Somar Al Naher: Bemöt fördomar och bygg allianser

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2017

Gästkrönika av Somar Al Naher

Debatten om antisemitism och Mellanöstern är ofta polariserad. Det finns många som gärna vill sätta likhetstecken mellan människor med rötter i Mellanöstern och antisemitism, som om det vore något medfött. Det är ett perspektiv som är farligt, fördomsfullt och som inte leder framåt.

Antisemitismen finns överallt men den kan ta sig i olika uttryck. I Mellanöstern används antisemitismen och konspirationsteorier för maktsyften.

För att ta två exempel, både Irak och Syrien har varit starkt präglade av panarabismen och arabisk nationalism. Delvis som en motreaktion mot de europeiska kolonialmakterna. I nationalismens anda förtrycktes minoriteter, de förvägrades att tala sitt språk och blev berövade sina identiteter. Vänsterrörelserna sågs som ett hot mot de totalitära tendenserna och förbjöds. Flera av mina släktingar som var socialister avrättades av den irakiska Baathregimen.

De reaktionära religiösa krafter som stöttade staten fick däremot större utrymme eftersom de ansågs disciplinera befolkningarna och hålla människor på mattan. Effekten av detta ser vi än i dag, där konservativa religiösa krafter har vuxit på bekostnad av progressiva rörelser.

Den judiska befolkningen har levt i området sedan antiken, men majoriteten lämnade eller flydde från Syrien efter 1948. Likadant var det i Irak. Min far som växte upp i den irakiska staden Basra berättade att deras judiska grannar, som stod familjen mycket nära, tvingades ge sig av till Israel efter att förföljelsen och det politiska klimatet blev allt värre.

När jag växte upp i Damaskus under 1980-talet hade jag ingen relation till judar eller den judiska kulturen. Även om det i min familj var nolltolerans mot antisemitism så var konspirationsteorierna ändå ständigt närvarande i samhället. Det judiska gjordes till det politiska.

Mitt första och starkaste minne var från att jag var sju år gammal. Jag höll en pärlplatta som föreställde en stjärna. Jag såg bara en pärlplatta. Men en man som såg den i min hand såg istället ”judisk indoktrinering”. Han sa åt mig på ett mycket aggressivt sätt att en sexuddig stjärna symboliserar sionismen. Myten om en judisk världskonspiration var en av de mest frekventa berättelserna. Föreställningen att judar är mäktiga, sluga och har för avsikt att ta kontroll över territoriet från ”Nilen till Eufrat” spreds gärna och ofta av regimen.

Nathan Shachar uttryckte det väl i DN (21/12 2016): ”Av alla länder utom Hitlerriket, men inklusive det antisemitiska Sovjetunionen, är världshistoriens mest antisemitiska regim klanen al-Assads Syrien. Den var det närmaste det sekulära Baath-styret kom en statsreligion. Antisemitismen administrerades av försvarsdepartementet.”

Den syriska regimen byggde sin makt främst på rädsla. Invånarna lärde sig den hårda vägen att frukta den egna regimen och dess underrättelsetjänst, men också att vara rädda för ”yttre fiender”.

Staten Israel fick tjänstgöra som en utmärkt måltavla att rikta sin vrede mot. Det hette att USA och väst hade planterat staten Israel i Mellanöstern för att krossa araberna och splittra människorna. En konspirationsteori som också återkom i samband med upploppen i Syrien 2011. Diktatorn Bashar al-Assad gick snabbt ut och sa att upproren leddes av ”agenter från utlandet”.

I Syrien råder det inte någon fri press. Det är inte en slump att Syrien är och har varit ett av världens farligaste länder för journalister. I en sådan miljö är det svårt att bryta propagandan. Den som gör det riskerar dödliga repressalier från staten.

Men med den arabiska våren som inleddes 2010 är ingenting längre sig likt. Upproren befolkades av framför allt unga människor som inte längre ville acceptera sakernas tillstånd. Även om deras krav på demokratiska och mänskliga rättigheter krossades i de flesta länderna så har upproren ändå skakat om den gamla ordningen i grunden.

Många av de som deltagit i kampen för demokrati har tvingats fly, och de möter vi i Sverige. Det här ger oss en möjlighet att bygga allianser, dela kunskap med varandra och skapa nya berättelser.

Vi kan lära om och lära av varandra, men på vägen måste vi vara vaksamma. Fördomar måste alltid bemötas, oavsett var de förekommer. Men som Svante Weyler, ordförande för SKMA, sa nyligen i en intervju, ”det är viktigt att inte möta fördomar med fördomar”.

Somar Al Naher

Ledarskribent i Aftonbladet och medförfattare till antologin Syrien: Revolutionen, makten och människorna.