I valrörelsen har SD varnat för antijudiska strömningar. Men liksom tidigare har SD:s intresse för frågan ingenting med kampen mot antisemitism att göra, än mindre med omsorg om den judiska minoriteten.
I TV4:s partiledarutfrågning den 5 september framställde SD:s Jimmie Åkesson, ledare för ett parti med företrädare som nästan dagligen uppmärksammas för rasistiska uttalanden, rasismen som ett marginellt problem i Sverige. Däremot, hävdade han, har vi som en följd av en stor invandring ”fått hit antisemitiska strömningar”. ”Det är en typ av rasism som man kanske inte så ofta tänker på”, sade Åkesson.
I SD:s fall torde antisemitism bland invandrare i själva verket vara en av få typer av rasism som partiet ”tänker på”. Inte ”tänker på” i betydelsen bekymrar sig över, utan i meningen funderar över hur frågan kan användas för att underblåsa misstro och fientlighet mot muslimer.
Det är ett faktum att antisemitism är ett allvarligt problem i det svenska samhället, däribland inom delar av den muslimska minoriteten och i grupper med bakgrund i Mellanöstern. Men i motsats till vad SD vill få oss att tro kan den naturligtvis inte reduceras till ett problem i dessa grupper. Inte heller har Sverige ”fått hit” antisemitismen genom invandring från Mellanöstern, även om den tillsammans med en rad andra faktorer har påverkat utvecklingen. Antisemitismen har en månghundraårig historia i Sverige och mycket av det antijudiska tänkande som även förekommer i grupper med migrationsbakgrund (det gäller för övrigt även invandrare från Europa) är sedan länge en del av svensk tanketradition.
Denna idétradition har djupa historiska rötter inte minst inom svensk högernationalism och högerextremism. Och den är på intet sätt bruten. Det mest hotfulla och våldsinriktade judehatet återfinns idag dels i radikala islamistiska miljöer, dels i vit makt-miljöer. Men antisemitismen är i hög grad närvarande även inom SD-sfären, vilket avspeglas i en strid ström av antijudiska uttalanden och propaganda från partiföreträdare och SD-vänliga nätkrigare. De senaste veckornas utveckling är inget undantag.
Parallellt med att Åkesson i tv-studion beskrev antisemitismen som ett problem bland invandrare rapporterade Expressen att en av SD:s kandidater i kommunvalet i Göteborg hoppat av efter att det avslöjats att han varit aktiv i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen och på deras propagandasajt Nordfront skrivit att han ser NMR som ”spjutet och skölden mot en fientlig sfär av rödingar och globalist-zionistlakejer”.
Den 8 september avslöjade Expressen och Expo i en ny granskning att en rad SD-kandidater i sociala medier hyllat nazister och uttryckt grov rasism och antisemitism. En av SD:s kandidater i kommunvalet i Västerås har bland annat delat en konspiratorisk video som hävdar att det finns en judisk sammansvärjning bakom etablerade medier. Partiets toppnamn i kommunvalet i Norsjö i Västerbotten har i mängder av inlägg spridit konspiratoriska artiklar om att det finns ett antal judiska familjer som i hemlighet styr samhället och världen, och att det finns en plan för att utrota ”det vita Europa”.
Så här har det sett ut år efter år, och så ser det ut idag.
Det är således inte förvånande att när sambandet mellan antisemitiska inställningar och partisympatier undersöktes i den studie av antisemitiska attityder Forum för levande historia publicerade 2021 så visade resultatet att antisemitiska attityder var tydligt mer utbredda bland SD-sympatisörer än bland dem som sympatiserade med övriga riksdagspartier.
SD:s intresse för frågan om antisemitism har ingenting med kampen mot företeelsen att göra, än mindre med omsorg om den judiska minoriteten. Liksom tidigare handlar det om att använda frågan i politiska syften, i första hand för att elda på antimuslimska strömningar, men också för att göra partiet mer smakfullt bland dem som skräms av dess bruna rottrådar.
Det finns anledning att upprepa det SKMA skrev redan 2009, även då med anledning av ett liknande utspel från Åkesson:
”Ett sådant instrumentellt bruk av kampen mot antisemitismen är intellektuellt och moraliskt förkastligt. Bekämpandet av antisemitism eller andra gruppfördomar kan och får aldrig bli en förevändning för spridandet av fördomar mot andra grupper och minoriteter eller utnyttjas för tillskansandet av en politisk legitimitet, allra minst av grupper som inte förtjänar sådan.”
SKMA
Läs mer: SKMA: Om Sd och antisemitismen