Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2016

SKMA:s stora utbildningsprojekt om Förintelsen, antisemitism och rasism är avslutat. 408 elever och 81 lärare från 84 olika högstadieskolor runt om i Sverige har deltagit. Utvärderingarnas budskap är tydligt: utbildningen har djupgående påverkat både elever och lärare.

I tidigare nyhetsbrev har vi rapporterat om den unika regeringsstödda utbildningssatsning som SKMA genomfört sedan hösten 2014, med syfte att ge ökade kunskaper om nazismens förbrytelser, rasistiska och antidemokratiska idéer samt fördjupa förståelsen för demokratiska värderingar.

De tolv genomförda utbildningarna inom satsningen har inkluderat två dagars förberedelser, en fem-sex dagar lång studieresa till Förintelsens platser i Polen samt två dagars uppföljande träffar. Innan avfärd till Polen talade vi om demokrati och nazismen som ideologi, antisemitismens historia samt hur judar, romer, funktionshindrade, homosexuella och andra drabbades av den nazityska politiken.

I Polen besökte vi de gamla judiska kvarteren i Krakow för att belysa judiskt liv före 1939. Därefter vandrade vi i det tidigare gettoområdet i staden, samt gjorde studiebesök i det före detta koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Dessutom reste vi till Jordanow, en av de tiotusentals städer och byar i Östeuropa vars judiska befolkning helt utplånades, samt den skola i Rabka som den nazistiska säkerhetstjänsten (Sicherheitsdienst) upprättade för utbildning av bland andra SS-soldater.

Guidade turer varvades med gruppdiskussioner om Förintelsens olika aktörer – offren, förövarna, åskådarna samt de få som gjorde skillnad genom att hjälpa folk i nöd. Just betydelsen av att agera är något vi återkommit till när vi kommit hem från resan.

På de uppföljande träffarna har vi samtalat om folkmord och mänskliga rättigheter efter 1945, samt analyserat och diskuterat nutida konspirationsteorier, fördomar och hat mot judar, muslimer, romer, svarta, homosexuella och andra grupper. Med utgångspunkt i elevernas egen vardag har vi samtalat om vikten av att agera och ta ställning när man ser att någon utsätts för kränkningar, hat och diskriminering.

I februari i år avslutades projektet – sammanlagt har 408 elever och 81 lärare från 84 olika högstadieskolor på 31 olika orter från Malmö i söder till Arvidsjaur i norr deltagit. Alla har de fyllt i utvärderingar efter avslutad utbildning. Nedan återger vi omdömen och reflektioner från några av de elever och lärare som deltog.

Mathan Ravid

Elever och lärare om SKMA:s utbildning

”Öppnat mina ögon”

”’Åhhh, inte nu igen, vi vet redan vad som hände, vi behöver inte prata om det en gång till!’ Så reagerade jag när min förra historielärare berättade att vi skulle prata om Förintelsen i skolan. Jag kände verkligen att det var onödigt eftersom jag ansåg att jag redan visste allt. Det jag insåg efter SKMA:s utbildning var att jag inte visste någonting.

Det jag lärt mig om vad de här människorna, personerna, blev utsatta för – förtryck, förföljelser, våld, mord – har verkligen ändrat hela min syn på Förintelsen, antisemitism och rasism i allmänhet. Kunskapen har öppnat mina ögon för hur samhället idag ser ut, hur fördomar och hat lever kvar och hur viktigt det faktiskt är att lära sig om historien.

Jag ska vara ärlig: för ett år sedan tyckte jag om att kalla mig själv för antirasist, jag till och med skröt lite om det. Men jag, som så öppet och stolt var antirasist, reagerade inte alls på olika rasistiska skämt och uttryck som jag hörde dagligen. Uttryck som ’sluta juda dig’ och stöldskämt om den ende romen i min dåvarande klass var saker jag hörde ständigt, men vad gjorde jag? Jag blev van vid uttrycken och ignorerade dem, skämten skrattade min utsatta klasskompis åt själv så då blev det ju okej, eller hur? Idag reagerar jag, idag säger jag ifrån. Dels för att jag lärt mig om bakgrunden till uttrycken, men också för att jag insett vad det kan leda till ifall det ignoreras.”

Leyla, elev på Augustenborgsskolan i Malmö

”Vågar ta diskussioner”

”Jag blev särskilt berörd av enskilda personers öden. Allt blev så mycket verkligare när vi pratade om människor som befann sig i samma period av livet som jag gör. Som togs ifrån sin familj och mördades. Jag har verkligen fått en djupare inblick i Förintelsen och förståelse för vad som hände.

Resan blev för mig en inspirationskälla att kämpa för att detta inte ska hända igen, och för att till exempel våga ta diskussioner jag inte vågat innan.

Det är väldigt svårt att ordna en sådan resa för alla människor…men utbildningen vi gick på är förmodligen ett av de bästa sätten att motverka rasism!”

Jakob, elev på Funkaboskolan i Kalmar

”Argumenterar emot på sociala medier”

”En sak jag känner efter att jag kom hem från utbildningen är att jag märker mycket oftare när folk i exempelvis skolan säger rasistiska saker. Det behöver inte vara att de menar något illa, de kanske bara skämtar lite med sina kompisar, men nu blir jag väldigt irriterad och reagerar.

Jag argumenterar också emot rasistiska uttalanden på sociala medier så ofta jag kan. Innan resan tror jag inte att jag uppmärksammade sådant på samma sätt jag gör nu, för jag förstod helt enkelt inte riktigt.”

