Simon A. Waldman: Erdogan och myten om den judiska världskonspirationen

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2019

I november 2018 påstod Turkiets president Recep Tayyip Erdogan att George Soros stod bakom en sammansvärjning mot den turkiska regeringen. Uttalandet kommer knappast som en överraskning. I Turkiet är antisemitiska konspirationsteorier en oskiljbar del av regeringens ideologi, skriver den brittiske forskaren och Turkietkännaren Simon A. Waldman.

Enligt Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och hans styrande elit finns en dold, destruktiv och konspirerande hand som outtröttligt arbetar mot den turkiska republiken. Vore det inte för detta hemliga nätverks intriger skulle Turkiet vara en ledande global makt.

Vilka är dessa sinistra sammansvurna som i den dunkla skuggvärlden kring internationella företag, regeringar och transnationella organisationer konspirerar mot den turkiska republiken? Ni har redan gissat det: judar. Och den globala skräckfiguren George Soros är blott en av dem.

Den 21 november pekade Erdogan ut George Soros som påstods stå bakom en konspiration mot den turkiska regeringen. Han gjorde det genom att hävda att den turkiske affärsmannen och filantropen Osman Kavala, som för tillfället sitter häktad i väntan på rättegång, arbetade för ”den ökände ungerske juden George Soros”.

Erdogan tillade att Soros ”är en man som har i uppdrag att splittra och slå sönder nationer. Han har så mycket pengar, och han använder dem på detta sätt”, inklusive, uppenbarligen, till att orkestrera demonstrationerna vid Geziparken 2013, vilka riktade sig mot regeringens planer på att förstöra ett av Istanbuls sista grönområden och som utvecklades till en protest mot Erdogans alltmer auktoritära styre.

I Turkiet är antisemitiska konspirationsteorier inte bara närvarande, de är en oskiljbar del av regeringens ideologi.

2013 var det många turkar som deltog i gatudemonstrationer mot den förestående demoleringen av Geziparken. Ganska snart övergick demonstrationerna till omfattande protester som uttryckte missnöje med Erdogan och regeringspartiet AKP.

 

Istället för att medge att inte alla i Turkiet var nöjda med regeringens politik påstod den dåvarande vice premiärministern Besir Atalay att de huvudsakliga organisatörerna bakom protesterna inte var turkar, utan judar runt om i världen. En av Erdogans chefsrådgivare var till och med så skamlös att han anklagade regeringens motståndare för att värva soldater för judarna.

I ett uttalande som förbluffade både ekonomiska och politiska analytiker anklagade Erdogan demonstranterna i Geziparken för att vara provokatörer i tjänst hos ”räntelobbyn”, en grupp vars existens dittills varit okänd. Men som Efrat Aviv noterar i sin bok Antisemitism and Anti-Zionism in Turkey från 2017, dök en förklaring upp – i en tidning som ägdes av ingen mindre än president Erdogans svärson.

Vilken är den föraktliga grupp som söker manipulera Turkiets låneränta i syfte att profitera på och slå sönder den turkiska ekonomin? Ett nätverk av judiska finansmän som arbetar i maskopi med Opus Dei och Illuminati!

Efter Gezidemonstrationerna namngav Erdogan det organ som bar ansvar för Turkiets problem och motgångar: ”Hjärnan” (”The Mastermind”). Några månader senare sände den regeringsvänliga tv-kanalen Haber en dokumentär som också bar titeln ”Hjärnan”.

Med hjälp av regeringsvänliga akademiker, journalister och andra ”sakkunniga” förklarade dokumentären att judiska sammansvärjningar är lika gamla som berättelsen om Moses, vars efterkommande, judarna, har eftersträvat världsherraväldet i 3 500 år.

Det var de som krossade det Osmanska riket och drev fram de islamiska styrenas undergång, och som fortsätter att smida ränker mot Turkiet och till och med manipulerar den amerikanska regeringen.

Sedan dess har Erdogan återkommande nämnt ”Hjärnan”. Eftersom den förklarande dokumentären (vid flera tillfällen) sänts av en tv-kanal som är honom underdånig är det tydligt att Erdogan varje gång han nämner ”Hjärnan” endast menar en sak: judar.

Hemliga judiska konspirationer är en väsentlig del av den ideologi som präglar den politiska miljö ur vilken Erdogan och AKP trätt fram.

Den islamiska rörelsen Milli Görüs (National Outlook) växte fram under 1970-talet. Centralt i Milli Görüs ideologi är en säregen form av antisemitism som riktar ett anklagande finger mot endera judar eller Dönme (anhängare till 1600-talskabbalisten Sabbatai Zvi, ”den falske messias”) och hävdar att dessa låg bakom det Osmanska väldets undergång och skapandet av ett sekulärt samhälle på dess förkolnade lämningar.

En sådan rörelse hade blivit blott en mager fotnot i antisemitismens obevekligt vidsträckta historia om det inte varit för framväxten av Islamiska välfärdspartiet, ett senare uttryck för Milli Görüs-traditionen. Under ledning av Necmettin Erbakan, en gammal politisk bråkstake av format, tog partiet regeringsmakten 1996 med Erbakan som premiärminister, men avsattes redan året därpå i en militärkupp.

Erbakan var en vildsint antisemit av högsta kaliber som gillade att orera om judiska konspirationer och garnerade anförandena med otäcka förolämpningar; judar som bakterier, den sortens utfall.

Snabbspolning fram till idag: Är det särskilt märkligt att de intellektuella arvtagarna till detta såsom vetenskap framställda dravel påstår att det finns en hemlig judisk sammansvärjning mot Turkiet? Och dravlet fortsätter att spridas, och det med full kraft.

Erdogan har fällt vulgära antisemitiska uttalanden (”Du är Israels avkomma!”, sade han till en person som hade modet att offentligt kritisera honom.) Han har skamlöst fört fram konspiratoriskt nonsens som att judiskt kapital står bakom New York Times, efter att den ledande dagstidningen kritiserat hans antidemokratiska agerande.

Han försökte frånkänna omröstningen om självständighet i irakiska Kurdistan 2017 legitimitet genom att insinuera att omröstningen var ett resultat av judiska manipulationer. Med Erdogans ord: ”Ni har Frankrikes före detta utrikesminister [Bernard Kouchner] på ena sidan, och en annan jude [Bernard-Henri Lévy] på den andra, som tillsammans samordnar spelet”. Samtidigt antydde han att kurderna och Mossad har ett nära samarbete.

Dagens ekonomiska kris i Turkiet, ett resultat av landets underskott i bytesbalansen, skulder i utländsk valuta, centralbankens bristande självständighet och presidentens motvilja mot räntor, har också skyllts på judar.

När den turkiska liran föll mot dollarn i augusti hävdade Burhan Kuzu, medgrundare av AKP och parlamentsledamot fram till valet i juni 2018, att det var ”judiska bankirfamiljer” som bar ansvar för detta. Erdogan själv sade att det var samma människor som låg bakom kuppförsöket 2016 som bar ansvar för valutakrisen. Vilka var de?

Den misslyckade kuppen i juli 2016 genomfördes inte endast av en gülenistisk fraktion inom militären. Den var, enligt Erdogan-anhängare, en del av en större judisk konspiration.

De påstår att Fethullah Gülen, den turkisk-islamiske predikanten som befinner sig i exil i Pennsylvania och som är Turkiets fiende nummer ett, i själva verket är jude. Han är faktiskt en karaitisk jude, påstår Ersin Ramoglu, kolumnist på den regeringsvänliga dagstidningen Sabah, ekande Fuat Ugur, en annan journalist med sympatier för Erdogan.

Tamer Korkmaz på den regeringsvänliga tidningen Yeni Safak har förklarat att Gülen ingår i en sionistisk korsfararallians som söker förvandla Turkiet till en västlig koloni. Enligt Korkmaz är även den ärevördiga judiska organisationen B’nai Brith delaktig i komplotten.

Påståenden av detta slag har fått uppbackning av andra kolumnister på ledande dagstidningar som Can Kemal på den regeringstrogna Yeni Soz, och från parlamentsledamöter för AKP som Orhan Deligoz.

Ur detta perspektiv är alltifrån Gülenrörelsens verksamhet, kaoset i Syrien och till och med IS agerande en komplott orkestrerad av den judiska ”Hjärnan”, en buktalande marionettspelare, en judisk Mefistofeles som söker bringa Turkiet på fall.

Turkisk antisemitism är en grundpelare i det ideologiska tänkande som präglar president Erdogan, hans AKP-regering och deras sympatisörer. Pröva detta enkla test: Nästa gång du hör talas om en negativ  politisk eller ekonomisk utveckling i Turkiet, håll utkik efter antisemitismen. Du lär inte missa den.

Simon A. Waldman

Dr Simon A. Waldman är Visiting Fellow i Mellanösternstudier vid King’s College London och Mercator-IPC Fellow vid Istanbul Policy Center. Han är medförfattare till The New Turkey and Its Discontents (Oxford University Press, 2017). 

Artikeln publicerades ursprungligen i Haaretz 12/12 2018. Översättning: Henrik Bachner och Stéphane Bruchfeld.