John Færseth: Johan Galtung och antisemitismen

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2018

Fredsforskaren Johan Galtung har under lång spridit antisemitiska föreställningar. Men det tycks många blunda för. 2017 tilldelades han till exempel ett fredspris i Sverige. Den norske journalisten och författaren John Færseth beslyser Galtungs  tankevärld och varnar för hans propaganda.

Den norske samhällsforskaren Johan Galtung (född 1930) ses ofta som fredsforskningens grundare. Han har mottagit ett stort antal priser och innehar en imponerade rad hedersdoktorat världen över.

Under senare år har emellertid en annan sida av Galtungs verksamhet kommit i dagen. Fredsprofessorn har upprepade gånger gjort uttalanden som ligger farligt nära klassisk antisemitism samtidigt som han använt kända judehatare och nynazister som källor.

Själv har Galtung förnekat att han skulle vara antisemit och hänvisat till arbete han utfört för amerikanska Anti-Defamation League och till vad han påstår är ett långvarigt försvar för staten Israel i dess konflikt med arabvärlden. Sitt bruk av källor har han försvarat med att han inte har för vana att granska människors politiska ståndpunkter innan han refererar till dem.

Om man tittar närmare på Galtungs uttalanden och källanvändning så avtecknar sig bilden av en professor som i bästa fall har synnerligen bristfälliga kunskaper om källkritik och som uppenbarligen hänvisar till källor han aldrig läst. I sämsta fall befinner han sig numera i ett universum där antisemitism och konspirationsteorier florerar.

Breivik och de ”virtuella judarna”

Galtungs flirtande med antisemitiska föreställningar blev första gången synligt under ett föredrag på Universitetet i Oslo den 30 september 2011, en kort tid efter terrorattentaten i Oslo och på Utøya. I föredraget argumenterade Galtung för att man borde titta närmare på massmördaren Anders Behring Breiviks medlemskap i frimurarna, vilka enligt Galtung hade ”en klart judisk ankytning” och vars medlemmar var att betrakta som ”virtuella judar” som genomgått en symbolisk omskärelse. Denna föreställning ser ut att ursprungligen komma från den tyske generalen och protonazisten Erich von Ludendorffs bok Frimureriets Avsløring (1927).

Som källa för information om frimurarorden rekommenderade Galtung böcker av de två norska författarna Per-Aslak Ertresvåg och Erik Rudstrøm. Rudstrøms tvåbandsverk Frimureriet og de skjulte makteliter är antagligen bland det grövsta som författats inom norsk, antisemitisk litteratur under efterkrigstiden. Rudstrøm hävdar bland annat att det säljs narkotika i synagogorna, att Förintelsen är påhittad och att flera som försökt att avslöja detta har dödats av judar. Rudstrøm menar också att den norska arbetarrörelsen har baserat sin verksamhet på Sions vises protokoll.

Detta var inte sista gången som Galtung indirekt hänvisade till Sions vises protokoll. Under åren som följt har Galtung gång på gång refererat till boken. I vissa fall som något man bör läsa för att förstå antisemitismen, andra gånger som en bra kommentar till dagens ränte- och skuldbaserade ekonomi eller till den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs. Det senare är en bank som på grund av sitt judiskklingande namn idag ofta figurerar i antisemitiska konspirationsteorier.

Sions vises protokoll som vägvisare

Galtung svarade på kritiken med en text som publicerades i november samma år. Här fortsatte Galtung att antyda att frimurarorden kunde vara inblandad i terrorn genom ”ties of loyalty that constitute a collectivity of solidarity, support, perhaps also cooperation on that day of his atrocious attack on categories of people (…)”. Galtung försvarade också Rudstrøms hänvisning till Sions vises protokoll: ”Read them as a guide to our world and judge for yourself.”

I april 2012 följde Galtung upp med följande klargörande på nätsajten Humanist: ”Jag undrar hur många som har så bestämda uppfattningar om Sions vises protokoll som har läst dem? Det är omöjligt att göra det idag utan att tänka på Goldman Sachs. Och här är jag enig med Erik Rudstrøm: det är svårt att tro att den ryska hemliga polisen var kapabel att skriva en sådan analys.” Samtidigt hävdade Galtung att en stor del av medierna i USA och resten av världen ägdes av judar, men att detta inte nödvändigtvis behövde vara negativt utan också kunde vara en garanti för kvalitet.

“Judar kontrollerar världens medier”

Som belägg för den judiska dominansen inom media hänvisade Galtung till en text med titeln ”Six Jewish companies own 96% of world media”.

Att judar kontrollerar 96% av världens medier är självfallet nonsens. Bara det faktum att en stor del ägs av stater som Kina, Ryssland och Qatar visar att det är fel. Det är heller inte så att judar har samma agenda, vare sig politiskt eller på andra områden.

Texten illustrerades med en teckning i vilken en bläckfisk med Davidsstjärna lindade tentaklerna runt världen, och den innehöll formuleringar som ”By permitting the Jews to control our news and entertainment media, we are doing more than merely giving them a decisive influence on our political system and virtual control of our government; we also are giving them control of the minds and souls of our children, whose attitudes and ideas are shaped more by Jewish television and Jewish films than by their parents, their schools, or any other influence.”

Nätsajten Galtung hänvisade till är idag borta, men både texten och illustrationen återfinns på internet. Det kan noteras att den aktuella texten inte hävdade att det påstådda judiska ägarskapet påverkade bevakningen av Israel-Palestinakonflikten, vilket kanske kunde ha attraherat fredsforskaren Galtung, utan istället påstod att judiskt ägarskap hade fått medier att mata barn och unga med underhållning bestående av sex och våld, och uppmanat svarta ungdomar att begå våldshandlingar mot vita genom att marknadsföra våldsam gangsterrap.

Som om detta inte var nog kunde Humanists redaktör – som i ett bifogat klargörande kraftfullt tog avstånd från Galtungs påståenden – avslöja att den text som Galtung hänvisade till var en förkortad version av av en artikel med titeln ”Who rules America”, författad av William Pierce. Pierce är känd som grundare av National Alliance, den kanske viktigaste nynazistiska organisationen i efterkrigstidens USA. Han är också känd som författare till romanen The Turner Diaries, en manual för folkmord på judar, svarta och andra ”rasfiender”.

Galtungs försvar för Sions vises protokoll och hänvisning till Pierce väckte uppseende och ledde till kritik, vilken fredsforskaren avvisade som ”dravel” och ett utslag av en provinsiell norsk debatt. ”Detta är orsaken till att jag lämnade Norge”, förklarade han för tidningen Verdens Gang. I en intervju med NRK nekade han till att ha hört talas om William Pierce, men preciserade att han inte hade anledning att tro att något i texten skulle vara fel. Han upprepade också att det enligt hans mening fanns mycket som var intressant i Sions vises protokoll.

“Judea declares war on Germany”

Referenserna till Sions vises protokoll och Rudstrøm är inte de enda exemplen på hur Galtung återgivit kända antisemitiska föreställningar. I boken 50 Years – 100 Peace & Conflict Perspectives från 2008 försöker Galtung kontextualisera de nazistiska förföljelserna av judar genom att hänvisa till ”den sionistiska krigsförklaringen mot Tyskland”.

Denna ”krigsförklaring” baserar sig på en artikel i tidningen Daily Express från 13 mars 1933 med rubriken ”Judea declares war on Germany”. Det var en missvisande rubrik – varken då eller nu existerar någon politisk enhet vid namnet Judea, inte heller fanns någon judisk centralledning som skulle kunna utfärda en sådan krigsförklaring. Vad det i själva verket handlade om var att en grupp judiska ledare och organisationer utanför Tyskland efter att Hitler utsetts till rikskansler uppmanade till bojkott av tyska varor. Hitler hade redan en lång historia av antijudisk agitation och nazisternas stormtrupper hade genomfört en lång rad angrepp på judar och judiskägda affärer och företag.

Påståenden om en dylik ”krigsförklaring” används ofta i Förintelseförnekande propaganda om att nazisternas politik var en ”försvarskamp” mot judarnas ”krig”. Den dök senast upp på Nordiska motståndsrörelsens nätsajt i mars förra året.

Nätverk för fred

Vid sidan av rollen som forskare är Galtung även mångårig styrelsemedlem i organisationen Transcend International, som han också var med om att grunda 1993. Transcend beskriver sig som en organisation som vill skapa en fredligare värld genom handling, utbildning och forskning. Organisationens webbsida inkluderar bland annat nyhetstjänsten Transcend Media Service (TMS). Galtung är själv inte redaktör för denna, men skriver ledare varje vecka.

Åtskilliga artiklar på sajten har en starkt konspiratoriskt prägel. Det hävdas till exempel att ebolaepidemin egentligen var ett resultat av amerikansk biovapenforskning och spreds genom vaccinationer eller att det snart kommer att utbryta krig mellan USA och Iran därför att judiska bankirer vill säkra kontrollen över iranska banker. Minst en artikel, författad av den brittisk-israeliske jazzmusikern och aktivisten Gilad Atzmon, ifrågasätter även Förintelsen.

Flera av skribenterna som är aktiva på TMS har också spelat en central roll i spridningen av konspirationsteorin om att massmördaren Anders Behring Breivik skulle vara ”sionist” eller israelisk agent. Terrorn på Utøya och i Oslo skulle enligt denna teori vara ett straff eller en ”varning” till Norge och Arbeiderpartiet att inte erkänna en palestinsk stat eller på andra sätt stödja Israels kritiker, en teori som kanske även återspeglas i Galtungs uppmaningar att granska Breiviks medlemskap i frimurarorden och påståenden om att medlemmarna där är ”virtuella judar”.

Sprider antisemitism

Galtungs upprepade ett steg fram och ett tillbaka-kommunikation gör att det är svårt att till fullo få grepp om vad han egentligen menar. Men trots detta finns anledning att slå larm då han regelbundet dyker upp som föreläsare, som gäst i norsk radio och tv och som hedersgäst vid olika fredsarrangemang. För inte så länge sedan tilldelades han ett alternativt fredspris i Sverige och i februari 2017 mottog han ett hedersdoktorat från universitet i Madrid.

Även om Galtung förnekar att han skulle vara antisemit så har han blivit en viktig kolportör av antisemitiska föreställningar och han använder sin akademiska position till att ge dem trovärdighet.

Klarläggande: Jag har sedan 2011 haft en pågående debatt med Johan Galtung, där jag vid ett flertal tillfällen har påpekat att han sprider antisemitiska föreställningar. Flera av uttalandena som refereras i texten har kommit som direkta repliker på saker jag sagt och skrivit. Även om detta innebär att jag inte är en neutral observatör är alla påståenden i texten väl underbyggda.

John Færseth

Journalist och författare till bl.a. KonspiraNorge (2013, ny utgåva 2017) och Ukraina – landet på gränsen (2014). Översättning: Henrik Bachner och Stéphane Bruchfeld.