Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2018

”Förut var det alltid vi som stod utanför dörren och knackade på, nu ringer de själva och bjuder in.” Jag och en annan medlem i SKMA hade just avslutat ett möte med ledningen för Karolinska sjukhuset i Stockholm, när kollegan, som har väldigt lång erfarenhet av arbetet i kommittén, kom med sitt nyktra konstaterande om att vår ställning i offentligheten har förändrats genom åren. Och det kan man ju glädjas åt, även om anledningen till vårt besök hos ett av landets största och viktigaste sjukhus var minst sagt beklämmande.

Det gällde en långvarig konflikt mellan arbetsledning och flera judiska läkare där SKMA dittills spelat en liten roll genom att ta ställning till några bilder som en arbetsledare publicerat i sociala medier. Men den direkta anledningen till mötet var att sjukhusledningen ville ha hjälp med att förstå vad detta var för ett slags konflikt och varför den väckte så starka reaktioner, både hos de inblandade och i offentligheten. Det kunde vi ge några förklaringar till.

Men vi ombads också komma med förslag om andra åtgärder som kanske skulle förebygga uppkomsten av liknande problem. Vi föreslog då att Karolinska sjukhuset och Karolinska Institutet tillsammans skulle tillsätta ett slags historikerkommission för att utreda dessa centrala institutioners förhållande till judiska läkare, judiska patienter, antisemitism och andra former av rasism genom historien. Ett par andra frågor, utöver den aktuella konflikten, skulle kunna utgöra utgångspunkter för en sådan granskning:

  • Vi vet att läkarstudenter i Uppsala och Lund var mycket aktiva i motståndet mot att låta tio tyska judiska läkare få inresetillstånd till Sverige strax före andra världskrigets utbrott. Uppsalamötet är välkänt, Lundastudenternas motstånd i mycket mindre grad. Och hur stor är kunskapen bland dagens läkare och sjuksköterskor på KS om hur deras företrädare ställde sig till ”judeimporten”? Var anställdes de svenska antisemitiska läkarstudenterna? På KS?
  • Solna stad hade knappast givit den nya gatan på Karolinska sjukhusets område namnet Astrid Cleves gata om man på sjukhuset kunnat sin och sina läkares historia. Cleve var visserligen en mycket framstående vetenskapskvinna, men hon var också pronazist och förintelseförnekare.
  • En av den svenska rasforskningens pionjärer, Gustaf Retzius, har givit namn åt byggnader, vägar och institutioner inom Karolinskas område.

Vi vet ännu inte hur KS ställer sig till vår idé, men vi är beredda att upprepa den i offentligheten om inget sker eller svaret vi får är otillfredsställande.

Jag ska erkänna att en inspiration till detta krav kommer från den tidigare tyske utrikesministern Joschka Fischer som en gång retade upp sig till den grad på att hans underställda i den diplomatiska kåren hävdade att de tyska diplomaterna som var verksamma efter andra världskriget hade ett till största delen ”rent” förflutet från nazitiden. Den digra rapport som blev resultatet av hans ilska gav den diplomatiska självförståelsen en knäck.

Karolinska sjukhuset kanske skulle må bra av samma slags knäck.

***

Nyligen kom en rapport från CNN om antisemitism i sju länder, däribland Sverige och den följs i dagarna av en rapport  från ett organ inom EU som har låtit undersöka judars uppfattning om antisemitismen i de 12 länder där 96 % av Europas judiska befolkning lever. Viktiga undersökningar, som tyvärr inte bjuder på några positiva överraskningar. Antisemitismen är i stora drag lika rikt förekommande som tidigare, en förkrossande majoritet av Europas judar (90 %!) upplever att den ökar.

Sverige kommer, om man så vill, lindrigt undan i jämförelsen. Men då måste man bortse från det plågsamma faktum att ca 7 % av den vuxna befolkningen i Sverige hyser direkt negativa känslor gentemot judar. Hur många blir det om man ställer upp dem på ett torg? Eller de 13-15 % som anser att judar har för stort inflytande i finans- och medievärlden. Eller de 20 % som anser att judar använder sig av Förintelsen för att vinna fördelar. Hur skulle det gå till förresten? Jo, så här kanske: Vi vill påminna er om Förintelsen för att svenska judar ska slippa få sin kippa avslagen eller sin davidsstjärna bortsliten från sitt halsband!

SKMA använder också lärdomarna från Förintelsen för att bekämpa antisemitismen. Det är SKMA:s själva livsnerv. En anledning så god som någon för dig som läser detta att bli stödmedlem.

Svante Weyler

Ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism