”SKMA:s insats i Malmö har betytt mycket för oss”

SKMA Nyhetsbrev mars 2021

SKMA:s regeringsstödda hågkomstutbildningar om Förintelsen, antisemitism och rasism, som inkluderar studieresor till Förintelsens platser i Polen, är tillfälligt satta på paus. Sedan 2018 har ca 500 högstadieelever och drygt 150 lärare från 60 skolor i olika delar av landet deltagit. En av de sista utbildningarna innan det blev omöjligt att resa till Polen genomfördes i februari-mars 2020 med sju skolor från olika delar av Malmö. En av dessa var Oxievångsskolan. Vi bad Heléne Nyrén, legitimerad lärare i geografi, historia, samhällskunskap och religion, ge en bakgrund till varför skolan ville delta i projektet och hur det har påverkat eleverna, skolan och hennes egen undervisning.

Du tog initiativ till att Oxievångsskolan skulle delta i hågkomstutbildningen. Vilka var dina och skolans förväntningar på utbildningen?

När jag fick information om den satsning SKMA skulle göra i Malmö med hågkomstutbildningar så tänkte jag direkt att det här tillfället får vi bara inte missa. Oxievångsskolan är en skola som utgör exempel på Malmö stads socioekonomiska komplexitet, min rektor brukar kalla den för ”ett Malmö i miniatyr”. I Skolvalet 2018 var Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna de partier som fick flest elevröster. Skolan är en mötesplats för elever med olika bakgrunder och det finns ett stort intresse för samhällsfrågor.

Jag tänkte att hågkomstutbildningen skulle kunna fungera som ”injektion” för både elever och personal för att öka engagemanget och kunskaperna kring Förintelsen, antisemitism och rasism. Mina egna personliga förväntningar var att jag skulle få veta mer om antisemitismen i dag och hur den upplevs av våra elever i Malmö. Jag var även nyfiken på mina kollegor från de andra skolorna och hur de upplever sin situation som SO-lärare.

Från Oxievångsskolan deltog sex elever, två SO-lärare och en skolbibliotekarie. När vi sökte till projektet ansåg vi att vi borde få fler elevplatser, eftersom vi är en stor skola – att platserna skulle vara lite mer proportionerligt fördelade. Men SKMA:s projektansvariga stod på sig och poängterade integrationstanken och vikten av mötet mellan ungdomar från olika delar av Malmö. I efterhand måste jag medge att just detta var en av de stora behållningarna. Malmö är en geografiskt liten stad, men segregerad. Det är cykelavstånd till det mesta. Men samtidigt blir skolor som ”isolerade öar”. Hågkomstutbildningen har bidragit till en förändring i rätt riktning.

Våra sex elever visade redan i sina ansökningar till utbildningen att de hade något gemensamt. Utöver ett intresse för historia, så hade de även intresse och engagemang för frågor kring antisemitism och rasism i vår tid. Man kan säga att de redan observerat antisemitism och rasism i sin närmiljö. Hågkomstutbildningen gav dem mycket kunskap, ett utvecklat begreppsförråd och en förmåga att diskutera och bemöta frågor kring Förintelsen, antisemitism och rasism.

Efter utbildningen var de stärkta och kunde sprida kunskaper och erfarenheter vidare till övriga elever på skolan och till personalen. De blev också modigare och hade kurage att reagera när de stötte på antisemitism i skolan. En elev började skriva olika texter efter resan. Hen har också gått med i ett politiskt ungdomsförbund och i Amnesty International för att arbeta aktivt för mänskliga rättigheter och mot antisemitism och rasism. Eleverna deltog också i en hearing med politiker från grundskolenämnden och tjänstemän från grundskoleförvaltningen och berättade engagerat om utbildningen och sina nya insikter. Jag är riktigt stolt över dem och deras utveckling.

 

Nyligen fick du Hédi Frieds lärarstipendium – i motiveringen stod bland annat att du arbetar på ett systematiskt och outtröttligt sätt för att rusta dina elever att utvecklas till demokratiska medborgare. I vilken mån har hågkomstutbildningen påverkat dig och din undervisning?

Utbildningen har gett mig energi till att fortsätta arbeta systematiskt med dessa frågor utifrån läroplanens första kapitel som ligger till grund för all undervisning. Men den har även väckt mitt intresse och engagemang för att tillsammans med andra lärare och aktörer aktivt arbeta för att bli en del av lösningen på de utmaningar vi har i Malmö.

Jag har under året fått ett utökat kollegium med stort intresse och engagemang för frågorna. Nätverkskontakter med SKMA har gett mig tillgång till flera olika utbildningar och seminarier som svarar upp till mitt behov av fortbildning. Det är svårt att på egen hand hålla sig à jour med forskning och omvärldsanalyser. Jag försöker att inspirera och få fler lärare att ”haka på”. Nu har vi skapat ”Skolnätverk mot antisemitism” här i Malmö, som jag hoppas ska kunna bli ett forum för skolpersonal där vi kan utbyta erfarenheter, stötta varandra och få tillgång till fortbildning som vi efterfrågar och behöver.

Antisemitismen i Malmö har ofta varit i fokus i media. Vad är din erfarenhet av antisemitism i Oxievångsskolan? Vilka former av antisemitism upplever du som vanligast?

Nyligen kom en rapport om antisemitism i Malmös skolor författad av Mirjam Katzin. En av de saker som tas upp är det som benämns som ”skolgårdsantisemitism”. När jag läser rapporten känner jag igen mig i frågor som eleverna ställer till mig i min undervisning om konspirationsteorier eller om aktuella händelser som de läst om på ”alternativa medier”. Jag känner även igen mig i att konflikten kring Israel och Palestina är en het potatis som kan väcka antisemitiska tongångar till liv.

Många elever möter och påverkas av rasistiskt och antisemitiskt språkbruk i sin vardag, vilket de tar med sig in i skolans värld. Ibland tror jag att de också vill testa gränser, men även att de egentligen är nyfikna och vill veta mer om vad det är som är så laddat. En slags kunskapstörst. Eleverna på högstadiet funderar över sin identitet och sin omgivning. Vuxna och kamrater spelar särskilt stor roll under dessa år.

Jag skulle önska att all skolpersonal fick en grundutbildning kring antisemitismens historia och hur den syns i skolmiljöer och i konspirationsteorier idag. De flesta vuxna känner till att det finns algoritmer och filterbubblor, men hur håller vi oss medvetna om och uppmärksamma på våra egna bubblor och fällor? Även en mattelärare kan behöva bemöta och agera mot antisemitism och rasism i sitt klassrum. Det kräver kunskap och medvetenhet.

Vad tror du är nyckeln till en framgångsrik undervisning om antisemitism? Vilket stöd och vilka verktyg tror du lärare behöver för att arbeta mot antisemitism och rasism?

För att långsiktigt och framgångsrikt kunna stärka arbetet mot antisemitism och rasism behövs tid till samarbete och fortbildning för lärare och skolpersonal. Undervisning om antisemitism och Förintelsen bör integreras i olika arbetsområden och bedrivas över tid. Man kan använda skönlitteratur och aktuella händelser, skapa förutsättningar för att eleverna kan se mönster och identifiera situationer där man behöver bemöta och agera mot antisemitism och rasism. Man kan använda kunskaper kring antisemitism och Förintelsen för att prata om aktuella händelser, där till exempel retorik eller lagförslag kan innebära att demokratin försvagas.

Jag tror även på att vi bör bli bättre på att synliggöra ”judiskt liv” i Sverige idag. Nyligen bjöd jag och en kollega in resursläraren Peter Vig till våra sjuor. Han berättade om judiskt liv och hur det är att leva med sin judiska identitet. Det var mycket uppskattat av eleverna och flera föräldrar hörde av sig och var positiva till initiativet.

 

Om den planerade satsningen kring hågkomstutbildningar i Malmö går i lås, så kan det få en stor effekt på undervisningen i Malmö över tid. Satsningen innebär att representanter från totalt ett femtontal skolor skulle vara med i hågkomstutbildningarna. Tänk vilken kraft det skulle kunna bli om elevernas och lärarnas erfarenheter kunde ges större plats och utrymme! Skolan som institution har en stor möjlighet att påverka med god undervisning, samarbeten och stöd av olika aktörer i samhället. SKMA:s insats i Malmö har under året betytt mycket för oss som har fått ta del av kompetens, handledning och nätverksarbete. Vi kommer att behöva fortsatt stöd för att bli stärkta och stå stadigt i våra klassrum.

Nu arbetar vi vidare för att komma iväg på ytterligare en hågkomstutbildning med SKMA till hösten. Denna gång ska vi lärare som var med i den tidigare utbildningen ta ett större ansvar för att ge grundläggande kunskap. Vi kommer att följa SKMA:s tidigare program och syftesbeskrivningar, samt få stöd och tillgång till material av SKMA. Några lärare kommer att föreläsa och hålla i gruppdiskussioner kring antisemitismens historia, nazismens ideologi och framväxt under mellankrigstiden, samt hur man använde stereotyper och propaganda. Med de kunskaperna vill vi ge eleverna möjligheter att upptäcka antisemitism och kodord, samt ge dem mod att våga agera och ifrågasätta konspirationsteorier som de möts av i dag – såväl i verkliga livet som på nätet.

Vi har gjort en ansvarsfördelning mellan oss lärare för att kunna fördjupa oss i det vi ska ansvara för under för- och efterseminarierna. Det är svårt att ersätta den specialkompetens som SKMA:s pedagog Niclas Blom har, men en god effekt av att vi axlar ansvaret tror jag blir att nivån generellt kommer att höjas för den ordinarie undervisningen om Förintelsen, antisemitism och rasism. Under arbetets gång kommer det att ske fördjupade pedagogiska och metodiska samtal oss lärare emellan, det är värdefulla möten – även om de inte är direkt mätbara i tabeller och diagram. För mig är det viktigt att arbeta och gå ”all in”, trots att pandemihotet finns över oss. Det är viktigt att arbeta framåt även i tider av kris.

Intervjuare: Lena Jersenius

De utbildningsmaterial SKMA använder under hågkomstutbildningarna är framförallt ”Antisemitism – då och nu” samt ”Eternal Echoes”.