Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev oktober 2018
Antisemitism är ingen enkel sak att begripa sig på. Än mindre att rota ut.
Jag hade blivit inbjuden till en folkhögskola i Närke för att prata om antisemitism. Obligatorisk närvaro för eleverna, aulan proppfull. Intensiv uppmärksamhet, inga mobiler blinkade, ingen reste sig och gick.
Efteråt ville en lärare att jag skulle träffa en av hennes elever, en väldigt begåvad pojke, sa hon. Ensamkommande från Afghanistan.
Han var väldigt nöjd med mitt föredrag. Mycket intressant. Det var bara en sak som gjort honom besviken. Han hade särskilt sett fram emot mitt besök för att äntligen få träffa en jude. I hela sitt unga liv hade han hört talas om judar och att de var orsaken till allt elände. Och nu skulle han få se om det stämde, liksom. Och så kom jag, en vanlig svenne. Han lät sig tröstas med adresser till några platser och människor där han kunde möta svenska unga judar, jag hoppas han for dit.
Det är, bland annat, den här formen av antisemitism som åsyftas när det – på ett delvis missvisande och ibland grumligt sätt – talas om den ”importerade”. Kulturell antisemitism, en antisemitism som varken bygger på egna erfarenheter eller på politiska ställningstaganden. Den är naturligtvis inte ofarlig, den kan laddas, den kan utnyttjas, den kan fås att explodera – men den kan också mötas med kunskap, diskussion, kort sagt: upplysning. Den är besläktad med den kulturella antisemitism som Europa, särskilt fram till andra världskriget och Förintelsen, var dränkt i och som fortfarande lämnar tydliga spår.
En viktig uppgift blir nu att se till att även nyanlända ges kunskaper om antisemitismen och dess mest katastrofala konsekvens, Förintelsen. Det är det vi har våra upplysningsinstitutioner, främst skolan, till. Vi måste tro att de ska klara av det. Det nya digitala undervisningsmaterial som SKMA och Forum för levande historia just lanserat, “Antisemitism – då och nu”, blir här ett viktigt hjälpmedel.
Den aktuella hovrättsdomen gällande brandbomberna mot Göteborgs synagoga – där utvisningen av en av attentatsmännen hävdes med motiveringen att brottet kunde betraktas som riktat mot Israel och att myndigheterna där skulle kunna tänkas utsätta en till Palestina utvisad man för fara – antyder att en annan, mer svåråtkomlig antisemitisk tankefigur kan ha spelat roll. Den som gör alla judar, överallt och alltid, ansvariga för Israels politik. Den går tillbaka på ett slags tanke om att judar i Sverige och andra länder egentligen saknar fosterland, och nu tilldelas de därför ett, Israel.
Den tanken återfinns mitt i det svenska samhället, liksom i de flesta länder i Europa. Den tanken bidrar till de uppflammande antisemitiska utbrotten här i Sverige i samband med varje tillspetsning av läget i Mellanöstern. Den tanken härjar i det engelska Labourpartiet. Nu förefaller den ha färgat en dom i en svensk domstol.
Hur bekämpar man sånt? Jo, i första hand genom att använda sig av en annan institution för upplysning: den allmänna debatten. Vi var flera som kraftigt protesterade mot domen och krävde att Riksåklagaren skulle föra den till Högsta domstolen för prövning. Och vi fick gehör. Riksåklagarens skäl för att begära prövning handlade visserligen inte direkt om antisemitism – det i sig utgör ju inget brott – men nu öppnas möjligheten att undanröja en dom som delvis tycks ha påverkats av en synnerligen grumlig tankefigur.
Det är genom att använda sig av detta samhälles alla olika institutioner för upplysning som SKMA verkar. I dag. Och i morgon.
Svante Weyler
Ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism