Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev juni 2017
Propagandan om att en judisk konspiration ligger bakom invandring och mångkultur är vanlig i den öppet antisemitiska extremhögern. Nu tycks den vinna insteg även i den bredare högernationalistiska rörelsen.
Antisemitism i Sverige förekommer i olika skepnader och politiska sammanhang. Dess mest extrema yttringar hittar vi i radikala islamistiska respektive nazistiska grupper. Effekterna av det högerextrema hatet har nyligen kunnat iakttas i Umeå, där Nordiska motståndsrörelsens hets och hot tvingat judiska föreningen att lägga ner verksamheten.
För nazister och besläktade delar av extremhögern är judehatet centralt. Dessa grupper är även rasistiska i en mer övergripande mening – i deras propaganda flödar hatet mot utomeuropeiska invandrare, muslimer, svarta, romer och andra. Antisemitismen fyller emellertid en särskild funktion: den ”judiska världskonspirationen” utgör en huvudförklaring till allt som är ”fel” i Sverige och världen.
Såväl migration, flyktinginvandring och mångkultur som antirasism, feminism och HBTQ-rättigheter är enligt extremhögern skapelser av judiska manipulationer – vars syfte är att försvaga de ”vita folkens” existens, skydda judar och underlätta den ”judiska maktens” herravälde. Ibland sägs detta öppet, ibland via kodord som ”kulturmarxism” och ”Frankfurtskolan”.
Det vi ser nu är hur dessa idéer i den ena eller andra formen på ett allt tydligare sätt hittar in i delar av den bredare högernationalistiska rörelsen. Ett aktuellt exempel kan hämtas från den SD närstående sajten Avpixlat.
En krönika på Avpixlat den 16/4 påstod att “judiska invandrare” bär huvudskulden för vad som beskrevs som dagens ”sönderslitna” mångkulturella Sverige präglat av ”otrygghet, kriminalitet och gapande klyftor mellan infödda och ’annorlunda svenskar’”. Processen inleddes, enligt krönikan, på 1960-talet när vissa ”judiska invandrare” med hjälp av den ”judiskt ägda Bonniertidningen Dagens Nyheter” och det dåvarande Högerpartiets ”judiske partiledare” Gunnar Heckscher började driva frågan om ökad invandring och ”minoriteters rättigheter”. Så småningom lyckades de intrigerande krafterna rekrytera Olof Palme för sin sak: ”I maj 1967 höll Palme ett tal vid Stockholms Judiska Center där han uttryckte stark ovilja mot svensk nationalism och firandet av den svenska nationaldagen.” Och så vidare.
Möjligen fick Avpixlat kalla fötter för efter några dagar avlägsnades de uttryckliga referenserna till judar, men sajtens läsekrets hade knappast några problem att förstå textens antisemitiska budskap. Efter att SKMA uppmärksammat Avpixlats krönika tog dock sajtens chefredaktör den ursprungliga texten i försvar och deklarerade att den helt saknade antijudiska inslag och aldrig borde ha redigerats. Men en dag senare plockades krönikan bort. Avpixlat meddelade att de fortfarande inte såg några antisemitiska inslag i texten, men eftersom vissa ”tolkat” den så och eftersom sajten inte vill ”ge våra meningsmotståndare några som helst öppningar för att misstänkliggöra oss för antisemitism” så hade man beslutat att avpublicera den.
Bakgrunden var att vissa röster i kretsen kring Avpixlat och SD invänt mot publiceringen. Sannolikt inte så mycket på grund av innehållet som att kritik för antisemitism anses störande i arbetet med att etablera SD som ett rumsrent parti i svensk offentlighet.
Men det antisemitiska utspelet möttes även av kraftiga applåder från delar av supporterskaran. En av dem som gladdes var Ingrid Carlqvist, sedan många år en inflytelserik röst i antimuslimska opinioner och med en lång historia av samarbete med SD. Carlqvist hör själv till dem som spridit samma konspirationsteori som Avpixlat. I poddsändningen ”Ingrid & Conrad” 6/2 2017 meddelade hon bland annat att ”De som gått i bräschen för Sveriges grymma förvandling till Absurdistan är judar”. Med ”Absurdistan” menar Carlqvist ett mångkulturellt samhälle.
Carlqvist förefaller dock beredd att i nuläget gå något längre än Avpixlat. I en serie meddelanden på Twitter den senaste tiden har hon, med argument kända från ”historierevisionistisk” propaganda, ifrågasatt Förintelsen. ”Jag uppmanar alla att gå igenom bevisen för Förintelsen. De flesta är övertygade om att det finns tonvis med bevis, men när man går igenom det blir det inte alls så tydligt längre”, skrev hon bland annat.
SD och dess nätbaserade stödtrupper söker gärna framställa partiet som en motståndare till antisemitism. Det stämmer inte. Antisemitismen utgör en underström i SD-vänliga miljöer och artikuleras med stor regelbundenhet av SD-politiker på olika nivåer. I regel möts antijudiska utspel inte av några reprimander. Endast när hatet uppmärksammas medialt och därigenom anses besvärande – som till exempel i fallet med riksdagsledamoten Anna Hagwall som i fjol spred myten om judisk kontroll över svenska medier – reagerar partiledningen.
Vad som däremot stämmer är att SD gärna instrumentaliserar frågan om antisemitism, framför allt i syfte att använda den som slagträ mot muslimer. Fientlighet mot judar inom delar av de befolkningsgrupper som har rötter i Mellanöstern utgör ett reellt problem som måste bemötas. För SD och dess svans handlar det dock om något helt annat: en problematik som kan exploateras för att utmåla ”muslimerna” som ett hot.
Som Stiftelsen Expo visat finns åtskilliga och allt tydligare överlappningar mellan extremhögern och den populistiska högernationalismen. Antisemitismens synligare avtryck i SD-sfären bör förstås även mot denna bakgrund.
SKMA