Den 8/12 publicerade Brottsförebyggande rådet, Brå, en rapport över polisanmälda hatbrott 2020. Antalet hatbrottsmarkerade polisanmälningar 2020 i vilka ett eller flera hatbrottsmotiv kunde identifieras uppgick till 3 398 anmälningar. På en övergripande nivå var främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (55 %) vanligast, följt av hatbrott mot religiösa grupper (17 %), ospecificerade hatbrott (15 %) och hbtqi-relaterade hatbrott (13 %).
Det som i rapporten kallas ”övriga främlingsfientliga och rasistiska motiv” var det vanligaste hatbrottsmotivet med 37 % av fallen. Näst vanligast var afrofobiska motiv och ospecificerade hatbrott på 15 % vardera. Med ospecificerade hatbrott menas fall där det visserligen framgick att det rörde sig om ett hatbrott men där det inte gick att utläsa vilket specifikt motiv som låg bakom det anmälda brottet. 9 % av de anmälda hatbrotten hade islamofobiska motiv, 8 % hade homofobiska motiv. Under 2020 var det 170 polisanmälda brott från som i enlighet med Brås definition bedömts innehålla ett antisemitiskt hatbrottsmotiv, vilket motsvarar 5 %.
Den vanligaste brottskategorin bland alla anmälda hatbrott var ofredande (25 %), följt av hets mot folkgrupp (23 %) och olaga hot (15 %). Allmän plats (20 %), hemmet (19 %) och arbetsplatsen (11 %) var de tre vanligaste brottplatserna. I 32 % av alla fallen var gärningsmannen helt okänd för den utsatta.
Annorlunda struktur för antisemitiska hatbrott
Enligt Brå skiljde sig brottsstrukturen för antisemitiska hatbrott åt från den struktur som kunde ses i majoriteten av de andra motiven. År 2020 utgjorde hets mot folkgrupp 52 % av huvudbrotten med antisemitiskt motiv – en större andel än bland något av de övriga identifierade hatbrottsmotiven som särredovisas i rapporten.
Bland anmälningarna med antisemitiska motiv var de vanligaste brottsplatserna sociala medier (16 %) följt av allmän plats (15 %) och chatt, sms och telefon (14 %). Sociala medier var en vanligare brottsplats vid de antisemitiska hatbrotten än vid något annat motiv. Enligt Brå hänger det ihop med att en stor andel av de antisemitiska hatbrotten är hets mot folkgrupp – en brottstyp som till stor del sker på internet. Av de anmälda antisemitiska hatbrotten skedde 8 % på en religiös plats, vilket är en markant större andel än motsvarande andel av samtliga hatbrott (2 %) och en ungefär lika stor andel som vid hatbrotten mot religiösa grupper sammantaget (9 %).
Bland de anmälda brotten med antisemitiskt hatbrottsmotiv var den utsatta en man i 22 procent av anmälningarna och en kvinna i 16 procent av dem. I 59 procent av anmälningarna var det ingen fysisk person som utsattes direkt. Detta förklaras av att en stor del av de antisemitiska hatbrotten utgjordes av hets mot folkgrupp och klotter, brottstyper där det ofta inte finns någon fysisk person som är målsägande. När det gäller relationen till gärningsmannen som var det vanligaste (24 % av fallen) att gärningsmannen var okänd.
Metodförändringar och mörkertal
I rapporten betonas att det i arbetet med statistiken över polisanmälda hatbrott 2020 har gjorts omfattande metodförändringar, vilket innebär att statistiken detta år inte är jämförbar med Brås tidigare hatbrottsstatistik. Man understryker också att statistiken beskriver hur hatbrott uppmärksammas i polisanmälningarna samt strukturen på de anmälda händelserna, men att den inte säger mycket om förekomsten av hatbrott i samhället, eftersom de flesta av dessa brottsliga händelser inte polisanmäls. För att ett brott som anmälts ska komma med i statistiken över hatbrott måste det dessutom identifieras och markeras som ett sådant av anmälningsupptagaren.