SKMA Nyhetsbrev december 2020

I oktober arrangerade Malmö Museer ett samtal under rubriken ”Hur bevarar vi och levandegör överlevandes minnen och berättelser från Förintelsen i en samtid som återigen fylls av otrygghet, taggtrådsstängsel och antisemitism?”. Moderator var Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan. Deltagare var författarna och journalisterna Bernt Hermele och Helena Trus samt Agneta Berliner, medlem i SKMA.

Helena Trus gav förra året ut boken Ett kilo socker: farmor glömmer aldrig priset på sitt liv om sin farmor Cyla som överlevde Förintelsen. Helena beskrev samtalen med sin, motvilligt berättande, farmor och det ansvar hon känner att föra Cylas minnen vidare. Med boken, och också genom att för skolelever sätta sin familjehistoria i relation till vår nutid. Om hur då och nu under samtalen med farmodern vävdes samman, och alltmer kom att präglas av nuet. Cylas rädsla för dagens antisemitism. De hot och attacker som judar utsätts för. Farmoderns uppmaning till Helena att inte bära sin Davidsstjärna öppet. Rädslan för att barnbarnet ska råka illa ut.

Bernt Hermele har i boken Överlevarna: röster från Förintelsen samlat 95 vittnesmål. Bernt betonade vikten av att många människors minnen berättas. Förintelsen är förmodligen världens mest dokumenterade historiska skeende. Bernt menar att Förintelsen felaktigt blivit synonymt med Auschwitz; men att varje vittnesmål om Förintelsen är unikt. Det handlar inte om historisk statistik utan om människor. Och det är aldrig försent att höra deras berättelser.

Agneta Berliner uttryckte att vi är stort tack skyldig de överlevande som berättat om sina upplevelser. Flera av SKMA:s utbildningar utgår från enskilda personers vittnesmål från Förintelsen. Dåtida människoöden sätts i sin kontext och knyts också an till antisemitism historiskt och i vår samtid. Nutid är inte det samma som dåtid, men vi kan se paralleller och mönster. Antisemitism är inte enbart ett historiskt problem.

Bernt Hermele, Agneta Berliner och Helena Trus. Foto: Samuel Thelin.

Samtalet pendlade mellan vittnesmålens återberättande och dagens antisemitism. Värdet av att överlevandes minnen berättas på många olika sätt; i böcker, i poddar, genom utställningar som Speaking Memories, som visades på Malmö Museer, och Sanna Sjöswärds Fading Stories. Återgivande vid högtidlighållanden på Förintelsens minnesdag. Genom föreningen Zikaron där barnbarn håller sina far- och morföräldrars berättelser levande. Betydelsen av att vittnesmålen fortsatt görs tillgängliga. Till exempel som att Hédi Frieds böcker Frågor jag fått om Förintelsen och Historien om Bodri försetts med lärarhandledningar och kostnadsfritt gjorts tillgängliga för skolor.

Som i de Hågkomstutbildningar SKMA genomför på uppdrag av regeringen, där runt 1000 skolelever och flera hundra lärare under seminarium och besök på Förintelsens platser utbildas om nazistisk ideologi, Förintelsen samt antisemitism och rasism historiskt och idag. Där enskilda personers berättelser från Förintelsen är en del av metodiken, vittnesmål från judiska ungdomar som tydligt griper tag i dagens unga. Där eleverna säger att de efter utbildningen känner sig rustade att stå upp för goda värderingar, mot antisemitism och annan rasism. Som i SKMA:s digitala läromedel ”Eternal Echoes” med vittnesmål av överlevande, lärarhandledning, övningar och filmer där elever ställer frågor till överlevande.

Från den stora publiken kom tänkvärda frågor, angelägna områden diskuterades. Uråldriga antisemitiska stereotyper och konspirationsteorier som sprids på nätet. Vad mer behöver göras för att judar i Sverige ska känna sig trygga, inte utsättas för hot och diskriminering? Behovet av ökad rättssäkerhet. Fler satsningar på lärar- och elevutbildningar. Politiker, polis, journalister som tar antisemitism på allvar. Varje människas ansvar att stå upp mot antisemitism i vardagen. Och att många behöver lära sig mer, till exempel genom SKMA:s och Forum för levande historias digitala undervisningsmaterial ”Antisemitism – då och nu”.

Agneta Berliner