Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev juni 2017
En ny rapport om antisemitism i Tyskland pekar på att stödet för traditionella antijudiska myter försvagas samtidigt som antisemitiska uppfattningar i sammanhang som rör Israel har en betydande utbredning. Fientlighet mot judar bland grupper med rötter i Mellanöstern ska tas på allvar, men får inte leda till att judehatet i högerextrema miljöer negligeras, skriver författarna.
2008 tillsatte den tyska förbundsdagen en oberoende expertkommission med uppdrag att belysa antisemitismen i dagens Tyskland och föreslå åtgärder för att motverka denna. Kommissionen, som inkluderar ledande antisemitismforskare, presenterade under våren sin andra rapport.
Enligt rapporten indikerar attitydundersökningar att andelen tyskar som instämmer i öppet uttryckta ”klassiska” antisemitiska påståenden minskat under de senaste 15 åren. Med klassisk antisemitism avses till exempel myter om judiska konspirationer. 2012 var det nio procent som stödde denna typ av påståenden, 2016 hade andelen sjunkit till fem procent. Andelen som instämde i Förintelse-relaterad antisemitism, till exempel påståenden som relativiserar Förintelsen eller argumentation som förvandlar offer till gärningsmän och tvärtom, har också minskat, men fortfarande stöder 26 procent denna typ av uppfattningar.
Israel-relaterad antisemitism, till exempel uppfattningar som rättfärdigar judehat med hänvisning till Israels politik eller likställer israelisk politik gentemot palestinier med Nazitysklands politik gentemot judar, har stöd hos 40 procent av befolkningen. I rapporten understryks att hård kritik mot Israel inte behöver ha något samband med antisemitism, men att empiriska studier pekar på att en viss korrelation i många fall föreligger. Enligt en studie från 2014 instämde 55 procent av dem som var kritiska till Israel även i något Israel-relaterat antisemitiskt påstående, och 53 procent instämde därutöver i ett icke Israel-relaterat antisemitiskt påstående.
Antisemitismen i Tyskland tar sig olika uttryck.
Attitydstudier pekar vidare på att antisemitiska uppfattningar korrelerar med fientlighet mot andra grupper och att det finns ett tydligt samband mellan fientlighet mot judar och högerpopulism eller högerextremism. Antisemitiska inställningar är särskilt utbredda i opinioner som sympatiserar med det högernationalistiska partiet Alternative für Deutschland, AfD, men återfinns även bland grupper som sympatiserar med partier i den demokratiska mittfåran. Skillnaderna i attityder mellan invånare i östra och västra Tyskland är små. Perioden efter 1989 var antisemitiska uppfattningar mer utbredda i väst, idag förefaller de vara något mer utbredda i öst.
Andelen som hyser en negativ inställning till judar bland kristna är ungefär lika stor som bland icke-religiösa. Andelen muslimer som bär på antisemitiska inställningar är högre än bland icke-muslimer, skillnaden är tydligast i grupper med rötter i arabiska och nordafrikanska länder och är mest markant bland unga personer. Rapporten redovisar även resultat från en intervjuundersökning med flyktingar som kommit till Tyskland under senare år. Dessa pekar på att antisemitiska uppfattningar är jämförelsevis utbredda bland flyktingar från framför allt arabisk-muslimska länder.
Expertkommissionen menar att problemet med antisemitism bland muslimer och i flykting- och migrantgrupper måste tas på allvar, men varnar samtidigt för att fokuseringen på denna aspekt inte får leda till förenklade slutsatser och ogrundade generaliseringar eller till att judehat i högerextrema miljöer eller i den breda mittfåran negligeras. Opinioner med högerradikala sympatier utgör en kärngrupp när det gäller antisemitiska uppfattningar och högerextrema grupper spelar en central roll för spridningen av antisemitism i Tyskland, understryker rapporten.
En undersökning av tyska judars upplevelser och erfarenheter av antisemitism pekar på att en majoritet menar att problemet förvärrats under senare år. Många vittnar om att fördomar och fientlighet tillhör vardagen. Det handar om förolämpningar, hets på nätet och hatiska yttringar i samband med debatter om Israel, men även diskriminering och våld. Ytterst få anmäler antisemitiska incidenter, mörkertalet är således stort.
Enligt den officiella hatbrottsstatistiken begicks mellan 2001 och 2015 i genomsnitt 1 522 antisemitiska hatbrott per år. Av dessa var i genomsnitt 44 våldsbrott. Den stora majoriteten anmälda hatbrott begicks av gärningspersoner med anknytning till högerextremism. Ett exempel: av 614 rapporterade skändningar av judiska begravningsplatser mellan 2001 och 2014 knöts 591 till högerextrema gärningspersoner.
När tyska judar tillfrågats om vem eller vilka, i den mån gärningspersoner kunnat identifieras, som stått bakom antisemitiska incidenter de utsatts för eller bevittnat utgör enligt svaren individer med muslimsk bakgrund den största andelen, därefter individer på höger- och vänsterkanten. Någon plausibel förklaring till skillnaden mellan dessa uppgifter och mönstret som avtecknar sig i den officiella statistiken finns inte i nuläget, fastslår rapporten.
Rapporten pekar även på internet som en central arena för spridning av antisemitism. De hämningar som tidigare funnits mot att ge uttryck för antijudiska uppfattningar tycks inte existera i sociala medier, konstaterar författarna. De framhåller också att sociala medier befrämjar känslobaserad kommunikation. Sakliga och kritiska diskussioner är svåra att föra, vilket försvårar arbetet mot antisemitism.
Expertkommissionens rekommendationer är bland annat att regeringen ska utse en ombudsman med uppgift att bevaka och koordinera arbetet mot antisemitism, att arbetet mot antisemitiska hatbrott systematiseras och effektiviseras och att frivilligorganisationer som bevakar och motverkar antisemitism ska ges långsiktig finansiering. Kommissonen vill också se ökat stöd till både kvalitativ och kvantitativ forskning om antisemitism.
SKMA