Maja, elev på Tunaskolan i Luleå

”Jag kan göra skillnad”

”Innan utbildningen var jag medveten om vad som pågick när det gäller rasism och antisemitism. Trodde jag. Jag levde i ovisshet om omvärlden och tog demokratin för given. Idag känner jag mig som en ny människa.

Jag är källkritisk, empatisk och mer kunnig inom ämnet. Förut brukade jag hålla mina åsikter för mig själv. Nu har jag öppnat upp mig och delar med mig av mina erfarenheter och kunskaper till människor som tänker som mitt gamla jag, och jag känner att jag kan göra skillnad.

Vi ungdomar kan förändra, och det är precis det vi får motivation till att göra efter en sådan här utbildning.”

Elsa, elev på Elinebergsskolan i Helsingborg

”Bland det bästa som hänt mig”

”Jag känner att jag har mycket mer kunskaper och att jag kan uttrycka mig med mer säkerhet. Och jag märker jag saker som jag inte märkte förr. Jag skulle verkligen säga att jag uppskattar allting jag har mer nu än vad jag gjorde innan och att jag tänker mer på hur man ska behandla människor.

Att berätta om hur hemskt det var för människorna som förföljdes under Förintelsen och diskutera de negativa tecken man ser i samhället idag tror jag är ett bra sätt att bemöta folk som uttalar sig rasistiskt. Denna utbildning är bland det bästa som har hänt mig som person.”

Isac, elev på Kanalskolan i Skellefteå

”Nu protesterar jag”

”Utbildningen har förändrat min syn på det mesta. Man har fått en bra bild av det hemska som hände under andra världskriget och hur det började. Jag har fått större respekt för människor och om någon gör narr av judar, invandrare eller andra så protesterar jag starkt.

Okunskap kan leda till rasism genom propaganda, och på skolan är det sjukt många som uttalar sig rasistiskt fast de inte kan något om rasism. Det brukar vi prata om, och nu är det ofta enklare att ’vinna över’ okunniga elever i diskussioner.”

Simon, elev på Fridhemsskolan i Arvidsjaur

”Mer uppmärksam nu”

”Nere i Polen var min reaktion att stänga allt ute, det sjönk inte in förrän långt senare. Men jag känner nu att jag äntligen kan förstå vad vi sett och varit med om. Utbildningen var verkligen jättebra, man tar ämnena mer på allvar nu och jag lärde mig mer än vad jag skulle kunna göra i skolan. Nu är man mer uppmärksam när man hör till exempel rasistiska uttryck och är inte rädd för att ta en diskussion.”

Moa, elev på Höglundaskolan i Sundsvall

”Vikten av civilkurage”

”De personliga berättelserna vi fick höra är viktiga för att de miljoner människor som mördades inte bara ska bli siffror. Om man till exempel berättar om en person under flytten till gettot blir det mycket mer levande och påverkar mer än om man bara ger statistik.

Utbildningen har fått mig att förstå vikten av civilkurage och har på så sätt ökat mitt eget. Nu känner mig mer manad, motiverad och ansvarig att säga ifrån om något är fel. Vad andra kommer tycka om mig för att jag går emot gruppen har blivit mindre viktigt.”

Rebecka, elev från Södertörns friskola i Stockholm

”Viktig process sattes igång”

”Jag tror att en viktig process sattes igång hos eleverna under utbildningen. Dels blev de djupt berörda och kunde äntligen sätta ett ansikte på alla ’siffror’ (berörda människor) under Förintelsen. Dels kunde de göra kopplingar till sitt eget liv – hur är det idag, och delar inte också vi ofta upp samhället i ’vi’ och ’dom’?

Många funderingar har väckts, och de visar redan mindre acceptans för fördomar och kränkningar. Som pedagog fick jag en mycket djupare insyn i vad Förintelsen innebar, och många tips, råd och idéer på hur man kan resonera tillsammans med eleverna kring viktiga värderingsfrågor.”

Danuta, lärare på Stureskolan i Arboga

”Bästa fortbildning jag varit med om”

”Detta har varit den bästa fortbildning jag någonsin varit med om under hela min pedagogiska karriär (jag fyller 60 i år). Innehållet har varit mer aktuellt än någonsin och högst angeläget. Bland det mest givande har varit att få fakta på de autentiska platserna – nu kan jag argumentera och undervisa med en mycket större trygghet.

SKMA:s ledare har verkligen gått på djupet innehållsmässigt och samtidigt kunnat ’läsa av’ ungdomarna och locka fram bra diskussioner. Våra elever lever i en miljö där främlingsfientlighet och rasism växer sig starkare, och de har nu fått användbara ’verktyg’ och argument. Jag är övertygad om att de kommer bli oerhört kunniga, bra och viktiga ’ambassadörer’ i framtiden.”

John, lärare på Fårösundsskolan på Gotland

”Ovärderlig kunskap”

”Vad har varit mest givande för mig som lärare? Kanske att få se platserna och uppleva miljöerna ’på riktigt’. Efter denna studieresa kan jag på ett bättre sätt levandegöra Förintelsen för mina elever – och därmed på ett mer engagerat och intresseväckande sätt förmedla ovärderlig kunskap!

Ungdomarna har fått med sig så mycket från denna utbildning. Kunskap, upplevelser, tusen intryck att smälta, nya vänner, insikter och perspektiv. Jag är säker på att mina elever, precis som jag, alltid kommer att minnas resan till Polen.

Jag tror också att de har haft stor glädje (och nytta) av att få träffa, och integrera med, så många andra elever med olika bakgrunder från olika skolor och områden. Jag är övertygad om att de efter denna utbildning mer än tidigare kommer att uppmärksamma och reagera på rasism och kränkningar i vardagen.”

Christian, lärare på Oxbacksskolan i Södertälje