Det är med stor sorg vi mottagit beskedet att vår tidigare ordförande Håkan Holmberg gått bort.
Håkan ledde Svenska kommittén mot antisemitism mellan 1989 och 1998 då kommittén med begränsade resurser och svagt stöd länge fick arbeta i motvind. Det var en tid då nynazister utförde flera brutala våldsdåd, inklusive flera mord, och hetsen mot judar, invandrare, homosexuella och andra minoriteter blev allt mer aggressiv.
Parallellt hade närradiostationen Radio Islam inlett sina sändningar. Under en rad år spreds grovt judehat och propaganda som förnekade Förintelsen i etern. SKMA slog larm och anmälde sändningarna till JK, men protesterna mot Radio Islam var få. Sympatierna och ursäkterna för hatpropagandan var desto fler. Radio Islam försvarades av såväl extremhögern som av vissa vänsterkretsar och s.k. ”antisionistiska” opinionsbildare samt akademiker som professorerna Jan Bergman och Jan Hjärpe. JK åtalade trots det radiostationens ansvariga utgivare som fälldes för hets mot folkgrupp i både tingsrätt och hovrätt. I antologin ”Det eviga hatet”, som SKMA gav ut 1993, konstaterade Håkan: ”Det skrämmande är att det i fallet Radio Islam 1989 bara var lagstiftningen som fungerade.”
Denna utveckling liksom lärdomarna från Radio Islam-affären och den efterföljande affären Rami-Bergman ledde till att SKMA under Håkans ledning beslöt att kraftfullt stärka insatserna för att sprida kunskap om antisemitism, rasism och nazism liksom om Förintelsen och dess konsekvenser. Utbildningssatsningar riktade till lärare, journalister och andra grupper startades, skrifter som belyste antisemitism, förnekandet av Förintelsen, vit makt-musik och besläktade teman publicerades. SKMA lämnade 1996 också in den första JK-anmälan mot flera s.k. vit makt-musikgrupper.
I den offentliga debatten var Håkan, som ordförande för SKMA men också som riksdagsledamot för Folkpartiet och långvarig chefredaktör för Upsala Nya Tidning, en av de viktigaste rösterna som alltid med kunskap, saklighet och intellektuell skärpa avtäckte och kritiserade antisemitiska yttringar vare sig de uppträdde i radikalnationalistiska eller islamistiska sammanhang, i den politiska mittfåran eller den yttersta vänstern, eller ventilerades i debatten om Israel-Palestinakonflikten.
Håkan Holmbergs engagemang var emellertid vidare än så. Han personifierade den konsekventa antirasismen och det principfasta försvaret för demokratin och dess grundläggande värden. Med samma övertygelse som han bekämpade antisemitismen tog han strid mot islamofobi, antiziganism och andra former av rasism och diskriminering. Och med samma envetenhet som han kritiserade kommunistiskt förtryck varnade han för det hot mot demokratin som kommer från högerradikalism och radikal islamism.
Följdriktigt manade Håkan Holmberg tidigt till vaksamhet mot Sverigedemokraternas framväxt. Han såg med stor oro på senare års försök att göra SD till ett rumsrent samarbetsparti och underströk i sin skrift ”Den farliga mångfalden” (2018) att partiets nationalistiska ideologi utgör ett hot mot den liberala demokratins grundpelare.
Hans djupa engagemang var även en av de viktigaste drivkrafterna bakom Måndagsrörelsen som i början av 1990-talet, när baltstaternas frigörelse var en öppen fråga, krävde solidaritet med folken i Baltikum. Ännu ett tecken på den stridbara liberalism som Håkan stod för.
Att Håkans röst har tystnat är en stor förlust inte bara för SKMA. Han var en unik personlighet som kombinerade sitt brinnande engagemang med djup kunskap, intellektuell klarhet och, inte minst, mildhet och respekt för andra.
Svante Weyler
Lars M Andersson
Henrik Bachner
Stéphane Bruchfeld
Agneta Berliner
Kristian Gerner
Niklas Gårdfeldt Leavy
Lena Jersenius
Mirjam Kellermann
Karin Kvist Geverts
Gerald Nagler
Mathan Shastin Ravid
Willy Silberstein
Jesper Svartvik