SKMA Nyhetsbrev december 2021

Jag har egna erfarenheter av antisemitism som motiverat mig till att motverka fientlighet mot judar och andra utsatta grupper. Det säger Elsapristagaren Mira Kelber.

Den 9 november delade SKMA ut Elsapriset, en utmärkelse till unga som via sociala medier eller på annat sätt motverkar antisemitism och andra fördomar. Priset består av ett diplom och 20 000 kr.

Mira Kelber. Foto: Lars Dareberg.

2021 års Elsapris tilldelades Mira Kelber ”för hennes betydelsefulla insatser för att synliggöra och motverka antisemitismen i det svenska samhället. Via bland annat framträdanden i medier och föreläsningar i skolor har Mira under senare år blivit en viktig röst för att öka medvetenheten om hur det är att leva som ung jude i Sverige idag och om antisemitismens närvaro och konsekvenser, inte minst i hennes hemstad Malmö. Det är därtill ett upplysningsarbete som präglas av en konsekvent antirasistisk hållning.”

Mira Kelber, född 2000, studerar mänskliga rättigheter vid Lunds universitet. Hon har under flera år besökt skolor för att tala om antisemitism och om sin fars erfarenheter som överlevande från Förintelsen. Hon är ordförande för föreningen Judisk Ungdom Malmö, har varit aktiv i Judiska församlingen i Malmös berättargrupp Förintelsens Efterlevande och är en av guiderna på församlingens kunskapscenter som bland annat syftar till att motverka antisemitism.

SKMA ställde några frågor till Mira Kelber.

Grattis till Elsapriset 2021. Hur reagerade du på nyheten att du tilldelats priset?

Tusen tack! Jag blev väldigt chockad när jag fick reda på att jag hade vunnit. Jag känner mig oerhört hedrad och det är en ära att få ta emot detta pris.

Berätta lite om din bakgrund.

Jag är född och uppvuxen i Malmö. Som barn gick jag på den judiska förskolan och jag har vuxit upp med judiska traditioner i mitt hem.

Varför började du engagera dig mot antisemitism?

Min pappa Frank föddes 1940 i dåvarande Sovjetunionen och lyckades fly och överleva Förintelsen. 1945 hamnade han i Polen, men flydde sen igen 1969 i samband med de antisemitiska kampanjerna i landet och kom till Sverige. Att vara dotter till en överlevande har präglat min judiska identitet och lagt grunden för mitt engagemang i frågor som rör Förintelsen och antisemitism.

Efter min pappas bortgång var det naturligt för mig att ta över stafettpinnen. Han kan inte längre berätta om sina upplevelser, men jag kan. Jag ger min pappas historia en röst, som han bar på, som mina släktingar berövades, men som jag ärvde. Jag gör det för min pappa och alla som mördades under Förintelsen.

Jag har även egna erfarenheter av antisemitiska händelser som har motiverat mig till att motverka fientlighet mot judar, men även andra utsatta grupper. Jag ser det lite som en plikt att berätta om jag vill att samhället ska förändras.

Antisemitismen i din hemstad Malmö har fått stor uppmärksamhet. Vad är din bild av situationen? Har du själv tänkt tanken att flytta på grund av antisemitismen?

För mig är det svårt att dra slutsatsen att Malmö skulle vara värre än någon annan stad. Främst för att jag bara har Malmö och mina egna referenser att utgå ifrån. Jag tror att det handlar om att antisemitismen kan ta sig uttryck på olika sätt på olika platser och i olika situationer. Malmö har mycket kvar att jobba på, men det har även andra städer. Jag har inga planer på att flytta ifrån Malmö. Bland annat eftersom jag inte vill fly ifrån ett problem, utan göra något åt det.

Vilka reaktioner har du fått när du föreläst om antisemitism på skolor?

Jag har fått positiv respons från de elever jag har mött. De flesta har funderingar kring hur jag kan vara så ung och ha en så gammal pappa. Andra undrar vad man ska säga eller göra om man hör någon säga något antisemitiskt eller fördomsfullt. För mig är det jätteviktigt med just mötet mellan mig och eleverna. Att de får se mig i ögonen när jag säger att jag blev ledsen när min kompis drog det där ”judeskämtet”. Att se en verklig person berätta en verklig berättelse.

2017 deltog du som 16-åring i en av SKMA:s ungdomsutbildningar om antisemitism och rasism. Vad betydde utbildningen för dig?

För mig var det en mycket betydelsefull utbildning. Jag fick en helhetsbild av antisemitismen genom historien men även hur det ser ut idag, samt lärde mig hur man kan bemöta fördomar och myter. Mycket av det jag lärde mig då sitter kvar och jag har haft stor nytta av det, speciellt när jag själv gått ut i skolor och pratat.

Hur kommer du att arbeta mot antisemitism och rasism i framtiden?

Jag vill gärna fortsätta föreläsa på skolor. Och jag är en av de som kommer guida i den utställning om bland annat Förintelsen och antisemitism som judiska församlingen i Malmö har i sitt nya kunskapscenter. Jag brukar säga att jag kommer berätta min och min pappas historia tills antisemitismen inte finns mer. Min dröm är att man ska kunna bära sin davidsstjärna utan rädsla. Att mina framtida barn aldrig får uppleva antisemitism.

Intervjuare: Mathan Shastin Ravid.