Esref Okumus: Milli Görüs, Erdogan och ”judarna”

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev juni 2016

En av orsakerna till att Mehmet Kaplan tvingades lämna regeringen var hans samröre med den turkiska islamistiska rörelsen Milli Görüs. Det är en organisation vars ideologi inbegriper en långt driven antisemitism. Esref Okumus ger en bakgrund och belyser banden mellan Milli Görüs, det regerande AKP-partiet och president Erdogan.

Under den turkiska politisk-religiösa rörelsens Milli Görüs milt islamistiska yta ligger en bubblande antisemitism som ibland kokar över i form av en freudiansk felsägning. Som hos president Recep Tayyip Erdogan när han nyligen nämnde Hitlers Tyskland som ”exempel på ett lyckat styre”. Eller hos förre bostadsministern Mehmet Kaplan när han jämförde Israel med Nazityskland.

Milli Görüs (”Nationell vision”) heter alltså den moderna turk-islamistiska rörelsen som grundades av Necmettin Erbakan 1969. Hans parti förbjöds tre gånger, men uppstod under nya namn och fick flest röster i valet 1996. Därmed blev han landets förste islamistiske premiärminister. Han fälldes dock i en oblodig militärkupp ett år senare och hans parti förbjöds för fjärde gången av författningsdomstolen.

Erbakans fundamentalistiska lära vilar på tre ben: en orubblig tro på sharia, ett djupt förakt för den västerländska livsstilen och en närmast gränslös besatthet av antisemitiska dogmer.

Han såg en judisk konspiration bakom i princip varje kris, katastrof och krig. Dollarn och EU var judiska påfund. Liksom världens största banker och medier. Judarnas yttersta mål var, enligt Erbakan, ett permanent världsherravälde där det inte fanns någon plats för turkarna.

När Erbakan dog 2011 ordnade Islamiska förbundet i Sverige en minnesstund för honom i Stora moskén i Stockholm. ”Han var och är en stor förebild för unga såväl som gamla turkar och andra muslimer runt om i världen”, skrev förbundsordföranden Omar Mustafa i sitt kondoleansbrev till medlemmarna. Ett par år senare valdes han in i Socialdemokraternas partistyrelse och utlöste därmed S motsvarighet till Kaplanaffären.

Erdogans AKP, som bildades strax efter millennieskiftet, är en avknoppning av Milli Görüs. När partiet fick egen majoritet i parlamentet drygt ett år efter terrordåden den 11/9 2001 väckte det stora förhoppningar i västvärlden. Äntligen fanns ett fungerande exempel på att islam och demokrati kunde gå ihop. Förväntningarna på AKP som förebild för alla muslimer levde kvar fram till inledningen av den arabiska våren 2011.

Hur det gick sedan blir vi påminda om dagligen. Rättegångarna mot oliktänkande avlöser varandra. Och nu vill Erdogan exportera sin censur till EU. Han har tvingat tyska regeringen att ställa en satiriker inför rätta och i veckan försökte hans ambassadör i Stockholm att stoppa en dokumentär i TV4 om folkmordet på kristna armenier och assyrier.

Samtidigt pågår ett fullskaligt inbördeskrig i flera kurdiska städer. Säkerhetsstyrkorna skjuter sönder hela stadsdelar med artilleri och stridsvagnar. Som en kollektiv bestraffning, ett direkt svar på att kurdiska vänsterpartiet HDP gick segrande ur valet i somras. Enligt myndigheterna har hittills 453 poliser och soldater mist livet i Kurdistan, och antalet dödade kurder är minst tio gånger fler om man ska tro presidentens egna ord: ”För varje martyr från vår sida dödar vi minst tio av dem”.

Just nu pågår en rättslig process för att häva HDP-parlamentarikernas immunitet som folkvalda och ställa dem inför rätta för landsförräderi. Mer är inte ett valresultat värt för det turkiska parlamentet, där islamister, ultranationalister och socialdemokrater gör gemensam sak för att kasta ut kurderna.

Erdogan har kommit med ständigt nya överraskningar under sin resa tillbaka till rötterna i Milli Görüs. Han har vid flera tillfällen försäkrat att han ”tagit av sig Milli Görüs-skjortan” och att han inte är en antisemit, för att i nästa andetag agera som just en sådan. Exempelvis konstaterade han att det inte var så konstigt att tidningen New York Times hade så många kritiska artiklar om honom. ”Den drivs av judiskt kapital”, hävdade han. Och det var förklaringen till att tidningen gått till angrepp mot Turkiets ledare i över 130 år.

För det grövsta rashatet mot judarna står islamistiska dagstidningen Yeni Akit, som står Erdogan och hans AKP närmast bland landets regimvänliga medier. Tidningen lobbar inte bara för att Erdogan ska bli en president med närmast obegränsade befogenheter, utan också en kalif för världens muslimer.

Den 19 juli 2014 hade tidningen ett stort porträtt av Adolf Hitler i mitten av veckans korsord där den rätta lösningen var ”VI SAKNAR DIG”.

Ett annat hårresande exempel ur samma tidning: I maj 2014 dog 301 arbetare i den värsta gruvolyckan i landets historia. Några dagar senare ”avslöjade” tidningen orsaken till olyckan i en rubrik som täckte merparten av fösta sidan: ”ÄGARENS SVÅGER ÄR JUDE”. Rasanalysen kompletteras med en nyhetsanalys vars rubrik löd: ”Alla spår leder till Israel”.

När tidningens chefredaktör dog i januari hyllades han av både Erdogan och premiärminister Ahmet Davutoglu bokstavligen ända till graven. De bar hans kista från moskén till kyrkogården. Och de hyllade honom som ”en av landets modigaste skribenter som kommer att lämna ett stort tomrum efter sig”.

Vad gäller Mehmet Kaplan är det ingen hemlighet att han haft täta kontakter med både Milli Görüs och AKP. Sina relationer med Milli Görüs har han dock försökt tona ner som med vilken invandrarförening som helst. Enligt honom är rörelsen ”en del av det turkiska civilsamhället”.

Men när man ser på en videoinspelning av ett internationellt möte i Stockholm med Milli Görüs företrädare från Turkiet och flera länder i Europa i början av april 2013 får man en helt annan bild av Kaplans relation till organisationen. Han har inte bara tagit emot unga svenska pilgrimer för Milli Görüs räkning. Han deklarerar också i sitt anförande hur hedrande det är för honom att som riksdagsledamot få vara med och anordna ett sådant här möte.

Det är inte en dag för tidigt att Miljöpartiet ser över alla sina relationer med Milli Görüs.

Esref Okumus

Journalist.

Artikeln publicerades ursprungligen i DN 25/4 2016.

Fler artiklar i SKMA Nyhetsbrev juni 2016:

SKMA: Några ord om Kaplan-affären

SKMA: ”Judar har styrt världen i 5 700 år”. Milli Görüs och antisemitismen