Anna Simon-Karlsson: I sociala medier paketeras judehat som ”skämt”

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2018

Gästkrönika av Anna Simon-Karlsson

Internet har blivit det främsta forumet där antisemitiska uttryck och idéer sprids för att få fäste hos nya grupper. Det är inte bara inom de mest radikala högerextrema, vänsterextrema och islamistiska grupperna som antisemitiska tankegångar förekommer. Genom alternativa medier och diverse subkulturer i nätforum når antisemitiska och främlingsfientliga åskådningar idag ut till en allt bredare grupp av befolkningen.

Att en stor del av antisemitismen sprids online är något som vi i Judiska Ungdomsförbundet i Sverige (JUS) möter regelbundet och ser som en viktig fråga att lyfta när man ska tala om antisemitismen från ett ungdomsperspektiv. Judiska ungdomar upplever framförallt antisemitism i de naturliga sammanhang som de själva rör sig i, vilket är i grund- och gymnasieskolan, på universitetet, på extrajobbet, vid fritidsaktiviteter och på sociala medier.

SKMA har tidigare uppmärksammat en tysk studie som visar att antisemitismen på nätet har ökat. Det har skett både en språklig radikalisering och en ökad normalisering av antisemitism, där det har blivit allt vanligare med avhumaniserande och demoniserande beskrivningar av judar.

Företagen som driver de största plattformarna har varit tafatta när det kommer till att markera inlägg som hatiskt innehåll och stänga av de konton som upprepade gånger sprider hatfyllda och hotfulla budskap. Deras algoritmer har till och med gynnat sådana inlägg så att de får större spridning på grund av att de premierar innehåll som väcker många reaktioner. Det är också så att de som sprider hat mot judar, genom kod- och symbolspråk, har blivit bättre på att kringgå regler och hetslagstiftning.

Ett steg i rätt riktning är att Facebook nyligen meddelade att deras algoritm kommer att ändras. Sensationellt och provokativt innehåll kommer numera att straffas av algoritmen, och oavsett om ett inlägg med hatiskt innehåll får många likes och delningar så kommer inlägget att synas för betydligt färre personer. Det kan visserligen förbättra klimatet på nätet för många användare, men löser inte grundproblemet med förekomsten av antisemitiska attityder i samhället.

På nätet blir det också tydligt att det skett ett generationsskifte när det kommer till förintelseförnekelse, att propagandan förändrats och växer i nya grupper. Därför krävs det nya strategier för att bemöta argumenten och bekämpa den nya generationens förintelseförnekare.

Den äldre generationens förintelseförnekare har sedan år 1945 försökt tvätta bort nazisternas brott mot mänskligheten och återupprätta nazismen som ideologi. Det är en rörelse som försökt framställa sig som ”vetenskaplig”, där ”bevisen” mot att Förintelsen ägt rum framförs som något som ska likna fakta och akademiska resonemang av ”forskare”. Hos den yngre generationens förnekare ser argumentationen delvis annorlunda ut.

Nu handlar det istället om en sorts sarkasm, ironi och humor där man gör sig lustig över och hånar Förintelsen, eller rent av hyllar den. Även inom andra former av antisemitism kan man se tendensen att snarare förlöjliga och göra narr av judar i ett skämtsamt format som tillvägagångssätt.

Det börjar ofta med memes, symboler och virala inlägg från nätforum som Reddit och 4chan, som sedan sprider sig vidare till plattformar som Twitter och Facebook. Inlägg som från början skapats av alt-right-rörelsen kan göras om i flera versioner som sedan blir så pass ”mainstream” att de vid flera tillfällen delats bland mer etablerade profiler i samhällsdebatten. Pepe-grodan, mjölkglaset och snöflingan är exempel på sådana symboler. En viktig sak att poängtera är att det inte handlar om att just den aktuella bilden som får bredare spridning innehåller ett antisemitiskt budskap, utan att avsändaren bakom dessa bilder även sprider antisemitisk propaganda som de får mer trafik till genom att man delar deras mer ”acceptabla” inlägg.

Kritik mot dem som delat inlägg av det här slaget avfärdas ofta med att det bara är ett skämt och att kritikerna är humorbefriade och alarmistiska – eller lättkränkta snowflakes. Det leder inte sällan till en debatt med argument om att man måste få skämta om allt, att det är viktigt att man inom ramen för humor får ha högt i tak, eller att man anser sig ha rätt att dela inlägg som i sig inte är problematiska men som kommer från en problematisk avsändare.

De extremistiska rörelsernas uttalade mål är att påverka den etablerade samhällsdebatten och få spridning för sina antisemitiska idéer. Att dela deras memes och symboler, oavsett om det aktuella inlägget inte kan anses vara antisemitiskt, bidrar oavsett till att legitimera och normalisera deras budskap inför en bredare publik.

Alla vi som arbetar med att motverka antisemitism har ett ansvar för att bemöta de nya argument och budskap som sprids bland den yngre generationen. Det är viktigt att vi fångar upp dessa yttringar och arbetar med information och kunskap om de moderna antisemitiska uttrycken. Vi måste visa att det inte finns något utrymme för antisemitism, även när den påstås vara på ”skämt”.

Anna Simon-Karlsson

Ordförande för Judiska Ungdomsförbundet i Sverige (JUS).