”Det finns ett hat mot Israel som inte är rationellt”. Intervju med 2018 års Elsapristagare Charlotte Wiberg

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2018

Den 8 november delade SKMA för sjunde gången ut Elsapriset, en utmärkelse till enskilda personer eller grupper som via sociala medier eller på annat sätt motverkar antisemitism och andra typer av fördomar. Vägledande är att de belönade initiativen når unga människor och på något sätt gör skillnad och skapar debatt. Priset består av ett diplom och 20 000 kr.

2018 års mottagare är frilansskribenten Charlotte Wiberg. Prismotiveringen lyder: Charlotte Wiberg har under många år varit en av de viktigaste rösterna i den svenska debatten om antisemitism. Med djupgående kunskaper och lysande formuleringskonst har hon i mängder av artiklar och inlägg i sociala medier och tryckt press belyst och kritiserat antisemitiska och rasistiska uttryck och företeelser varhelst de förekommer. Charlotte Wibergs kunskapsrika, konsekventa och skarpa analyser är ett föredöme och en inspiration, som inte minst via sociala medier har nått många unga människor.

– Charlotte Wiberg personifierar den konsekventa antirasismen, med samma skärpa blottlägger och kritiserar hon antijudiska och rasistiska yttringar oavsett sammanhang och oavsett om de dyker upp till höger eller vänster. Hon är en mycket värdig pristagare, kommenterade Svante Weyler, ordförande för SKMA.

Charlotte Wiberg är frilansskribent och filmvetare, bosatt i Malmö. I början av 2000-talet behandlade hon antisemitism och rasism på sin blogg Kamferdroppar, därefter har hon publicerat sig i SKMA:s Nyhetsbrev och blogg, i Expressen, Kristianstadsbladet, Sydsvenskan, Svenska Dagbladet, DN och i Expo. Hon använder även ofta sociala medier för att upplysa om och bilda opinion mot antisemitism, rasism och politisk extremism.

SKMA ställde några frågor till Charlotte Wiberg.

Grattis till Elsapriset 2018. Hur reagerade du på nyheten att du tilldelats priset?

Jag blev glad, men förvånad. Jag trodde jag var för gammal för att komma i fråga!

Du har länge intresserat dig för och skrivit om antisemitism. Hur började ditt engagemang och vad bygger det på?

Det började på 90-talet i samband med att jag på universitetet skrev en receptionsstudie om R. W. Fassbinders pjäs Soporna, staden och döden. Jag var intresserad av att det rådde så diametralt olika uppfattningar om den. Den stoppades från att visas i Frankfurt då scenen ockuperades av en grupp judiska aktivister. När jag tittade närmare på konflikten och vilka argument som framfördes på de båda sidorna märkte jag att pjäsens försvarare över huvud taget inte ville tala om antisemitism och inte bemötte kritikerna utan tyckte att pjäsen utmanade mäktiga ekonomiska intressen, och att detta var skälet för motståndet – vilket i detta sammanhang är en form av antisemitism. Jag upptäckte att det finns en minoritet som, även här i Sverige, inte lyssnas på och att det existerar en antisemitism som jag tidigare inte varit medveten om.

Du har vid ett flertal tillfällen kritiserat antijudiska yttringar i vänstermiljöer. Hur yttrar sig antisemitism på vänsterkanten, i vilka sammanhang återfinns den?

Det finns en fullständig fixering vid Israel och ett hat som inte är rationellt. Många tycker att Israel inte borde existera. Att inte se Israel helt i svart väcker misstänksamhet. Det är naturligtvis problematiskt för många judar som har förbindelser med Israel och därmed blir misstänkliggjorda, bortsett från att demoniseringen av Israel i sig innebär en irrationell fiendebild. Men det finns också andra föreställningar, som att judar borde ha lärt sig något av Förintelsen eller att de har mycket pengar och inflytande. Absolut oftast yttras antisemitism dock i samband med Israel-Palestinakonflikten.

Du har även varit kritisk till hur delar av vänstern förhållit sig till antisemitism. Vilka är problemen? Ser du någon förändring av synsätt?

Den antirasistiska rörelsen missar ofta antisemitismen som fördomsbild. Det beror, tror jag, på att judar inte ser ut att vara en utsatt grupp i samhället, och betraktas som ”vita”, och därmed privilegierade. Synen på Israel spelar nog också in. Jag tycker ändå medvetenheten ökat något under senare år, och antisemitism är inte längre ett icke-ämne inom vänstern.

Du står själv till vänster politiskt. Vilka reaktioner har du mött från politiska meningsfränder när du kritiserat uppfattningar i det egna lägret?

Ja, många blir helt enkelt väldigt arga och jag misstänkliggörs som ”höger” eller som ”sionist” (som sionismen i deras uppfattning är). ”Anhängare av folkmord”, är väl det värsta jag kallats. Men det finns också de som tycker det är bra att jag tar upp antisemitism.

Du är en flitig användare av sociala medier. Hur kan till exempel Twitter användas för att upplysa om och bemöta rasistiska och antisemitiska uppfattningar?

Twitter är ett enkelt forum för att sprida länkar och tankar, och bemöta påståenden direkt.

Elsa-priset består av ett diplom och en prissumma om 20 000 kr. Vet du vad du ska göra för pengarna? 

De går in i min reguljära verksamhet som frilansskribent! Det är ju inte precis fett i den branschen. Men jag har också unnat mig en liten resa.