på ett förmildrande sätt.
Ett återkommande tema i elevernas berättelser är att även om de själva inte har erfarenhet av en viss typ av antisemitism så har de vänner eller syskon som upplevt detta. Några vittnar om att de har syskon som bytt skola på grund av antisemitism.
Lärare och skolpersonal uppger att de inte uppfattar att nedsättande uttryck om judar förekommer i större utsträckning i skolorna. Enligt enkätsvaren är det emellertid 27 procent av de undervisande lärarna som uppger att de hört sådana uttryck ”någon gång” och 5 procent som säger sig ha hört det ”ibland”. Inte heller antisemitiska uppfattningar uttryckta i ett sammanhang som rör Israel-Palestinakonflikten upplevs som vanligt förekommande. På frågan om lärarna hört att elever använt staten Israel och ”judarna” som synonymer svarar 75 procent ”aldrig”, 11 procent ”någon gång” och 5 procent ”ibland”.
Nazistiskt klotter på en skola i Stockholm.
I enkäten ingick även frågor om lärare stött på elever som uttryckt att de tror på konspirationsteorier, till exempel om George Soros, Illuminati eller 11 september-attackerna mot USA. 30 procent svarade att de mött detta ”någon gång” och 9 procent ”ibland”. Denna typ av konspirationsteorier är ofta men inte alltid antisemitiskt färgade, men i intervjuerna är det enligt rapporten få lärare som kopplar dem till antisemitism. Flera lärare menar också att det är svårt att veta huruvida eleverna verkligen tror på denna typ av konspirationsteorier eller om det mer är en fråga om att de uppfattas som ”spännande” att tala om. Denna oklarhet understryks även av Wagrell, men hon ger också exempel på när lärare inte uppfattat explicita påståenden om judars makt och inflytande som antisemitiska.
När det gäller de judiska elevernas erfarenheter bör noteras att underlaget är litet och att flertalet elever gick i innerstadsskolor. Detta innebär begränsningar för vilka slutsatser som kan dras. Som Wagrell framhåller krävs mer omfattande studier för att få en mer mångfacetterad bild av hur judiska elever upplever antisemitism i Stockholms skolor. I rapporten påpekas också att lärarnas svar gällande i vilken utsträckning de hört eller sett antisemitiska yttringar inte fångar upp sådant som sker i skolmiljön utanför klassrummen. Vid uttolkningen av dessa svar bör även resultaten som pekar på en bland vissa lärare bristfällig kunskap om vad antisemitism är och hur den kan manifesteras beaktas.
Åtgärder
För att förstärka arbetet mot antisemitism föreslås i rapporten bland annat en utvidgad och förbättrad fortbildning för lärare om samtida antisemitism liksom om antisemitismens koppling till Förintelsen. Wagrell efterlyser även kompetensutveckling inom stadens förvaltningar när det gäller frågor som rör den judiska minoriteten specifikt och antisemitismen generellt.
Mot bakgrund av att den judiska och muslimska minoriteten i vissa sammanhang beskrivs grupper som befinner sig i konflikt med varandra, samtidigt som båda grupperna utsätts för rasism, poängteras också vikten av att skapa förutsättningar för möten mellan judiska och muslimska ungdomar.
Slutligen betonas behovet av en fortsatt och fördjupande kartläggning och analys av problem som rör antisemitism i Stockholms skolor.
Efter att rapporten släpptes har SKMA varit i kontakt med Stockholms stad angående de lärarfortbildningar om antisemitism som SKMA erbjuder.