Hätsk antisemitism i kölvattnet på Israel-Gazakriget

SKMA Nyhetsbrev juni 2021

I samband med Israel-Gazakriget i maj såg vi ännu en gång förstärkta antisemitiska strömningar nationellt och internationellt. Här nedan följer exempel på det omfattande hat och de många hot och attacker som drabbade judar i Sverige, Europa och globalt.

De israeliska flygattackerna mot Gaza och Hamas raketbeskjutning av Israel i maj utlöste stark kritik mot den israeliska regeringen och Hamas. Som så ofta när den israelisk-palestinska konflikten eskalerar såg vi även denna gång hur en förstärkt antisemitisk underström i Sverige och andra länder kom upp till ytan. Denna strömning representerar något annat än den fullt legitima kritik som riktas mot Israels politik, och ser vi till den svenska debatten färgas kritik mot Israels agerande i allmänhet inte av fördomar och fientlighet mot judar. Men de antisemitiska yttringarna är alltför vanliga, och de är skrämmande i sin öppna hämningslöshet och hätskhet.

ANTISEMITISKA SLAGORD OCH TRAKASSERIER
Från flera länder runtom i världen rapporterades om hets, hat och hot mot judar. I USA rapporterade den amerikanskjudiska antirasistiska organisationen Anti-Defamation League att antalet antisemitiska attacker och incidenter ökade med 75 % under kriget. Enligt de brittiska judiska församlingarna säkerhetsorganisation, Community Security Trust (CST), rapporterades ett rekordhögt antal antisemitiska attacker och incidenter i Storbritannien under maj månad.

Den 16 maj uppmärksammades t.ex. hur en bilkonvoj med palestinska flaggor åkte genom Londons gator och via högtalare skrek ut budskapet ”Fuck the Jews, rape their daughters” (ungefär ”Åt helvete med judarna, våldta deras döttrar”). I Tyskland rapporterade medier bl.a. om synagogor som attackerats och propalestinska demonstrationer som innehöll antisemitisk hets. Exempelvis den 13 maj då polis stoppade ett demonstrationståg som var på väg mot synagogan i Gelsenkirchen, och slagord som ”Scheißjude” (ungefär ”Judejävel”) skanderades.

Dagen efter, den 14 maj, ägde en propalestinsk demonstration rum i Österrikes huvudstad Wien, där demonstranter bland annat skanderade Khaybar-ramsan: ”Khaybar, Khaybar, o judar, Muhammeds armé ska återvända”. Ramsan, som är vanlig i arabisk och islamistisk antisemitisk agitation och utgör en implicit uppmaning till våld mot judar, refererar till berättelsen om hur Muhammeds styrkor besegrade judarna i Khaybar på den arabiska halvön på 600-talet. När en deltagare ropade ”Ni kan stoppa upp er Holocaust i arslet” möttes han av jubel.

Att antisemitiska budskap ibland förekommer i denna typ av sammanhang har sedan länge kunnat observeras även i Sverige, så också denna gång. Den 16 maj hölls en propalestinsk demonstration i Trollhättan arrangerad av Palestinska föreningen och Palestinska kulturföreningen i staden. I en film som Palestinska kulturföreningen lade upp på sin Facebooksida kunde man höra hur Khaybar-ramsan förekom även där. Samma ramsa förekom i samband med en propalestinsk demonstration i Malmö, vilket framgick i ett reportage av Niklas Orrenius i Dagens Nyheter den 21 maj.

I reportaget kunde man också läsa om en tolvårig judisk flicka som återkommande trakasserats av klasskamrater, en av de många svensk-judiska ungdomar som känner en utsatthet och som fått utstå antisemitiska hot och påhopp under perioder då konflikten i Mellanöstern blossat upp. Redan 12 maj rapporterade Sydsvenskan att en man som deltagit i en propalestinsk manifestation i Malmö enligt polisen var misstänkt för hets mot folkgrupp, efter att han uttalat ”hotelser och missaktning mot judar och judendomen”.

I ett nytt reportage av Niklas Orrenius den 27 maj berättades bl.a. om hur den judiska poeten Hanna Rajs Lara överöstes med glåpord när hon iförd kippa cyklade från en judisk begravningsplats i Stockholm. ”Det är som om antisemitismen blivit rumsren”, berättade en annan ung jude som intervjuades av Orrenius och som av rädsla för att bli utsatt inte ville uppge sitt namn i tidningen. Samma dag, den 27 maj, rapporterade medier om att en man som bar kippa blivit nedslagen på öppen gata i Göteborg av en grupp personer som dessförinnan kallat honom ”judejävel”. Företrädare för Judiska centralrådet och olika judiska församlingar har också vittnat om hur man mottagit ett ökat antal rapporter om trakasserier av judar, bland annat i skolmiljöer, i anslutning till församlingslokaler och på andra platser.

HAT, HOT OCH KONSPIRATIONSTEORIER ONLINE
Inte minst i sociala medier som Twitter och Facebook syntes en ökad spridning av hat, inklusive hot och uppmaningar till våld. Enligt pressrapporter förekom även grov antisemitisk hets i diskussionsgrupper på Clubhouse och andra populära appar. Flera användare hade lagt sig till med en bild på Hitler som avatar. Budskap om att judar ska ”krossas” och ”sionister” ska ”slaktas” varvades med påståenden om att judarna själva bär ansvaret för det hat som riktas mot dem. Urgamla antijudiska anklagelser om Kristusmord och girighet spreds vid sidan av vår tids vanligaste antisemitiska konspirationsteorier, t.ex. den om att den så kallade ”massinvandringen” skulle vara en judisk komplott.

