SKMA Nyhetsbrev december 2021
Tyvärr finns på sina håll en så kallad antirasism med inslag av antisemitism. Den brukar gömma sig bakom påståendet att det handlar om “kritik av Israel”, skriver Charlotte Wiberg och ger exempel från brittisk och svensk debatt.
Det låter som en oxymoron, och är naturligtvis egentligen också en sådan. Men det finns tyvärr en hel del antisemitism inom kretsar som betraktar sig som antirasistiska. Ett ganska aktuellt fall är brittiska sociologen David Miller, som nyligen fick sparken från universitetet i Bristol. Enligt rubriker i brittisk media fick han sparken på grund av “uttalanden om Israel”, vilket såklart leder tanken till den välbekanta “man får inte kritisera Israel”-tropen. Men det Miller länge kritiserats för är inte konkret kritik av israelisk politik utan snarare uttryck för en konspiracistisk bild där judar utanför Israel — som till exempel den judiska studentgruppen vid Bristols universitet — agerar som agenter för den israeliska regeringen, och utövar inflytande över brittisk politik. Naturligtvis skyller han också dem för det faktum att han förlorat jobbet.
Miller uteslöts för övrigt från Labourpartiet förra året, då han även där uttryckt antijudisk konspiracism i det att han anklagade partiledaren Keir Starmer för att vara en betald marionett för sionister. Men så är också det sionistiska inflytandet så starkt för Miller att till och med Jeremy Corbyn var under dess tumme.
Beslutet att sparka Miller har förstås fått både kritik och stöd. Oväntat har den judiska antisionistiska gruppen Jewdas riktat mild kritik mot Miller och gjort en skämtsam egen variant av Millers kritiserade diagram där han anser sig visa fram det judisk/sionistiska inflytandet i Storbritannien. Den gick inte hem hos alla; “vissa inom vänstern undrade om vi inte riktigt var de goda judar de vill att vi ska vara”, konstaterade Jewdas.
En som däremot entydigt blivit bestört av beslutet är svenske Masoud Kamali, en gång regeringens särskilde utredare i diskrimineringsfrågor. “Fascismens frammarsch gör sig påmind varje dag”, skrev Kamali på Facebook. Han beklagade sig över bristande reaktioner på inlägget. Smaklöst jämförde han detta med “vittnesmål från tyska judar /…/ om rädslan hos deras grannar och vänner att ens våga ’hälsa’ på dem ordentligt.”
Masoud Kamalis inlägg om David Miller, publicerat i oktober 2021.
Det är inte helt överraskande, givet att Kamali tidigare förnekat att iranska PressTV skulle vara antisemitisk. Mer chockerande är hans gillande av en råantisemitisk kommentar till en postning som handlar om det tyska och franska förbudet mot anti-israeliska demonstrationer i våras — ett beslut som kan kritiseras men här föranleder direkta fantasier om judisk dominans av en annan antirasist, Matti Laukkanen som tidigare varit ordförande för Invandrarpolitiska föreningen i Malmö.
I en kommentar på Masoud Kamalis Facebooksida i maj 2021 skrev Matti Laukkanen bl.a. att ”I Sverige har de krafter som numera styr t ex massmedia och mycket av politiken…en klar anknytning till ett land, en religion och ett [sic] erkänd etnisk minoritet.” Kamali gillade kommentaren.
Charlotte Wiberg
Fri skribent och filmvetare. Texten har tidigare publicerats i Charlotte Wibergs nyhetsbrev på Substack.