Den första maj, samma dag som nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen demonstrerade i Borlänge och skanderade antisemitiska paroller, publicerade Aftonbladet Kultur en ”1 maj-affisch” i form av ett ”textverk” av Konst & designduon Kort Stubin. Denna återger en del av det första svenska nazistpartiets program från 1924, men på varje ställe där det ursprungliga programmet nämner ”judar” har Kort Stubin valt att ersätta det med andra ord, som t.ex. ”terroristernas”, ”PK-maffian” och ”mångkulturellt”.
Skärmavbild Aftonbladet Kultur 1 maj 2016.
I en förklarande text skriver Ulrika Stahre att konstnärsduon menar att ”verket belyser att värnandet av yttrandefrihet har gått så långt att hets mot folkgrupp inte längre behandlas som ett lagbrott”. Hur verket på detta sätt ”belyser” denna i och för sig allvarliga problematik är knappast glasklart.
Klarare är i stället hur antisemitismen, dess uttryck och följder, än en gång blir till bara en metafor i ”antirasismens” namn. Historisk och nutida antisemitism approprieras och instrumentaliseras och placeras någonstans i en dimmig bakgrund.
Aftonbladet Kultur försvarar sig nu mot kritikern Charlotte Wiberg på sociala mediet Twitter genom att lansera en helt annan förklaring än Stahre, nämligen att Kort Stubin vill visa ”hur dagens extremhöger försöker mörka sitt förflutna”. Aftonbladet Kultur påstår också helt grundlöst att Wiberg anklagat Kort Stubin (och/eller Aftonbladet Kultur?) för antisemitism. När det handlar om antisemitism är det uppenbarligen inte så noga på Aftonbladets kultursida. Bara den kan användas till någonting annat.
SKMA har vid flera tillfällen kritiserat Aftonbladet Kulturs förhållningssätt till antisemitism, se t ex här, här och här.
SKMA