 

 

En återkommande konspirationsteori är den om judisk makt och inflytande över politik och media. Få konflikter har under så lång tid fått så mycket uppmärksamhet i svenska medier som Israel-Palestinakonflikten, och kritiken mot Israel är och har länge varit regelbunden och omfattande. Ändå är det en seglivad myt att man ”inte får” rikta kritik mot Israel och att all sådan ”stämplas som antisemitism”. I inlägg efter inlägg på olika nätplattformar kunde man under kriget läsa om hur judarna eller ”sionisterna” styr såväl svenska som utländska politiker och genom sin påstådda kontroll över medier stryper debatten om vad som pågår i Mellanöstern.

En av de som spred sådana konspirationsteorier med för antisemitismen vanliga kodord och hundvisslingar om judiskt inflytande över medier och annat var Aleksandra Avli, en svensk entreprenör och medieprofil som tidigare bl.a. varit rådgivare åt Anna-Maria Corazza Bildt i EU-parlamentet. I ett inlägg på engelska på Instagram som gillades och spreds vidare av tusentals andra påstods (felaktigt) att Palestina ”har fler oljereserver än alla andra platser”, och att det skulle vara anledningen till att ”sionisterna” vill ha landet. Rothschild, den judiska bankfamilj som i antijudisk propaganda sedan århundraden använts som symbol för en påstådd judisk makt och global konspiration, förklarades vidare vara en av de ”sionistiska” aktörer som enligt Avli investerat i just olja – ”och det förklarar varför det du ser i media är så vinklat”, fastslogs det.

Under det senaste Israel-Gazakriget blev det återigen tydligt hur centrala nazianalogier är i samtida antisemitiska diskurser. Israels handlingar beskrevs återkommande med begrepp hämtade ur den nazityska terminologin, och dess politik mot palestinierna påstods vara en upprepning av Förintelsen. Denna retorik, som relativiserar nazismen och folkmordet på Europas judar och demoniserar Israel, kombinerades ofta med aggressiva, kollektiviserande uttalanden om judar. Israelerna och/eller judarna borde ha lärt av sitt eget historiska lidande, de drivs av hämndlystnad, de är nutidens nazister och gör nu samma sak mot palestinierna som nazisterna gjorde mot dem, hette det bland annat. Den moderata kommunalpolitikern Helena Trotzenfeldt skrev t.ex. den 16 maj på Facebook under hashtagen ”Lebensraum” att det ”mest plågsamma” var att det ”till stor del” var ”ättlingar till förintelseöverlevare som behandlar sina medmänniskor så här”.

 

BAGATELLISERING OCH FÖRNEKANDE
Det tål att upprepas: i den svenska debatten färgas kritik mot Israels agerande i allmänhet inte av fördomar och fientlighet mot judar. Och de allra flesta som är kritiska mot Israels politik framför den kritiken utan att bagatellisera antisemitismen eller hur den drabbar svenska judar. Samtidigt ser vi gång på gång hur det ibland, även bland en del debattörer som profilerar sig som antirasister, finns en uppenbar ovilja att erkänna antijudiskt hets, hat, hot och attacker som det samhällsproblem det är. I stället gör man sitt bästa för att förringa eller skifta fokus från frågan.

Jan Guillou, som har en lång historia av att förneka och bagatellisera antisemitism, insinuerade till exempel i Aftonbladet den 23 maj att hatet och attackerna mot judar var ett påhittat problem, och att uppmärksamhet och kritik mot judehat skulle förstås som ”den obligatoriska kampanjen mot antisemitism när Israel drar i krig”, denna gång anförd av liberala ledarsidor.

 

Ett annat exempel är från den 18 maj när den socialdemokratiska politikern Maria Hind Alias i ett inlägg på Facebook berättade om och fördömde grovt judehat på appen Clubhouse, och kritiserade vad hon uppfattade som en tystnad från politiker och medier när det gäller den uppblossade antisemitismen. En av dem som kommenterade Alias inlägg var Jeannette Escanilla, vänsterpartistisk politiker i Uppsala och ordförande i Ship to Gaza Sverige. Escanilla, som även är kommunikatör vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR) vid Uppsala universitet, delade inte upprördheten över grov rasism mot judar. I stället svarade hon på Alias inlägg endast med orden ”Läs vad problemet egentligen handlar om” och en länk till en text hon skrivit med rubriken ”Varför är Sverige så tyst om Israels brott i Gaza?”.

I Facebookgruppen Postkolonialt Perspektiv kommenterade många en debattartikel av företrädare för Judiska ungdomsförbundet, som frågade varför antirasister var så tysta om antisemitismen, just på det avfärdande, bagatelliserande och förnekande sätt som artikeln vände sig mot.

HATET MÅSTE STÄVJAS
Antisemitism förekommer i många olika sammanhang, och debatten om Israel och Palestina är långt ifrån det enda. Men ännu en gång har vi alltså sett hur enkelt och oroväckande snabbt den israelisk-palestinska konflikten utlöser häftiga antisemitiska reaktioner eller tas som förevändning för att ventilera fördomar, förakt och hat mot judar. Samt hur vissa röster gör sitt bästa för att förneka eller trivialisera problemet. Det är av yttersta vikt att det hat som drabbar judar i Sverige och på andra håll fördöms av politiker och andra opinionsbildare, att IT-företagen tar sitt ansvar för att stävja hatet som sprids via deras plattformar och appar, och att de rättsvårdande myndigheterna i de fall där det är möjligt lagför uttryck för hets mot folkgrupp eller olaga hot.

SKMA